Provkörning: Kia Picanto (2011)

Svenskar gillar stora bilar, heter det. Fast är inte grejen snarare att svenskar har haft råd att betala för rymligare, säkrare och mer komfortabla bilar än säg våra sydligare grannar? Men minibilarna blir allt bättre och nu kan det vara idé också för Medelsvensson att kasta ett getöga på den minsta bilklassen, det som på bilhandlarspråk kallas A-segmentet.

Det är klart att det finns klara fysiska begränsningar när en bil är 3,5 meter lång och drygt 1,5 meter bred. Trycker man in fyra storvuxna män i den så blir det trångt, men i Kia Picanto får killarna faktiskt  plats! Tack vare riktigt hyfsad komfort kan de åka i många mil utan att behöva ta paus för extra bensträckare. De åker billigt dessutom. Väljer sällskapet den trecylindriga Picanto 1,0, ska de enligt europakörcykeln kunna färdas tio mil på 4,1 liter bensin.

Designen är Kias egen men under skalet på nya Picanto kommer det mesta av komponenterna från Hyundai i10. Den bilen har tillhört de bästa i klassen sedan den presenterades för tre år sedan. Kia/ Hyundai har därefter slipat på konstruktionen och den nya bilen har förbättrats på flera punkter.

Interiören är helt ny. Den är snygg att beskåda och grejerna känns bra att ta i. Instrumenten domineras av en stor hastighetsmätare med inbyggd display för färddatorn. Det tog emellertid rätt många mil innan vi lyckades klura ut att det var med den lilla knappen för att välja trippmätare som också färddatorn manövrerades.

Den standardmonterade stereon är högt placerad mitt på instrumentbrädan och därmed också lätt att överblicka. Aux-ingång ingår men musikvännerna lär knappast bli nöjda med det tunna och skramliga ljudet.

Stopp/start-system
När man sitter bakom ratten är det lätt att glömma att man kör en blott 3,5 meter lång bil. Motorn surrar visserligen en del i motorvägsfart, men Picanto rullar tryggt och verkar inte alls påverkas av sidvind. När vägen kröker inser vi att den elektriska styrservon har justerats. I i10 kunde den ibland kännas diffus och okänslig, i Picanto är det betydligt bättre. Ett avsnitt med grövre vägbeläggning visar dock att isoleringen mot vägbuller inte är den bästa.

Till att börja med kommer två motorer att erbjudas i Sverige.  Båda tillhör den nya motorfamiljen ”Kappa” och är utvecklade för låg förbrukning samt minimalt med buller och vibrationer.

De kombineras med tätstegade och lättmanövrerade femväxlade manuella växellådor och en ovanligt smidig koppling. I Sverige blir också stopp/start-system standard. Det innebär att motorn stängs av automatiskt när föraren stannar, till exempel vid ett trafikljus, lägger ur växeln och släpper kopplingen. Så snart kopplingspedalen åter trampas ner startar motorn automatiskt.

Den större motorn ger mer dragkraft på låga varv och förbättrar bilens prestanda men många kunder skulle klara sig bra med den mindre trecylindriga motorn. Den har dessutom ett väldigt trevligt motorljud!

Till den större varianten går det också att få en fyrstegad automatlåda för den som inte vill växla själv. Automatlådan ökar dock förbrukningen så kraftigt att Picanto går miste om sin status som miljöbil. Därmed missar också dess ägare förmånen med fem års befrielse från fordonsskatten.  

Förbättrad säkerhet
Säkerheten var en brist hos gamla Picanto. Visserligen fick modellen antisladdsystem på ålderns höst men den grundläggande konstruktionen var förlegad och modellen lyckades bara få tre stjärnor i krockprovet hos Euro NCAP. Den nya bilen är väsentligt förbättrad.

På den svenska marknaden ingår antisladdsystem och inte mindre än sju krockkuddar i standardutrustningen. Den säkerhetsnivån blir emellertid inte standard på alla marknader. Eftersom Euro NCAP krocktestar bilar som är basutrustade enligt den enklaste konfigurationen, får Picanto svårt att nå det högsta betyget, fem stjärnor.

Kia Picanto säljs med en relativt hög utrustningsnivå redan i basutförandet. Här ingår luftkonditionering, stereo, elhissar fram, färddator och värmesitsar. Men det har bidragit till att priserna ökat väsentligt. Den billigaste versionen av nya Picanto är 15 000 kr dyrare än sin föregångare.

Ägandekostnaderna lär dock bli låga. Visserligen tvingas Kia-ägaren serva hos en auktoriserad verkstad för att den sjuåriga garantin ska gälla fullt ut men ägaren slipper i alla fall otrevliga överraskningar.

Kamkedja istället för kamrem är bara ett exempel på god konstruktion som lovar måttliga kostnader även på lång sikt. Den låga bränsleförbrukning kommer dock att glädja ägaren från dag ett.