Provkörning: Mercedes-AMG GLB (2019)

AMG är en bokstavskombination som förpliktigar. Företaget grundades av två tidigare Mercedesanställda vid namn Hans Werner Aufrecht och Erhard Melcher. Begynnelsebokstäverna i herrarnas efternamn ger företagsnamnet. Bokstaven ”G” kommer ifrån den förstnämndes födelseort – Großaspach. AMG gjorde sig ett namn när man under tidigt 1970-tal deltog i det europeiska standardvagnsmästerskapet med en spektakulär Mercedes 300 SEL. Den stora sedanen med sin 6,8 liter stora V8 hade en imposant närvaro på Europas racerbanor. 

Den signalröda lacken gav bilen det inte odelat positiva smeknamnet ”Die Rote Sau”, ”Den röda suggan” eller ”Det röda svinet” beroende på hur man tolkar det tyska språket. Med huvudkontoret i Affalterbach, ett knappt stenkast från Mercedes högkvarter i Stuttgart, tog AMG en allt mer officiell roll som Mercedes hustrimmare under 80- och 90-talen. Strax före millennieskiftet blev Mercedes majoritetsägare för att slutligen köpa hela företaget 2005. Sedan dess har allt från terrängbilen G-klass till lyxlimpan S-klass och familjesuvbussen R-klass (!) fått vitamininjektioner från AMG. Nu är det suven GLBs tur.

GLB är en praktisk familjebil trots att den ”bara” är 463 centimeter lång. Lång hjulbas och raka karossidor ger ett rymligt baksäte medan tredje raden, oavsett passagerarens ålder och längd, bör betraktas som nödsäte. Fäll samtliga stolsrader och GLB hanterar upp till 1 805 liter gods.

Den som har varit i närheten av en kallstartande AMG-produkt tidigare vet att de mekaniska ljud som uppstår när 98-oktan omvandlas till koldioxid är som ett kraftfullt handslag från en råbarkad och bullrig sälle. Det är med förväntan jag trycker in startknappen och… Okej, en fyrcylindrig tvålitersmaskin kan inte prestera ett gutturalt bröl i 6,8-liters klassen men det här var väl civiliserat. Det är som om AMG-representanten tvärs över parkeringen hör min besvikna suck och skyndar över. 

– Vi har haft kunder som efterfrågat diskretare uppstarter, men för entusiasterna har vi ”Emotion-start”. Starta om motorn och håll vänster växlingspaddel intryckt så kommer du att känna igen AMG-soundet.

Motorn, internt kallad M260, är tvärställd. För att få plats med den åttaväxlade dubbelkopplingslådan ”AMG Speedshift DCT 8G” har den förskjutits åt höger vilket ger olika längd på drivaxlarna. För att motverka kraftreaktioner i ratten har den vänstra axeln en extra stödpunkt/lager mot motorblocket och är tillverkad i avsevärt tjockare gods än höger axel. Med hjälp av twinscrollturbo tar AMG ut 306 hästkrafter och 400 Nm ur två liter. 

För ett decennium sedan en imponerande siffra, idag mer av en axelryckning. Ur A 45 4Matic med samma cylindervolym pressar AMG ut 421 hästkrafter. 

Instrumentpanelen lånas ogenerat från B-Klass. Välfungerande och med trevlig kvalitetskänsla i reglage och vred. Bilens inställningar görs via mediaskärmen, gränssnittet ”MBUX” känns igen från det övriga Mercedes-programmet. Omfattande, logiskt och tydligt. Utöver en ovanligt informationsintensiv vindrutedisplay finns navigator som med hjälp av bilens framåtseende kamera kan lägga in körinstruktioner i mediaskärmens bild. Fiffigt. 

Använd bilens launch-control och GLB 35 sprintar från noll till 100 km/tim på 5,2 sekunder. Toppfarten begränsas elektroniskt till 250 km/h. Att ha bråttom upp för kuperade A-397 norr om spanska Marbella är en fröjd. Ställbara elektroniska stötdämpare håller karossen närmast i våg samtidigt som däck i dimensionen 255/35 R21 ger grepp i överflöd så länge vägen är torr. Standarddäcken mäter 19-tum.  

Jämfört med mindre kraftfulla versioner av GLB har 35 begåvats med en ny hjälpram, omarbetade länkarmar och styrspindlar. För bättre vridstyvhet har hjälpramen försetts med en förstyvningsplatta (skjuvplatta) av aluminium samt förstyvningsstag mellan fjäderbenstornen.

Vid normalkörning är GLB i stor utsträckning framhjulsdriven men upp till 50 procent av kraften skickas till bakhjulen vid behov. På sommarväglag känns GLB lika framhjulsdriven som plattformssyskonen A- och B-klass, men på slirigt underlag lär en bestämd högerfot locka GLB till långsladd. 

Ratten är greppvänlig och delvis klädd i perforerat läder för bättre grepp. I underkant av ekrarna finns racebilsinspirerade vred för att justera fjädring, motorrespons, avgasljud samt om automatlådan ska få arbeta i fred eller växlas manuellt. God styrkänsla gör att föraren gärna höjer ambitionsnivån genom kurvkombinationerna. Stolen är bekväm i vardagen men allt för moderat skålad för att ge erforderligt stöd vid entusiastisk körning. Sittställningen känns hög i förhållande till instrumentpanelen, det ger en lätt distanserad känsla. Man sitter mer ”på” än ”i” bilen. Med det sagt: Med körprogram ”Sport+” och ett tempo som passagerarna lär uppfatta som onödigt obekvämt är GLB 35 en skapligt skoj och ordentligt snabb gynnare med en trivsam men något syntetisk ljudkuliss ur de dubbla avgasrören. 

När kurvfest blir vardag tappar GLB 35 mycket av sin tjusning. Trots elektroniskt kontrollerade stötdämpare har bilen svårt att hantera vägens ojämnheter. Tvära vägskarvar och korta gupp hanteras med samma precision som Postnord levererar brev och paket. Ibland, ibland inte. Till och med på den släta spanska asfalten är däckbruset så framträdande att bilen får klassas som bullrig, på svenska tjärstigar lär det knappast bli bättre. 

Drivlinans styva infästning mot karossen blir i längden påfrestande, varje växling eller gasuppsläpp får bilen att rista till. GLB 35 4Matic känns långt ifrån så harmonisk som sina mer sansade syskon. Personligen förstår jag inte varför Mercedes inte har vågat ge bilen en mer komfortorienterad framtoning och sparat den styva chassisättningen och sportbilsstudset till en eventuell GLB 45. Hittills har Mercedes svarat ”Önskar kunderna mer så lyssnar vi”. Bli inte förvånade om herrarna i Affalterbach redan är i full färd med att uppfylla önskan.…

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes-AMG GLB?