Provkörning: Honda Civic Type R (2015)

Honda stoppade försäljningen av Civic Type R vid årsskiftet 2010/2011. Motorn var helt enkelt för smutsig för att leva upp till de nya utsläppskraven.

Ersättaren har tagit fem år att ta fram och resultatet är en av de snabbaste produktionsbilarna med drivning på framhjulen.

Jag sätter mig i den djupskålade och tre centimeter sänkta förarstolen. Vägen känns nära. Ett tryck på startknappen och tvålitersturbon, som ersätter sugmotorn i gamla Type R, morrar igång. I med ettan och sedan behövs inte mycket kontakt mot gaspedalen för att bilen ska flyga  ur startblocket.

Responsen är omedelbar. Att hinna snegla mot mätarna för g-krafter och laddtryck är inte att tänka på. Motorn har ett ruggigt klipp och inte en tillstymmelse till kraftreaktioner letar sig ut till ratten, vilket Honda tillskriver den nya hjulupphängningen fram som låter styrning och fjädring jobba mera var för sig.

En kort spakförflytting och tvåan åker i med ett mekaniskt klonk. Manuell låda är det som gäller, det ger bäst kontakt mellan förare och bil, menar Honda.

Turbon visslar och det surrar friskt i kupén när varvtalsnålen närmar sig rödmärket vid 7 000 varv. Precis som föregångaren gillar den nya motorn höga varv, men här finns också bra drag genom mitten av registret, det är bara om varvtalet sjunker mot botten som man kan uppleva en liten andhämtning.

Hård inbromsning inför nästa kurva. Bakvagnen jazzar till en aning. Det går lite för fort men diffbromsen hjälper till att ordna ett fast grepp om asfalten. Sedan är det bara att gå på gasen igen. Styrningen ger bra känsla och det är väldigt underhållande.

Det tål dock att sägas: Type R behöver en racerbana (och en förare med rätt handlag) för att glänsa med sin fulla potential.  Fartresurserna är egentligen överdimensionerade för svenska hastighetsgränser.

Att komforten har sina brister kommer inte som någon överraskning. Motorsurret och dånet från 19-tumshjulen är tröttsamt i längden och det hårda chassit gör sig påmint på ojämna vägar.

En miss är att ratten skymmer den högt placerade hastighetsmätaren – opassande i en bil som kan göra 270 blås. Utrymmena är det däremot inget fel på och autobroms är standard.

Min invändning mot Type R gäller istället utseendet. Vingen, ventilationshålen i karossen och all annan utsmyckning gör bilen allt annat än diskret. För mig blir det lite väl skrikigt.
Men smaken är ju olika...

Diskutera: Vad tycker du om Honda Civic Typer R?