Provkörning: Mercedes-Benz A45 AMG

Motorn är en rak fyra med enkel twinscrollturbo. Maxeffekten är hela 360 hästkrafter, klart högst i klassen och en siffra som inte skulle ha skämts för sig i en sjuliters amerikansk V8 på 1960-talet. Litereffekten blir alltså extrem, inte mindre än 180 hk.

En sjuväxlad dubbelkopplingslåda (AMG Speedshift) med olika körprogram och speciellt läge för ”Race Start” är standard, liksom en snabbreagerande fyrhjulsdrift som via en elektromagnetisk koppling varierar drivningen från ren framhjulsdrift till som mest en fördelning 50/50 mellan fram- och bakhjul.

Avgasljudet förstärks av en flärp som via motorns kontrollmodul styrs av gaspådrag och varvtal. Resultatet blir ett sällsynt ”kärnigt” och kraftfullt ljud under tuffare körning, samtidigt som avgastonen normalt sett är väl dämpad. Att det inte gäller däckljudet är en annan och mer besvärande femma, A45 AMG dånar inuti som väl ingen annan Mercedes-Benz.

Riktigt biffiga och kusligt effektiva bromsar (diameter 350 millimeter fram, 330 bak) bakom 18-tumshjulen, en bitvis helt ny hjulupphängning med nya styrspindlar fram och stumma bussningar mellan multilänkupphängning och kaross bak, ny inredningsdekor och nya stolar, ny yttre dekor i form av spoilers (varav två i miniformat på respektive sida fram), lister i matt aluminiumlook, ny grill och – om man så vill – takspoiler kompletterar bilden av A45 AMG. Fix och färdig på gatan kostar bilen från 471 900 kronor. I grundpris alltså, ingen köpare lär väl stanna där utan fortsätta att kryssa för tillval så att slutpriset hamnar långt över halvmiljonen.

AMG, som 2017 firar 50-årsjubileum som samarbetspartner/dotterföretag till Mercedes-Benz, har lagt sin hand på det mesta men framför allt motorn och chassit. A45 AMG är firmans första bil med fyrcylindrig motor. I siktet finns en yngre målgrupp än annars, folk i 30-45-årsåldern som ”längtar efter en introduktion till varumärket AMG”, som det heter i presentationen.

Motorn kallas M 133, sannolikt efter litereffekten som omsatt i kilowatt blir just 133, och dess turbotryck är som mest 1,8 bar. Trots den ansenliga effekten anges förbrukningen till måttliga 6,9 l/100 km och maskinen uppfyller kraven i utsläppsnorm EU6 som träder i kraft 2017. Kunderna bekymrar sig nog inte om den saken i första hand men det kan ju kännas bra för samvetet.

Sällan har jag klivit ur – och i – en bil med så kluvna tankar som A45 AMG. Den är ju en udda figur också i så måtto att den – till skillnad från det mesta i Mercedes-Benz’ långa historia – inte har någon föregångare. En dynamit-GTI, eller ens en vanlig GTI, har inte funnits tidigare.

Det börjar bra – och dåligt. Jag sätter mig i en korrekt hård och perfekt omslutande sportstol. Instrumenteringen är välbekant men innehåller några AMG-typiska funktioner i form av varvtidsmätare etc. i den lilla färddatorn mellan huvudinstrumenten. Växelföraren för automatlådan är inte placerad på rattstången som i andra A-klass utan på golvet. En snyggt arbetad sak i metall och läder med präglat AMG-emblem på toppen. Ratten är alldeles lagom tjock och när jag startar motorn går den i gång på studs och låter som 200 knyck direkt. Så långt, alles klar.

De grällt röda säkerhetsbältena och lika grällröda ringarna runt ventilationsutsläppen hade man enligt min åsikt kunnat skippa och instrumentpanelens ytskikt av något slags reliefmönstrad ”kolfiber” ser bara billigt ut. Nja, nåja! Provbilen har en spoiler längst bak på taket, utförd som komme den från någon lågpriskedja i biltillbehörens undervegetation, men den är som sagt extra och inget krav.

Bilen måste köras hårt för att dess register ska bli tydligt. Vanliga vägar är inte alls rätt plats för utforskningen, en bana vore mer lämpad. Accelerationen från stillastående är enorm (0-100 km/tim tar inte ens fem sekunder) och på krokiga vägar kan man i alla fall upptäcka ett totalt stabilt grepp och urstark drivning utan minsta slack. Inom ett brett fartregister, från 50-60 knyck till alldeles för fort, finns ett outtömligt vridmoment där A45 AMG drar ursinnigt och obevekligt. Antagligen går bilen att framföra fortare än allt annat i konkurrensen, som väl egentligen bara omfattar Audi RS3 och BMW M135i. När sportläget i växellådan är valt ”puffar” det rejält ur de båda avgasrören vid nedväxling, ett faktum åtminstone jag ställer mig tveksam till i en bil som heter Mercedes-Benz, men nu var ju målgruppen en smula yngre så … 

Styrningen har ett väl utvecklat elektromekaniskt, fartbereonde servo och ger ordentlig feedback i händerna i böjarna. Via ESP-systemet kan (för föraren omärkliga) ingrepp i styrningen ske, exempelvis motstyrning vid överstyrningstendenser, korrigering vid bromsning när hjulparen rullar på underlag med olika friktion och motstyrning i sidvind. På vanlig, normalspårig svensk väg spårar dock bilen i störande hög grad.

Helhetsintrycket är splittrat. Bilen är duktigt dyr och för vardagslunk närmast meningslös. En hyfsat välmotoriserad normal A-klass gör precis samma jobb. För den som kan köra på bana lite då och då blir A45 AMG något annat och mer intressant. En budget-Porsche måhända, en från fartsynpunkt ytterst effektiv liten bil som det går att åka undan alldeles otroligt i och som trots allt har bakdörrar.

Samtidigt är världens minsta AMG väldigt olika alla andra Mercedes–Benz i karaktär och, framför allt, komfort. Den där runda men ändå distinkta känslan så många andra Mercedesmodeller, även de ”sportiga”, skämmer bort sin förare med finns det inte ett spår av i denna hårding.

Är det början på en ny tradition eller bara ett hugskott i historien?

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes A45 AMG?