Provkörning: DS 3 (2016)

Det har gått sex år sedan DS  3 premiärvisades som ett slags konkurrent till Mini. Bilen kom under namnet Citroën och säljs sedan mitten av 2014 under DS-beteckningen men det handlar om i stort sett samma bil. Knappt 400 000 personer har köpt DS 3 i Europa, men i Sverige är vare sig DS 3 eller DS-symbolen som sådan vanlig på vägarna. DS som helhet, där även DS 4 och DS 5 ingår, har bara registrerats i 27 exemplar under årets tre första månader. Kanske blir det bättre fart med den senaste ansiktslyftningen och vissa tekniska förbättringar?

Utseendeändringarna finns i fronten, med ny och kromlistomgärdad kylargrill, nya strålkastare med LED-teknik och ett prominent DS-emblem. De nya strålkastarna ger verkligt effektivt sken, subjektivt sett särskilt på helljuset.

Övriga karosslinjer är orörda, DS 3 är en speciell, lite knubbig men samtidigt intressant profil som lätt känns igen i vägarnas plåtsås. Möjligheterna att ge bilen personlig stil med hjälp av olika färgställningar och mönster är mycket stora, det finns till exempel 78 olika färgkombinationer bara mellan tak och övrig kaross.

Inredningen är i stort sett oförändrad och håller genomgående trivsam stil som ger viss lyxkänsla, särskilt med den läderklädsel som fanns i provbilen. Multimediaanläggningen är moderniserad. Nu kan man ”spegla” sin egen mobiltelefon (både android och iOS) i den sjutums pekskärm som finns mitt på panelen. Det är en välkommen nyhet för skötsel och visning av många funktioner man gärna vill ha i bilen. Fabrikens egna lösningar på multimediaanläggningen känns däremot måttligt modern och föga genomtänkt.

En annan och minst lika bra nyhet är att man äntligen infört autobroms som standard i alla DS 3-versioner.
 
Provbilen är en DS 3 med 165-hästars bensinturbomotor. En påtagligt pigg rackare, med rejält ös redan från lågvarv och med växlar som rinner i hur lätt som helst med fartökningen. Samtidigt finns ett starkt vridmoment redan från cirka 1400 v/min så det går utmärkt att slököra också. I stadstrafik skulle man önska sig en lite lugnare ”mappning” av gaspådraget, det är svårt att starta mjukt och  snyggt från trafikljusen. Under fullgasacceleration finns också en markant ”torque steer”, drivaxelpåverkan på framhjulens riktningsstabilitet. Ljudisoleringen är effektiv utom på riktigt grov asfalt.

Som helhet är DS 3 en komfortabel och dessutom personlig bil som nog kan vara lätt att leva med. Om DS-satsningen som helhet ska lyckas krävs enligt min mening dock att det kommer helt nya, fräschare modeller – och det snabbt!

Diskutera: Vad tycker du om DS3?