Provkörning: Dacia Logan

Dacia Logan representerar den nakna sanningen i bilvärlden. Modellen är helt osminkad och utger sig inte för att vara något annat än vad den är, en enkel och billig bruksbil. Grundpriset börjar på 8 500 euro (plus lokala skatter) och marknadsföringen är rakryggat ärlig och helt fri från sedvanliga superlativer och skryt.

Den nya skåpvagnen Logan MCV är lite svår att kategorisera. Den är inte en familjebuss, fast den finns i sjusitsigt utförande. Den är inte heller en konventionell kombi, karossen är betydligt högre än normalt.

MCV:n grundar sig på sedanversionen av Logan. Men axelavståndet är 27 cm längre, samtidigt som totallängden bara ökat med 20 cm. Resultatet blir en ganska spännande design, med kort överhäng bak.
  
Om man gillar denna sparsmakade lådbil är förstås en smaksak, men karosslinjerna är mindre paketbilslika än hos exempelvis Renault Kangoo. Beteckningen MCV står för övrigt för Multi Cross Vehicle, vilket kan tolkas som att tillverkaren ser bilen som en korsning mellan kombi och liten varubil.
   
Papp istället för tyg
Att Logan MCV är en lågprisbil märks direkt när man tar en närmare titt på den. Kupén är fylld av billig plast och en del av textilierna har helt ogenerat ersatts av papp.

Bilen är dock rymlig både fram och bak. I baksätet finns både nackskydd och trepunktsbälten på alla sittplatser. Men föraren tvingas kompromissa med körställningen eftersom ratten inte går att ställa in, vare sig i höjd- eller längsled.

Det finns få reglage och instrumenteringen är tydlig. Utrustningsnivån är påver för att vara en modern bil, men det erbjuds en del tillval. I dyraste Laureate-paketet ingår bland annat luftkonditionering, elhissar fram, elspeglar samt centrallås.

När man öppnar de två bakdörrarna ser man MCV:ns trumfkort; lastutrymmet är enormt. Med ofällda säten rymmer det 700 liter, med fällda säten rymmer det hela 2 350 liter. Lasttröskeln är låg, bara 56 cm.

Av fyra motoralternativ hade vi möjlighet att provköra två, en 1,6-liters bensinmotor på 105 hk och en 1,5-liters turbodiesel  på 68 hk. Båda räcker bra för den cirka 1 100 kilo tunga bilen. De två övriga motoralternativen är båda bensin-drivna: 1,6 liter, 87 hk samt 1,4 liter, 75 hk. Samtliga motorer upp- fyller EU4-utsläppskraven.

Bensinversionen bjuder på bättre prestanda medan dieseln är smidigare och tystare. Bullernivån tillåter normal konversation även i motorvägsfart och styrningen känns överraskande bra, men är kanske en aning för lätt.

Tekniskt är bilen ett hopplock från Nissan Micra, Renault Modus och förra generationens Clio. Fjädringen fungerar bra och sväljer ojämnheterna i vägen riktigt fint. Det märks att bilen är gjord för att köras även på annat än asfaltvägar, under motorn sitter en skyddsplåt och markfrigången är hela 16 cm.

Tio år gammal standard
Renault har med Dacia Logan snabbt nått överraskande stora framgångar. Framför allt har märket lockat kunder bland människor som tidigare kört med över tio år gamla bilar.

Vad måste då en Logan-köpare avstå ifrån? Bekvämlighet och säkerhet når inte upp till samma standard som hos en modern västbil.

Sedanversionen av Logan fick tre stjärnor när den testades av Euro NCAP år 2005. Det var ett resultat som Renaults ingenjörer hade räknat med.

I praktiken betyder det att Logan är lika säker som en tio år gammal standardbil. MCV-versionen är ännu inte krocktestad, men den torde få samma resultat som vanliga Logan. 

I EU-länderna är ABS-bromsar standard och bilen har krockkuddar fram. Sidokuddar går att beställa som extrautrustning.