Provkörning: Kia Sorento 2.2

Viktbantning är trenden just nu inom bilindustrin. Det ska vara lättare karosser och snålare motorer med lägre koldioxidutsläpp än tidigare. Det stämmer också in på nya Sorento, som fått en rejäl bantningskur.

Detta trots att bilen är längre och bredare än tidigare. Hemligheten bakom detta är att det tidigare rambygget är ersatt med en självbärande kaross.

Bakom ratten märks först en modernare instrumentpanel. Förarkomforten är klart godkänd, även om man inte sitter lika högt som i föregångaren.

Närsikten, både framåt och speciellt snett bakåt är däremot dålig.

Känns bättre
Ute på vägen känns Sorento påtagligt bättre än förr. Köregenskaperna är stadigare och säkrare, krängningen i kurvor är mindre och styrkänslan är betydligt vassare. Väguppträdandet är mer personbilsliknande än föregångaren som var stötig, med vag styrkänsla.

ESP-system är standard och till skillnad från förra Sorento fungerar det även med fyrhjulsdrift.

Vi provkörde både en 2,2-liters dieselmotor på 193 hk och en svagare tvåliters bensinmotor. Den senare ska dock inte säljas i Sverige, vilket kanske är tur. Den kändes rätt trött i motorvägsfart. Dieselmaskinen är betydligt kraftfullare.

Viktreduceringen har resulterat i förbrukning på 0,66 liter per mil, vilket inte är illa för en sjusitsig fyrhjulsdriven kombi. Säkerheten är också förbättrad,
fem stjärnor i Euro NCAP jämfört med fyra för föregångaren.

Utrymmena i kupén är större än tidigare, med bättre baksäte. Numera finns också möjligheten med sju sittplatser, ett tillval för 7 000 kr extra. Extrastolarna fälls smidigt ner i golvet, men utrymmet längst bak är knappast avsett för vuxna.

De köpare som tidigare valde Kia Sorento för dess duglighet i terräng och som dragbil riskerar att bli rejält besvikna på nykomlingen. Dragvikten är väsentligt lägre, 2 000 kg med automatlåda mot tidigare 3 500 kg.

4WD-systemet är hämtat från koncernsyskonet Hyundai Santa Fe och innebär mest drivning på framhjulen i normal körning.

Vid behov kan fyrhjulsdriften låsas till 50/50-läge mellan hjulaxlarna, i farter upp till 30 km/tim.

Ingen terrängbil
Jämfört med en personbil är framkomligheten bra. Men någon riktig terrängbil än inte nya Sorento, till skillnad från föregångaren. Lågväxel saknas, vilket fanns tidigare.

Markfrigången är också sänkt med två centimeter. Dåliga skogsvägar klarar Sorento, men inte svårare terräng. Däremot finns elektroniska hjälpmedel som automatisk broms för medlut eller motlut.

Rostskyddet var en svaghet på förra Sorento. Om det är bättre nu är för tidigt att säga, men rostskyddsgarantin är i alla fall förlängd från sex till tio år.