Provkörning: Jaguar F-Type (2013)

Det känns bra att ha ett flygfält framför kylaren när man varvar upp för att testa accelerationen hos Jaguar F-type. Under den långa motorhuven sitter en V8 med 495 hästkrafter som slungar iväg bilen likt en dragster.

Och med vilket ackompanjemang! Motorn ryter, smattrar och ylar och varvräknarnålen sprätter upp till 6 500 då automaten klappar i nästa växel. 

Innan jag hunnit säga ”Jaguar F gör noll till hundra på fyra komma två sekunder” åker jag  fortare. Flygrakan är bara 1 200 meter så någon toppfart hinner jag inte nå. Jag måste börja bromsa långt innan bilen närmar sig 300 km/tim.

F-type är den första tvåsitsiga öppna sportbilen från Jaguar sedan den legendariska E-type lades ned i mitten av 1970-talet. Av en sådan efterföljare kan man förvänta sig en hel del och ingen lär bli besviken på F-type.

Den låga, släta karossen är byggd av aluminium och kompositmaterial. Hjulupphängningarna ser ut som på en formelbil och för viktfördelningens skull har batteri, en del elektroniska system och till och med spolarbehållaren flyttats bak. Bilens viktcentrum ligger mellan sätena vilket gör den neutral och fantastiskt stadig att svänga med.

F-type finns även med V6:or på 340 och 380 hästar. Även om accelerationen blir lite långsammare (0–100 på 4,9 sekunder) så räcker mellanmotorn väldigt bra. Den låter kanske inte lika mäktigt som V8:an men sjunger ändå njutbart och den dricker ett par deciliter mindre bensin per mil. Dessutom kostar den  140 000 kronor mindre.

De starkaste versionerna är standardutrustade med diffbroms som gör dem extra svängvilliga och avancerade stötdämpare håller fast dem på vägen.  Dämparna är försedda med sensorer som mäter rattvinkel, gas och karossens läge och som anpassar hårdheten efter varje kurva, inbromsning eller acceleration. Bilen ligger helt platt på vägen, hur hårt jag än bänder den genom svängarna. Så ska en äkta sportbil kännas!

På raka stråk åker jag och bara njuter av motorljudet. Bilen är försedd med det ”aktiva” avgassystemet, vilket består av ventiler som öppnar vid 3 000 v/min och som ger motorn en extra djup basröst. Jag kan styra den åttaväxlade automaten med paddlar på ratten och när jag växlar ned kommer en dov ljudbang ur de kromade avgasrören.

Jag har även slagit på det ”dynamiska” körprogrammet som gör gaspedal och styrning extra känsliga och får växellådan att hålla varvet uppe. I informationsfönstret på instrumentpanelen kan jag kolla  vilka G-krafter jag lyckas åstadkomma när jag accelererar och bromsar.

F-type kommer även som kupémodell men  än så länge finns den bara som cabriolet med tygtak. Förvandlingen från täckt till öppen går på några sekunder. När taket åker ned i bagaget växer det upp ett par extra varmluftsblås mitt på instrumentpanelen. De behövs, för kupén fylls med turbulens som inte dämpas särskilt mycket av en vindskärm mellan stolarna.

Vindrutan är dessutom ganska låg. Jag som är 158 cm lång sitter rätt skyddat, men en lång kollega får frisyren ödelagd av den iskalla fartvinden.

En ”varmluftkrage” som blåser ur nackskydden skulle vara ett tacknämligt tillbehör men någon sådan finns inte. Däremot innehåller Jaguars utrustningslistor en hel del annat godis, exempelvis sportsäten för drygt 31 000 kronor  och fälgar upp till 20 tum. Men moderniteter som autobroms finns inte.

En Jaguarförare förväntas nog kunna bromsa själv. Köparna kan välja mellan tre olika kraftiga bromssystem.

Diskutera: Vad tycker du om Jaguar F-Type?