Provkörning: BMW M5 (2018)

När BMW M5 kom i sin första generation 1984 fanns två tv-kanaler i Sverige. Vad enkelt det var att välja! En viss längtan tillbaka till den tiden infinner sig i senaste M-femman. Mängden valmöjligheter är närmast överväldigande. Precis allt går att ställa in på elektronisk väg!

Låt se nu: det finns tre inställningar för hur fyrhjulsdriften ska funka, tre för hårdheten på stötdämparna, tre för hur lätt eller tung styrningen ska vara, tre för hur snabbt växellådan ska växla, tre för motorns gasrespons, tre för hur mycket sladd som hjälpsystemen ska tillåta, och alltihop går att kombinera hur som helst. Just det, det finns också två lägen för hur mycket oväsen som klaffarna i avgassystemet ska släppa igenom. Har man svårt att bestämma sig går det förstås att strunta i valfriheten. Jag velar en stund mellan komfort- och normalläget på styrningen. Passar det verkligen ihop med snabbaste växlingen? Sedan kör jag iväg, grundinställningarna får duga.

Nya M5 är som tidigare baserad på vanliga 5-serien och i stadstrafik är beteendet hur civiliserat som helst. Trots 20-tumsfälgar och däck i jätte-dimensioner (275/35 fram och 285/35 bak) rullar bilen förvånansvärt bekvämt. Det basiga motorljudet hörs i bakgrunden, utan att bli för mycket. Tränade ögon ser genast att här kommer något speciellt åkande: luftintagen i fronten, slitsarna på framskärmarna, de fyra avgaspiporna … ändå är helheten diskret för en bil som besitter sanslösa 600 hk.

Istället får prestandan tala för sig själv och herrejösses vad det går undan när jag gasar fullt på en motorvägspåfart. Fyrhjulsdriften gör att M5 effektivt får ned kraften i backen och bilen skjuts framåt som ett slagskott. Noll till hundra går på blott 3,4 sekunder, enligt de officiella siffrorna. Första M5, på sin tid känd som världens snabbaste sedan, gjorde motsvarande sprint på 6,5 sekunder. Det har hänt en del sedan 1984.
Motorn är i grunden samma som i föregångaren, 4,4-liters V8, men högre turbo- och insprutningstryck har gett ytterligare 40 hk och 70 Nm. Dubbelkopplingslådan har ersatts av en konventionell automat med momentomvandlare. Manuell låda finns inte men det går att växla med ”paddlar” på ratten.

Visst, omkörningar går på en blinkning och det är en speciell känsla att ha så mycket motorkraft tillgängligt, men att utnyttja mer än en bråkdel av potentialen på vanliga vägar är omöjligt. Så när BMW erbjuder några varv på racerbana får jag väl ställa upp. Datorn som styr fyrhjulsdriften skickar det mesta av drivkraften till bakhjulen, först när de håller på att tappa fästet eller vid kraftig acceleration får framaxeln vara med. En ”aktiv” differential dirigerar också kraftfördelningen mellan bakhjulen.

Kurvgreppet är enormt, bilen suger fast i asfalten och ligger helt platt. Jag börjar försiktigt men inser snart att det går att köra bra mycket fortare än vad ryggmärgskänslan säger. Efter några böjar famlar jag efter stolsknapparna för att klämma åt sidovalkarna, här gäller det att sitta fast.

Motorn har i princip ingen svarstid alls, den 98-oktaniga soppan förvandlas till kopiösa mängder energi och det mustiga brölet är ljuv musik för den som är lagd åt det hållet. Att ljudet förstärks via stereon känns onödigt. Växlarna skickas i blixtsnabbt och med utsökt tajming. Hög fart verkar inte bekomma bilen alls, det känns hur stabilt som helst. Styrningen förmedlar mycket vägkänsla men är inte den falukorvstjocka ratten lite väl klumpig?

Med fyrhjulsdriften inställd på ”4WD Sport” och anti-sladdsystemet i det mer tillåtande sportläget blir det roliga timmen på riktigt. Plötsligt kan en amatör som jag köra ”snyggt” på lättare sladd. Elektroniken ser till att övningen inte går åt pipsvängen men utan att störa. Mitt i kurvorna är det bara att räta upp hjulen och trampa gasen i botten så går bilen som ett skott rakt framåt. Tänk att 600 hk kan vara så lättkörda!
Vill man verkligen bränna gummi finns också ett läge med ren bakhjulsdrift, en blinkning till alla tidigare modellgenerationer.

Gissningsvis kommer de flesta M5 aldrig att se en racerbana. Snarare är det väl vetskapen om bilens resurser som lockar. Att första serien om 400 ex, ”First Edition”, sålde slut innan den egentliga säljstarten säger något om efterfrågan. Tidigare har M5 funnits som kombi, senast 2007–2010, men andelen av försäljningen var bara 5–10 procent. Nu satsar BMW uteslutande på sedankarossen. Bagageutrymmet är djupt och brett bakom hjul-husen, även om en kombi är mer praktisk är storleken hela 530 liter. I baksätet åker två vuxna bekvämt.

Okej, bränsleförbrukningen räddar inte planeten och skatten blir kännbar efter 1 juli (14 857 kr/år), men maken till kompetent bil för hela familjen är svårt att tänka sig (även om Audi och Mercedes har liknande alternativ). Grattis till den som har råd!

Diskutera: Vad tycker du om BMW M5?