Provkörning: Citroën C3 (2024)

Den fjärde generation av Citroëns småbil C3 är byggd med stort fokus på kostnaderna. Kanske främst då man velat pressa priset maximalt på den eldrivna versionen men fördelen med en kostnadseffektiv produktion kommer även den bensindrivna varianten till godo. 

Var priset hamnar i Sverige är ännu oklart men i Tyskland kostar basmodellen 15 000 euro, motsvarande 172 000 kronor med dagens valutakurs. Därmed borde den nya modellen inte bli dyrare än den utgående som i dag kostar från 199 000 kronor, snarast tvärtom.

För pengarna får man en högbyggd, rymlig småbil med höga komfortambitioner och ovanligt hög markfrigång, 19,7 centimeter. Extra mjuka stötdämpare ger fint flyt på dålig väg och väljer man den mer påkostade varianten Max, ingår också riktigt bekväma framstolar i enlighet med konceptet man kallar ”Citroën Advanced Comfort”.

Instrument och reglage fungerar bra. Hastighetsmätaren är tydlig, pekskärmen snabb och lättjobbad och klimatanläggningen sköts med fysiska reglage. 

Finishen är utmärkt med tanke på prisnivån men körställningen är tyvärr inte lika lyckad. Det icke justerbara säkerhetsbältet hamnar gärna över halsen och redan med automatlåda är det trångt bland pedalerna. När en kopplingspedal tillkommer kan föraren glömma det där med att sträcka ut vänsterbenet.

I baksätet väntar en glad överraskning. Utrymmet för axlar och huvud är lika bra som i den eldrivna versionen av C3 som vi skrev om här. Men eftersom det här inte behövs något stort batteri är golvet rejält sänkt. Det innebär att fullvuxna plötsligt kan sitta med fullt lårstöd och generöst med benutrymme. Sittdynan är visserligen kort men komforten är helt okej. 

Bagageutrymmets volym är vad man kan förvänta sig men lasttröskeln är hög och öppningen känns trång.

Sen var det då det där med motorn. Den 1,2 liter stora turbomaskinen har vi stött på många gånger i diverse Stellantis-produkter och vibrationer är ett problem hos alla. Här finns förstås balansaxlar som hos konkurrenternas trecylindriga bensinmotorer men av någon anledning har inte Stellantis lyckats få till konstruktionen och i C3 skakar det rejält. 

Särskilt plågsamt blir det om man lyder växlingsindikatorns uppmaningar och lägger i sexans växel så snart det går. Det krävs viljestyrka för att stå emot lusten att välja en betydligt lägre växel. Koppling och växellåda är så smidiga man kan begära men växelspakens kantiga utformning är inte skön att hålla i. Ibland är runda former bättre! 

Man växlar gärna en hel del för att hålla motorn inom de varvtalsområden där den skakar minst men frågan är vad det gör för bensinförbrukningen som enligt deklarationen ligger i det övre skiktet i klassen.

En liten tröst är att motorn i alla fall är stark och bensindrivna C3 känns och är betydligt piggare än elvarianten, det brukar vara tvärtom. Högre vridmoment ger snabbare omkörningsacceleration även om man förstås får jobba lite med växelspaken när det ska gå undan. Det kommer det inte att göra så ofta då köregenskaperna knappast uppmanar till bus. Ratten förmedlar ingen som helst känsla från underlaget, understyrningen är kraftig och bilen kränger rejält i kurvorna.

Bättre då att fylla bilen med nära och kära, luta sig tillbaka och i sakta mak flyta genom landskapet, kanske till ackompanjemang av någon fransk chanson uppspelad via den trådlösa telefonspeglingen som är standard i versionen Max?

Citroën C3 har sina svaga punkter men också en egen karaktär på ett sätt som känns uppfriskande i dagens allt mer likriktade bilvärld. Med ett konkurrenskraftigt pris blir den en stark utmanare på den svenska småbilsmarknaden.