Provkörning: Mazda 3 MPS

Mazda Performance Center är den instans som förvandlar Mazdas familjebilar till högprestandaåk. Tidigare har de satt ordentlig fart på Mazda 6 i den fyrhjulsdrivna Mazda 6 MPS. Nu har de också tagit mellanklassaren Mazda 3 under behandling.

Motorn är densamma som i 6 MPS, en fyrcylindrig turbomotor på 2,3 liter som lämnar 260 hästkrafter. Mazda 3 MPS får dock nöja sig med tvåhjulsdrift. Enligt Mazda sparar man på så sätt upp till 200 kg vikt, jämfört med om man lyft över hela drivlinan från fyrhjulsdrivna Mazda 6 MPS.

För att alla hästar ska hitta ner i marken har man försett bilen med en differentialbroms som fördelar kraften mellan framhjulen. Resultatet blev väl ärligt talat sådär. Visst går det undan med minimalt hjulspinn när man accelererar för fullt men det gäller att hålla hårt i den läderklädda, tjocka rattkransen. Det rycker och sliter i styrningen när 380 Nm plötsligt vill ut.

I vardagen gläds man över den makalösa omkörningsaccelerationen. Sällan har väl timmerbilarna känts så korta som den vecka vi körde Mazda 3 MPS. Må vara att man måste växla ned ett steg med den sexväxlade lådan för att få riktigt bra fart men sedan går det undan.

Komfort var däremot inte särkskilt högt prioriterat när 3 MPS utvecklades. Däcksbullret är öronbedövande och sportstolarna ger dåligt stöd för låren. Långa förare önskar att förarstolen gått att sänka lägre. Fjädringskomforten är däremot bättre än väntat. Visst är Mazda 3 MPS hård men njurbältet kan man lämna hemma.

Kan man bortse från komfortbristen, fungerar den väldigt bra som vardagsbil. Kupén är rymlig för fyra och bagageutrymmet räcker för det mesta. Fyra dörrar är smidigt och baksätet går naturligtvis att fälla när man behöver frakta riktigt stora saker. Det går inte på storebror 6 MPS som har ett tvärgående förstärkningsstag bakom baksätet. 

Säkerhetsmässigt får Mazda 3 godkänt men inte mer. Fyra stjärnor blev det i krockprovet hos Euro-NCAP. Antisladdsystem, sidokrockkuddar och sidokrockgardiner är standard.

Inköpspriset är högt för att vara en mellanklassbil men trots det lägre än för många konkurrenter. Och en krona per hästkraft kanske är en tariff som många prestandahungriga kan svälja. I detta klimatfrågans tidevarv känns det svårare att acceptera bränsleförbrukningen. Nästan en liter högoktanig bensin per mil vid lugn körning är tyvärr för mycket. Bilindustrin måste hitta ett sätt att även göra prestandabilarna bränslesnålare.