Provkörning: Citroën C-Crosser Exclusive HDI

Citroën - made in Japan! Det är nog en omständighet som flera märkestrogna får smaka lite på innan man vänjer sig. Men samarbeten kors och tvärs är ju numera inget ovanligt. Och det kan finnas mycket att vinna!

Chevronfronten signalerar tydligt att det är en Citroën man möter. Och det är främst huven, strålkastarna, grillen och stötfångaren som skiljer C-Crosser från Outlander.

Det vi omedelbart slogs av vid provkörningen, i milt uttryckt backiga franska  Pyreneerna är den fantastiska kraften i dieselmotorn från PSA. Med 160 hk och 380 Nm under huven behöver man inte trampa hårt på gaspedalen för att klara de kraftiga uppförsluten.

Motorn är för övrigt en vidareutveckling av den HDI-diesel som redan finns i C5. Men turbon, här med variabel geometri, har designats för att ge bästa möjliga vridmoment på låga varvtal. Den har därför lite lägre effekt men har i stället avsevärt mer kraft att ta av vid lägre varvtal.   

Fjädringen, eller snarare dämparna, tycker vi nog är aningen för styva. På ojämn väg får C-Crosser därför ganska stötig gång redan på relativt måttliga ojämnheter. Det upplevde vi åtminstone i modellen med 18-tumshjul.

C-Crosser är hög och man upplever också att man sitter huvudet högre än alla andra. Det ger en trygg känsla samtidigt som man oftast kan se över och förbi vanliga personbilar och därför upptäcka hinder tidigare.

Köregenskaperna är precis som på Outlander - alerta. C-Crosser känns kvick och lättkörd. Från Citroën hävdar man också att det i första hand är en bil avsedd för landsväg men med bättre framkomlighet. Trots att vare sig Outlander eller C-Crosser har lågväxel så innebär ändå drivningen en klar förbättring även om det långt ifrån handlar om en riktig terrängbil.

Växellådan känns hyfsad men är inte riktigt exakt och lättväxlad. Vid några tillfällen hamnade växelspaken i ett dött mellanläge när vi gick från fyran till trean och man fick göra om nedväxlingen.

För att hålla ner bränsleförbrukningen har C-Crosser ett läge för bara framhjulsdrivning vilket man normalt alltid använder. Först då man via vridreglaget väljer "4WD", fördelas drivkraften genom en elektronisk koppling också till bakhjulen, ett läge man inte ska använda annat än då man behöver bättre grepp för framkomligheten.

I det tredje läget på drivsystemets funktionsväljare som kallas "Lock", fördelas mer kraft på bakhjulen än på framhjulen - ungefär 1,5 gånger mer än fram. C-Crosser har som standard ESP antisladd och ASR antispinnsystem. ASR fungerar dessutom som elektroniska differentialbromsar, varför framkomligheten blir avsevärt bättre än då bara kraften leds från fram till bakaxel.

Några andra speciella kännetecken för Citroëns SUV är kromfärgade lister vid dörrarnas och bakluckans nederkant. Baklyktorna har lysdioder. Nytt för modellen är också att den har ett extra baksäte avsett för två personer. Det trollas fram via några handgrepp och stoppas ned lika lätt. Sittkomforten är däremot av sådan kvalitet att man möjligen kan få barn att sitta där någon längre sträcka. Men visst - möjligheten att åka sju finns! Citroën har dessuutom tillsammans med Michelin tagit fram ett däck speciellt för C-Crosser.

Den här biltypen är omdiskuterad och får delvis orättvis kritik. C-Crosser har faktiskt lägre bränsleförbrukning än många vanliga kombibilar. För vanligt bruk är den kanske överkvalificerad. Men har man behov av bättre framkomlighet eller dragförmåga är alternativet mycket intressant. C-Crosser tillverkas och monteras dessutom av Mitsubishi i Mizushimafabriken, vilket lär borga för bra byggkvalitet.