Nya Fordnunan hamnar nu också på C-Max.
Försäljningen av Ford C-Max gick upp som en sol och föll sedan ned som en pannkaka. Kan en uppdatering vända trenden?
Premiäråret 2011 mäktade Fordhandlarna med att sälja över 1 200 bilar i Sverige. Sedan dess har C-Max svalnat och i fjol registrerades bara 400 exemplar.
Man kan spekulera om varför. En förklaring som ligger nära till hands är att den högbyggda flexbilen litegrann gått ur mode samtidigt som den kompakta suven blivit fluga. Plus att konkurrenterna stärkt sina kort med färska modeller.
För att möta den situationen har C-Max varit på föryngringskur och vid första provturen på spanska krokvägar kan vi konstatera att bilen är både trygg och rolig att köra. Väghållning, styrkänsla och fjädringskomfort är bra för biltypen och det är först vid forcerad körning och tvära böjar som den höga karossen visar vissa krängningstendenser. Det känns nästan som att köra en Focus och det är inte så konstigt, C-Max bygger på samma grundmaterial.
Saken blir inte sämre av drivlinan i provbilen. Bensinturbon på 150 hästkrafter svarar snabbt på gas, klarar segdragning utan att protestera och behöver sällan nedväxlingar som hjälp på traven, åtminstone med två passagerare och lätt last.
Lite synd är det att motorn bara finns till högsta utrustningsnivån Titanium (+25 000 kr). Den som vill komma billigare undan kan snegla mot den trecylindriga enlitersmaskinen på 100 eller 125 hästar. I tidigare test har vi rosat motorn för sin rappa karaktär, men också risat den höga överförbrukningen.
Föraren sitter lite mer upprätt jämfört med Focus och den högt placerade växelspaken ger också viss busskänsla. Sikten är bra tack vare stora fönster men störs lite snett framåt av de dubbla vindrutestolparna.
Mellan framstolarna finns en ny konsol med skjutbart armstöd och bättre avläggningsytor och centralt på instrumentbrädan finns en ny pekskärm. Skärmen har gjort det möjligt att rensa bort en del knappar, men Ford når inte hela vägen fram, förarmiljön är fortfarande överdesignad och ganska rörig.
Bilens ess i rockärmen är istället den flexibla inredningen. Stolarna bak är separata och kan vikas ihop var för sig eller lyftas ur helt och hållet. Fälls allihop blir lastutrymmet ordentligt stort. Finurlig är också finessen att vika undan stolen i mitten och skjuta de andra två bakåt-inåt (+4 000 kr) och ännu mer flexibel är sjusitsiga Grand C-Max (+15 000 kr) som också har smidiga skjutdörrar.
När det gäller säkerhet behövs ett verkstadsbesök för att montera nyckelavstängning av krockkudden på passagerar-sidan – dåligt för en bil med familjeambitioner. Autobroms som fungerar upp till 50 km/tim är tillval (+2 500 kronor).
Sammantaget kan C-Max vara ett intressant alternativ om man är ute efter mixen av smart flexibilitet, hyfsade utrymmen och glada köregenskaper.
Diskutera: Vad tycker du om Ford C-Max?
Man kan spekulera om varför. En förklaring som ligger nära till hands är att den högbyggda flexbilen litegrann gått ur mode samtidigt som den kompakta suven blivit fluga. Plus att konkurrenterna stärkt sina kort med färska modeller.
För att möta den situationen har C-Max varit på föryngringskur och vid första provturen på spanska krokvägar kan vi konstatera att bilen är både trygg och rolig att köra. Väghållning, styrkänsla och fjädringskomfort är bra för biltypen och det är först vid forcerad körning och tvära böjar som den höga karossen visar vissa krängningstendenser. Det känns nästan som att köra en Focus och det är inte så konstigt, C-Max bygger på samma grundmaterial.
Saken blir inte sämre av drivlinan i provbilen. Bensinturbon på 150 hästkrafter svarar snabbt på gas, klarar segdragning utan att protestera och behöver sällan nedväxlingar som hjälp på traven, åtminstone med två passagerare och lätt last.
Lite synd är det att motorn bara finns till högsta utrustningsnivån Titanium (+25 000 kr). Den som vill komma billigare undan kan snegla mot den trecylindriga enlitersmaskinen på 100 eller 125 hästar. I tidigare test har vi rosat motorn för sin rappa karaktär, men också risat den höga överförbrukningen.
Föraren sitter lite mer upprätt jämfört med Focus och den högt placerade växelspaken ger också viss busskänsla. Sikten är bra tack vare stora fönster men störs lite snett framåt av de dubbla vindrutestolparna.
Mellan framstolarna finns en ny konsol med skjutbart armstöd och bättre avläggningsytor och centralt på instrumentbrädan finns en ny pekskärm. Skärmen har gjort det möjligt att rensa bort en del knappar, men Ford når inte hela vägen fram, förarmiljön är fortfarande överdesignad och ganska rörig.
Bilens ess i rockärmen är istället den flexibla inredningen. Stolarna bak är separata och kan vikas ihop var för sig eller lyftas ur helt och hållet. Fälls allihop blir lastutrymmet ordentligt stort. Finurlig är också finessen att vika undan stolen i mitten och skjuta de andra två bakåt-inåt (+4 000 kr) och ännu mer flexibel är sjusitsiga Grand C-Max (+15 000 kr) som också har smidiga skjutdörrar.
När det gäller säkerhet behövs ett verkstadsbesök för att montera nyckelavstängning av krockkudden på passagerar-sidan – dåligt för en bil med familjeambitioner. Autobroms som fungerar upp till 50 km/tim är tillval (+2 500 kronor).
Sammantaget kan C-Max vara ett intressant alternativ om man är ute efter mixen av smart flexibilitet, hyfsade utrymmen och glada köregenskaper.
Diskutera: Vad tycker du om Ford C-Max?
Fakta: Ford C-Max 1.5T Ecoboost 150 Titanium
PRIS, FRÅN KR: 227 400.
MODELL: Femsitsig flexbil.
SÄLJSTART: Nu.
MÅTT, CM: L 438/B 183/H 161.
TJÄNSTEVIKT, KG: 1 394.
MOTOR: Fyrcylindrig bensinturbo, volym 1 499 cm3, max effekt 150 hk vid 6 000 v/min, max vridmoment 240 Nm vid 1 600–4 000 v/min.
KRAFTÖVERFÖRING: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell växellåda (automatlåda: +15 000 kr).
PRESTANDA: Toppfart 204 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 9,4 s.
DEKLARERAD FÖRBRUKNING: 6,1 l/100 km.
CO2-UTSLÄPP: 139 g/km.
KONKURRENTER: VW Touran, Citroën C4 Picasso, Renault Scenic, Toyota Verso, Kia Venga med flera.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Jag har ägt en C-Max av det senaste snittet, en bekvämbil med bra komfort och utrymme. Hade den lilla dieseln på 115 hk som var en bra motor Avigsidan med den lilla diesel var att den var förbålt dålig på att stötta upp värmesystemet i bilen. För ett par vintrar sedan hade vi ganska mycket snö och många minusgrader. Det var nästan lika kallt inne i bilen som utanför. Så jag gav upp och bytte bil. Lite trist faktiskt för bilen var som sagt bekväm och gick riktigt bra.
En bekant hade en sådan,bärgaren och han blev goda vänner,Ford hann aldrig finna felet innan den såldes.
(Diesel)
Jag gillar den här biltypen, men Ford experimenterar för mycket med design och den inre designen är ju helt hysterisk oestetisk och oskön för ögat...
Har haft en Grand C-Max med 143 hkr diesel och automatlåda i drygt tre år och är mycket nöjd med flexibiliteten och köregenskaperna. Det går att lasta mycket, både folk och grejor. Fick byta bromsskivor vid 10 000 mil, annars har den funkat bra.
Är säkert en trevlig vagn men det hjälper liksom inte när den i mina ögon är väldigt ful.
Föregångaren var däremot betydligt stiligare och i mycket en utmärkt bil den också förutom en ganska tveksam rullkomfort. (Har åkt en del i en sån).
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.