Provkörning: Jaguar XE 2,0/240 2015

Richard Agnew är global pr-chef på Jaguar och presenterar nya XE full av självförtroende när en samling journalister ska provköra:
– Bilen är så ny som en ny bil kan bli. Den är byggd på ny arkitektur, den får nytt motorprogram och sätts samman i en ny fabrik. Kunderna blir också nya, vi ska erövra dem från tre tyska märken i det stenhårda D-segmentet, jag behöver knappast säga vilka.
 
Provkörningen sker i norra Spanien, dels på osannolikt slingriga vägar i Pyrenéernas skugga, dels på den fem år gamla, fyra kilometer långa racerbanan Circuito de Navarra där toppversionen med kompressor-V6 på 340 hk får tömma ur sig. Det gör den med den äran och till ett högst passande ljud, ömsom snörvlande i nedväxlingarna med den åttaväxlade automatlådan, ömsom högvarvigt tjutande längs banans 800 meter långa raka där jag snuddar vid 210 knyck innan ett koppel kurvor nalkas.
 
Dagens Jaguar är något helt annat än för fem år sedan, då röken från Fordinnehavet inte lagt sig. Årsvolymen ligger runt 80 000 bilar men framtidsplanerna och modellutbudet är friskare än antagligen någonsin i märkets historia. Indiska ägaren Tatas kur med att integrera Jaguar och Land Rover (JLR) alldeles lagom förefaller ha varit den rätta. Man hittar en del grejer i XE som kommer direkt från Range Rover Evoque men det stör i alla fall inte mig. Till Land Rover och Range Rover har kunderna redan anlänt, med XE ska nu Jaguar rejält upp i volym.
 
En ren XE-kaross, ”in white” som termen lyder, består till 75 procent av aluminium och väger 251 kg. Den kläs i hjulupphängningar av aluminium, den främre med dubbla triangellänkar, den bakre av en typ Jaguar kallar ”integral link”. Märkets tradition på avancerade bakvagnar är ju lång, fjädringskomfort parad med snabba reaktioner ett signum.
 
XE vansläktas inte, när jag inledningsvis kör bensinfyran på 240 hk och enkelturbo slås jag direkt av att bilen rör sig påtagligt lätt och exakt, oavsett körstil. Styrningen, Jaguars första med elektrisk servo, är också lätt men har rätt känsla och är snabb i reaktionerna. Tillsammans med bakhjulsdriften blir det en kombination som utmärker sig i konkurrensen; XE är roligare än Mercedes C-klass och har jämförbar fjädringskomfort. Den känns nättare än BMW 3-serie, klassens riktmärke i köregenskaper, och förefaller mindre spårkänslig. I mitt tycke är 240 hk-versionen den mest attraktiva.
 
Jaguar knyter förstås stora förhoppningar till instegsversionen med helt ny tvåliters diesel på 163 hk (finns också i 180 hk-variant). Den kallas ”Ingenium” och kan, utrustad med en helt ny manuell sexväxlad låda, skryta med en förbrukning på bara 3,8 l/100 km enligt körcykeln, samt en utsläppsnivå på bara 99 g/km.
 
Denna version, i utförandet ”Pure” med tygklädsel, börjar säljas i Sverige inom kort för grundpriset 329 900 kronor. Det är verkligt attraktivt, särskilt som tre års fabriksgaranti och tre års fri service ingår. Jag noterade en ganska torr, metallisk ton från den nya dieseln, som ger tillräckligt drag men som kunde vinna på något smidigare växelöverföring. Och Jaguar, använd något annat material än galon i växelspaksdamasken…
 
Den moderna inredningsstilen, fjärran från ädelträpanelerna etc. in the old days, är annars mycket lyckad i mina ögon. Kupén är rymlig (axelavståndet är hela 284 cm), funktionell och välgjord. Det nya multimediasystemet utgår från en 8,5-tums skärm som reagerar mycket kvickare än i tidigare Jaguar.
 
Att svara ”Jaguar” på frågan om vad man kör kan nog vara lite läckrare än ”Audi” eller ”BMW” för många, viktigast är ändå att XE har ett innehåll som motsvarar förväntningarna.

Diskutera: Vad tycker du om Jaguar XE?