Provkörning: Kia e-Soul (2019)

Yyyeeeiiiii! Att trycka gaspedalen i botten låter som när rymdskeppen i Star Wars hoppar in i hyperrymden. Effekten kommer direkt på elbilsvis och elektronerna lyckas sätta fart på den 1,8 ton tunga lådformade bilen utan problem.

Platsen är Frankfurt med omnejd och centralfiguren är nya Kia e-Soul. Senaste generationen av krabaten med den karaktäristiskt fyrkantiga bakdelen kommer enbart att säljas som elbil i Europa. Drivlinan har plockats från Kia e-Niro, vilket betyder ett 64 kilowattimmars batteripaket. Det är dubbla kapaciteten mot vad förra eldrivna Soul hade och även antalet hästkrafter har ökats på markant, från 110 till 204.

Även om eldriften är den stora förändringen har själva bilen också modifierats. Bland annat är det nu LED-ljus i strålkastare och dimljus. Längden har plussats på med fem centimeter och den nya multilänkbakaxeln sägs göra e-Soul mer följsam och bekväm att köra.

Och visst känns den korta provkörningen till största delen behaglig. Det är bara när jag kommer upp i högre hastigheter på motorvägen som ett vinande missljud smyger sig på. Kanske är det på grund av den inte så strömlinjeformade karossformen som fartvinden framkallar ett irriterade kvittrande och visslande som letar sig in i kupén? 
– Men e-Soul ska inte köras på Autobahn. Det har vi ju Stinger till, säger Kias europeiske vd Emilio Herrera vid presentationen.

Nåja. Med sitt lilla format och höga sittposition lämpar sig bilen åtminstone bra för att manövrera runt inne i den tyska storstaden. Även när vi lämnar höghusen för att njuta av vyerna av grönskande landsbygd kommer e-Soul till sin rätt. Under den här vårdagen med 15 plusgrader visar färddatorn på en förbrukning på 16 kilowattimmar per 100 kilometer, hyfsat nära de deklarerade 15,7. 

Fyra körlägen finns: Normal, Eco, Eco+ och Sport. Ecoinställningarna hjälper till att maximera räckvidden, genom att bland annat helt eller delvis stänga av luftkonditioneringen eller skala ner prestandan. Sportläget gör bilen till en pigg koffeininjektion, men det rekommenderas inte att kombinera det med maximal bromsåtervinning, då det uppstår en åksjukeframkallande känsla av dragkamp mellan systemen. Bromsåtervinningen styrs via paddlar på ratten och gör att bilen bromsar in när man släpper gaspedalen. Bromsenergin som samlas in hjälper till att ladda batteriet och besparingen i meter visas på ett uppmuntrande sätt vid hastighetsmätaren.

Snabbladdning sker via CCS och det vätskekylda batteriet ska enligt Kia tillåta upprepade kvicka energipåfyllningar utan problem. Med 100 kW-laddare kan bilen tankas från 20 till 80 procent på drygt 40 minuter. 

En välkommen nyhet är mobilappen UVO. Tidigare har det inte gått att kontrollera laddstatus på distans, en stor brist för en elbil som lämnas på laddning. Men nu har alltså Kia åtgärdat detta problem. Andra finesser i appen är möjlighet att aktivera klimatanläggningen och ställa in timer på laddningen när bilen är inkopplad till laddbox över natten. 

Jag tror att e-Soul kan få det tufft. Inte för att det är en dålig bil, men prisnivån ligger för nära e-Niro, som innan statlig klimatbonus på 60 000 kronor kostar 444 900 kronor. Skiljer det bara 11 000 kronor väljer de flesta nog hellre e-Niro, som kan erbjuda mer bagageutrymme (451 liter mot 315). 

Ett rimligt avstånd i pris borde ha varit minst 50 000 kronor, då skulle e-Soul dessutom ha duckat under 400 000-kronorsgränsen. Där hade vi åtminstone börjat närma oss något som kan kallas för folklig elbil.

Diskutera: Vad tycker du om Kia e-Soul?