Provkörning: Lexus UX (2018)

Ingen bilvisning utan nya termer. Världspremiären för Lexus UX sker för en gångs skull inte på någon avlägsen kontinent utan i ett Stockholm på bästa förhösthumör. Omkring 200 journalister från hela världen samlas under några hektiska dagar för att stifta bekantskap med nykomlingen och får snabbt lära sig tre begrepp.

UX står för ”urban crossover”, vilket ska sammanfatta bilens stil och syfte. En korsning av suv-modell och lite sportigare stil, en konkurrent till Volvo XC40, kommande Audi Q3 och BMW X1/X2, helt enkelt. 

Begreppen ”upgrader” och downsizer” hörs också i premiärluften. UX är tänkt för den som ska ta steget upp till märket, ”den första lyxbilen”, och för den som redan kör en Lexus men som kan tänka sig något i mindre storlek av samma märke. 

UX har alltså målgrupper uppåt och nedåt i åldrarna, folk i 60-årsåldern och folk något över 30, tänker jag, de senare dock helst barnlösa eftersom utrymmena överlag inte är bilens starka sida. Bagageutrymmet är inte ens färdigt på provbilarna av förserietyp. När den elstyrda bakluckan glider upp blottas ett väldigt högt golv och så vill inte Lexus (knappast kunderna heller) ha det när de svenska bilarna börjar levereras våren 2019. En omkonstruktion ska ske, enligt uppgift.

Designstilen är omisskännligen Lexus. En kompakt, låg kaross för sitt suv-stuk, med massor av typiska vinklar i plåt och plast. Den så kallade spindelnätsgrillen är förstås på plats och i bakpartiet lägger man märke till baklampornas ljusband som löper från kant till kant, avslutat med en liten utstickande flärp i varje ände. Enligt presspresentationen ska flärpen ha viss betydelse för aerodynamiken. Luftmotståndskoefficienten är närmast av tidigt 1980-talssnitt, cW 0,33. Helheten ger ett ganska kraftfullt intryck, ytterligare markerat av hjulhusplastens udda form.

UX byggs på en plattform som kallas GA-C, enligt vissa uppgifter alldeles ny men enligt andra en utveckling av den som används till framgångsmodellen Toyota C-HR. En sak har bilarna i alla fall gemensamt – båda har en välkommet komfortabel allmänkaraktär, med följsam men ändå stadig fjädring, mycket mjuk gång och allmänt avspänd stil. En befrielse när så mycket annat ska vara så förtvivlat ”sportigt” utan att egentligen vara det, stötigt och bullrigt snarare.

Provturen sker i UX 250h E-Four, hybridversionen med en liten elmotor som medger stöttande drivning på bakhjulen upp till 70 km/tim utan att för den skull göra UX till terrängbil. Lösningen ska snarare ses som kursstabiliserande och som hjälp vid start i snö och halka. Till versionerna med konventionell drivning har Lexus utvecklat en ny steglös automatlåda med konventionell ”etta” och övrig drivning steglös, men i hybriden är det rent steglös utväxling som gäller. Starter och gaspådrag under färd går förunderligt mjukt och fint i UX, inte ens vid fullt spett väsnas den delvis helt nya versionen av hybridsystemet så att man störs. Karaktären är allt mer lik ”en vanlig bils” än på andra Lexusmodeller och det är välkommet.

Inredningen håller bekant stil och hög klass. Stolarna fann jag ytterst bekväma, baksätet lite mindre så men det bekymrar knappast målgrupperna. Tyvärr håller man fast vid det virrigt upplagda, svårskötta multimediesystemet, nästan det enda jag retade mig på i denna annars så mysiga nykomling. Priset är inte fastställt, de första orderna tecknas i oktober och leveranserna börjar i april nästa år.

Diskutera: Vad tycker du om Lexus UX?