Provkörning: Audi A8 (2017)

Tystnaden är bedövande. Som om det slagit lock för öronen. Jag försöker tryckutjämna men det vill inte lossna. Snart trillar polletten ner: det är inte jag utan bilen. Nya A8 är nästan overkligt avskärmad från omvärldens brus. Hur är det möjligt?

Detaljer, svarar Audi. Varenda sten har vänts för att filtrera bort oönskade ljud. Isolering finns förstås i varje liten vrå, gummiklädda hjulupphängningar förhindrar vibrationer att fortplanta sig, rutorna har dubbla glas, aerodynamiken har finslipats ytterligare tack vare mer datorkraft vid vindtunnelanalyser… Jag har då aldrig åkt i en tystare bil, förhoppningsvis kan de här metoderna användas i vanliga standardbilar framöver.

För Audi A8 är ingen vanlig bil. Eller ja, i grund och botten handlar det om en ungefär fem meter lång och två ton tung sedan som drivs av en förbränningsmotor. Det speciella är arsenalen av ny teknik. Den mest spektakulära nyheten är att bilen kan köra helt av sig själv och ta över allt ansvar under vissa givna förutsättningar i max 60 km/tim. Det finns bara ett problem: funktionen är än så länge olaglig och därför inte tillgänglig ännu.

Regelverket för självkörande bilar håller på att skrivas i detta nu och olika länder har kommit olika långt. Först någon gång nästa eller nästnästa år tror Audi att autopiloten kan bli tillåten. Någonstans. Kanske. Klart är att systemet, som sysselsätter en laserscanner under nummerplåten och ytterligare ett tjugotal sensorer, kräver hyfsat väder.
– Det är inte gjort för snö och svensk vinter. Det är tillräckligt komplicerat att få det att fungera vid normala väderförhållanden, säger Audis utvecklingschef Peter Mertens.

Nya A8 är byggd på samma plattform som senaste Porsche Panamera och Audi Q7. Karossen består av 58 procent aluminium, betydligt mindre jämfört med föregångaren. Audi verkar ha insett att höghållfast stål är billigare. Lojt låter jag bli att stänga dörren efter mig, en servomotor drar igen sista biten. Inredningen utstrålar minutiös precision, med tjusiga material och pedantiskt detaljarbete överallt. Den breda stolen känns omedelbart som kroppens kamrat. Med stolsvärmen påslagen blir också armstöden och panelen vid förarens högerben varma.

Huvudnumret i kupén är de två pekskärmarna som ersätter nästan alla vanliga knappar. Oerhört digitalt och modernt men är det lättare att använda? Det vete tusan. En sak som försvinner vid övergången till pekskärmar är i varje fall den bergfasta känslan i reglagen som tidigare varit ett av lyxbilens signum.

Körmässigt går A8 som en dröm. Bilen flyter fram över alla slags vägar och registret verkar vara hur stort som helst. Den kan vara avspänd och ljuvligt bekväm om man kör lugnt men den också vara otroligt ”på”. Att en så här stor och tung bil kan vara så lätt i steget och dansa igenom kurvorna är smått sensationellt. Styrningen är kvick och även bakhjulen svänger med (upp till fem grader) för att förstärka effekten.

Visst känner man att det är en bred bil och att mycket vikt förflyttas vid snabba inbromsningar men A8 är verkligen lätthanterlig och välbalanserad. Mest sugen blir man ändå på att åka långt. Lunch i Hamburg? Provbilen är ändå inte utrustad med den nya aktiva fjädringen, som på någon millisekund kan höja och sänka karossen över respektive hjul för att höja komforten eller spetsa till köregenskaperna ytterligare. Det är också en säkerhetsfiness, vid en förestående sidokrock höjs bilen så att påköraren träffar golvet och inte dörren.

V6:an under den långa huven jobbar tyst och lent och inte behövs mycket till omkörningssträcka. Svenska farter känns som en gäspning. Elsystemet på 48 volt gör att bilen emellanåt kan frirulla med avstängd motor, vilket säkert sparar en del bränsle. Senare kommer en laddhybridversion, som går fem mil på el och kan laddas utan sladd via en platta i marken, samt ännu starkare V8- och W12-motorer.

Som standard finns tre bälten i baksätet men det går att välja en tvåsitsig variant med extra flådiga stolar. Om det generösa utrymmet inte räcker till finns också den 13 centimeter förlängda versionen A8 L med ännu mer plats för att sprattla med benen. Läslamporna bak måste vara bilvärldens mest avancerade. Via fjärrkontrollen kan ljusets vinkel, position, fokus och ytstorlek ställas in. Äntligen!

Finns något att klaga på? Det skulle väl vara att parfymen som kan spridas i ventilationen mest luktar billig tvål. Eller att regnvatten rinner ner i skuffen när man öppnar luckan, det borde gå att lösa bättre. Mycket av tekniken är redan nämnd men vi skulle kunna fortsätta att rabbla finesser: Fjärrstyrning av parkering. Fotmassage i baksätet. Krockkuddar mellan stolarna. Digital nyckel till mobiltelefonen. ”Luftjoniserare” som tar bort partiklar från luften. Infraröd mörkerkamera. Aktiva motorfästen. Laserljus som dubblar helljusets längd. Det räcker kanske så.

Inte helt överraskande kostar A8 en ansenlig slant. Fullsmetad med utrustning blir priset svindlande, långt över miljonen och antagligen närmare 1,5.

Diskutera: Vad tycker du om nya Audi A8?