Provkörning: Hyundai i10 (2013)

De minsta bilarna i det så kallade A-segmentet var tidigare väl små för oss nordbor men under senare år har även minibilarna följt med i marknadens rörelser upp mot allt större dimensioner och utrymmen. VW-koncernens tre syskon VW Up, Seat Mii och Skoda Citigo, höjde ribban ytterligare när de presenterades häromåret och det är just dessa tre som varit måttstocken för Hyundai när man arbetat med nya i10.

Jämfört med den förra generationen har i10 vuxit med åtta centimeter på längden och 6,5 cm på bredden. Avståndet mellan hjulaxlarna har ökat med en halv cm medan den nya bilen blivit fyra cm lägre än föregångaren, främst för att sänka luftmotståndet och därmed också bränsleförbrukningen.

Utrymmesmässigt har man lyckats väl. I framsätet känns kupén luftig och två vuxna män kan sitta bredvid varandra utan det känns särskilt trångt.

Även baksätet bjuder tillräckligt utrymme för att jag med lite god vilja ska klara att sitta bakom mig själv. Huvudutrymmet är inget problem alls men knäna har det naturligtvis trängre. Bagageutrymmet klarar 252 liter, en liter mer än i konkurrerande Volkswagenprodukter. Fälls baksätet rymmer i10 1 046 liter packning.

Säkerheten är förstås viktig när det gäller den här typen av bilar. Ju mindre och lättare en bil är, desto större krafter utsätts den för när den krockar med tyngre bilar. Hyundai säger sig ha arbetat mycket på att höja säkerheten i i10, bland annat genom ökad användning av höghållfasthetsstål hoppas Hyundai höja krockbetyget hos Euro-NCAP från nuvarande i10:s fyra stjärnor till fem stjärnor för den nya modellen.

När det gäller aktiva säkerhetssystem ligger dock Hyundai efter. Volkswagen Up och dess systrar är standardutrustad med ett system som automatiskt slår till bromsarna om framförvarande bil bromsar. Något liknande kan Hyundai ännu inte erbjuda.

Två bensinmotorer finns att välja på från start, en trecylindrig på 1,0 liter och 66 hk eller en fyrcylindrig på 1,25l och 87 hk, bägge utrustade med kamkedja. Vi provkör den starkare varianten och noterar fullt tillräckliga fartresurser men tyvärr också en hel del motorsurr. Den femväxlade lådan skulle definitivt behöva ett sjätte steg och det känns också som om i alla fall den starkare motorn skulle orka med en betydligt högre utväxling för att hålla motorvarvet nere även i motorvägsfart.

Ratten går tyvärr bara att justera i höjdled men jag som är 180 cm lång, har inga problem att hitta en bra körställning. Det fungerar dock inte alls när min kortare kollega Marianne (158 cm) tar plats bakom ratten. När förarstolen skjuts framåt höjs dess framkant vilket får till följd att det är svårt att nå ned till pedalerna! Avståndet till ratten blir fel och bilbältet hamnar över halsen.

Kort sagt kan denna småbil vara synnerligen obekväm för kortväxta, förvånande med tanke på att kvinnor torde utgöra en stor målgrupp för den här bilen.

Fjädringen är satt åt det mjuka hållet vilket ger fin komfort men också medför att karossen kränger en del vid skarpa svängar i högre farter. Styrkänslan är diffus men effektivt elservo gör bilen lättmanövrerad i stadstrafik, vilket naturligtvis torde vara mammas gata för den här bilen.

Tidigare byggdes Hyundai i10 i Indien men i och med den nya generationen flyttar tillverkningen till företagets fabrik i Turkiet, där redan i dag den större modellen i20 byggs.

Utrustningslistan är lång och innehåller ”storbilstillval” som eluppvärmd ratt och nyckellöst tändningslås med startknapp. Klimatanläggning, samt ljudanläggning med CD och Bluetooth är standard i ”Premium”.

Prislistan börjar strax under 100 000 kronor för basversionen. Fem års garanti utan milbegränsning och den tidigare nämnda kamkedjan torde innebära låga ägandekostnader.

Nya i10 är en riktigt vettig småbil men provkör noga före köp och känn efter så att körställningen passar dig och din kropp!

Diskutera: Vad tycker du om Hyundai i10?