Provkörning: Chevrolet Camaro (2011)

De brukar kallas muskelbilar, USA:s hästkraftstinna sportvagnar. Och muskler, det har nya Chevrolet Camaro så det räcker och blir över.

Modellen, som nyligen väckts till liv efter att ha legat i dvala sedan 2002, är tillbaka i bättre form än någonsin. Såväl utseende som köregenskaper och prestanda har vässats rejält under Törnrosa-sömnen.

Den uppkäftiga bulan på den långa huven döljer numera en modernt konstruerad, dovt bluddrande V8 på 6,2 liter och 432 råstarka hästkrafter. Lita på att det känns i ryggslutet om man skickar pedalen i mattan och utnyttjar den maffiga motorn fullt ut.

Då skenar bilen iväg från stillastående till 100 km/tim på 5,2 sekunder och den sugande fartökningen tar inte slut förrän det elektroniska strypkopplet slår till vid 250 km/tim.   

Som tur är matchar köregenskaperna de våldsamma fartresurserna och väghållningen är av hög klass. Camaron löper både kvickt, stabilt, välbalanserat genom provkörningsruttens många utmanande böjar. Känslan av full kontroll under pressade förhållanden är påtaglig – och det är ett bra betyg.

Samtidigt ger chassiet en överraskande behaglig fjädringskomfort vid mer sansad framfart, trots extrema lågprofildäck och 20-tumsfälgar. Avstämningen mellan sport och komfort är skickligt utförd och det är välgörande när bilen används för vardagskörning.

En specialfiness är att Camaro-föraren kan välja mellan fyra olika körprogram. I det mest håriga läget är både antispinn- och antisladdsystemet helt avstängt. Knappast det säkraste alternativet på allmänna vägar, men perfekt för alla som gillar driftning eller bankörning. För det är väl dem Chevrolet tänkt på – kan man i alla fall hoppas...

Plastig inredning
Nya Camaro får tummen upp för köregenskaper, växellåda, prestanda och yttre design. Inredning och reglage imponerar däremot inte alls lika mycket. Mycket plast och billiga detaljer drar ned betyget och kvalitetskänslan har en bra bit kvar till europeisk premiumnivå.

Fast det är brister man kanske kan stå ut med när man tittar på prislappen. Den nya Camaro-coupén är rena lågbudgetbilen i förhållande till effekt och prestanda. 377 000 kronor är visserligen en rejäl summa pengar, men i jämförelse med vad andra sportvagnar på 432 hk/569 Nm kostar så handlar det snarast en spottstyver.

Trots det förhållandevis låga priset har den återuppväckta muskel-Chevan generöst med utrustning redan från start. Läderklädsel, vindrutedisplay, backningskamera och nyckelfritt lås-/startsystem är bara några av komfortfinesserna som följer med på köpet.

Fyra cylindrar stängs
Men nya Camaro finns inte bara med tak, utan också som cabriolet. Den kostar 48 000 kronor mer än coupén och har ett grundpris på 425 000 kr. Vi hann göra en provtur även med den öppna varianten.

Det exemplar vi körde var utrustad med en fint växlande sexstegad automatlåda, à 20 000 kronor. I kombination med automaten har bilen också en något annorlunda och lite effektsvagare V8-motor (det gäller även coupén).

”Automat-motorn” utvecklar 405 hk/556 Nm och är dessutom utrustad med automatisk cylinder-avstängning. Det innebär att fyra av de åtta cylindrarna stängs av när bilen körs lugnt och det sparar en del bränsle.

Resultatet är att Camaro med automatlåda är nästan tio procent mindre törstig än den manuellt växlade versionen. Förbrukningen minskar från 14,1 till 13,1/100 km och det gäller för både coupén och cabrioleten.   

Camaro-cabens tygtak fälls elektriskt, sedan en spärr i vindrutans överkant lossats manuellt. Men att åka öppet kräver både halsduk och mössa om det inte är Kalifornien-varmt ute. Något skydd för vindvirvlarna bakifrån finns inte och det drar friskt om nacken redan i lägre farter.

Även med sufletten uppfälld ställer vinden till med en del problem och det fräser ganska ilsket kring tygtaket i snabbt motorvägstempo.  

Men det värsta är att även köregenskaperna är klart sämre i den öppna Camaron. Karossen flexar oväntat mycket i gupp och ojämnheter. Bilen känns också sladdrigare i hjulställen och är inte alls lika exakt och inspirerande att hantera som den täckta versionen.

Vår uppfattning är kristallklar: cabrioleten lämpar sig bäst för posören som helst glider fram i tillvaron och låter sig betittas. Coupén, däremot, är rätt val för den som gillar att köra aktivt med sin muskelmaskin.

Rymligt miljösamvete
Båda Camaro-versionerna har ett baksäte där vuxna kan sitta under kortare turer, när de väl lyckats krångla sig på plats vill säga. Men att kalla bilen fyrsitsig vore en överdrift. 2+2-sitsig är en mer korrekt benämning.

Mer praktisk information: under koffertluckan på Coupén döljer sig ett bagageutrymme med en lastvolym på hyggliga 384 liter. Motsvarande siffra för cabrioleten är 328 liter, (287 med sufletten nedfälld).

Sist, men inte minst, en liten påminnelse om den kanske allvarligaste negativa egenskapen hos den nya sport-Chevan. Det handlar förstås om bränsletörsten, som är direkt avskräckande när motorns kapacitet utnyttjas lite tuffare. Uppemot två liter milen är ingen större konst att göra av med om gaspedalen används flitigt.

Fast även om Camaron körs ytterst varsamt så går det åt en hel del bensin; under 1,5 liter milen är i praktiken svårt att komma. Det gör att bilen i alla lägen kräver ett mycket rymligt miljösamvete. Det gör också att den är i stort sett så politiskt inkorrekt som en bil överhuvudtaget kan bli.

Men det lär inte hindra att Camaros återkomst hälsas med både applåder och jubelrop av alla som gillar V8-muller och fräcka amerikanska former...