Provkörning: Audi A6 (2018)

Bilen startas med en vanlig knapp och volymratten är ett gammalt hederligt vred – annars är det skärmar som gäller i nya Audi A6.

Att den smarta mobiltelefonen stått modell för inredningen är glasklart. Här får man peka och svajpa för att ställa in allt från fläkt och temperatur till radio och gps.

De två mittskärmarna är otroligt eleganta och sprängfyllda av funktioner. På den nedre kan man mata in adresser till navigatorn genom att rita bokstäver med fingret, den övre går att anpassa med egna favoritknappar och genvägar. 

Hela upplägget är modernt värre – men kanske inte fullt så praktiskt i alla lägen. Det går inte att komma ifrån att man måste släppa blicken från vägen för att höja eller sänka värmen, det går ju inte att känna sig fram till rätt knapp på en slät yta.

Eftersom skärmarna är ”kapacitiva” kan man heller inte använda dem med vanliga handskar.

Nåja, helt skärmberoende är man ändå inte, många funktioner går att styra med smidiga rattknappar och röstkommandon som bilen ibland förstår.

Desto mer helgjutna är köregenskaperna. Mycket av grundtekniken delas med A4 och A8 och avvägning mellan stabilitet, komfort och pigga styrreaktioner är verkligen lyckad. Bilen går precis dit jag vill och ratten förmedlar en trygg känsla av vägkontakt. Fjädringen är åt det fastare hållet men känns aldrig stum, repertoaren är bred och knölarna på vägen silas bort på ett mycket övertygande sätt.

Provbilen har stötdämpare som är ställbara i hårdhet (13 700 kr) och skillnaden mellan komfort- och sportläget är överraskande stor, det är bara att välja om man vill åka fluffigt eller sportbilshårt. Ett annat tillval är luftfjädring med automatisk nivåreglering (24 200 kr). De vanliga stålfjädrarna ger dock likvärdig komfort med upp till tre personer i bilen, avslöjar en chassitekniker på Audi.

Betala extra kan man också göra för fyrhjulsstyrning (23 100 kr) som knappt märks i högre fart men som minskar vändradien med en meter.

Ljudnivån är behagligt låg, trots bilens 19-tumsfälgar, men då sker provkörningen på mestadels släta vägar. Originaldäcken är för övrigt fyllda med ett två cm tjockt skumlager som ska dämpa resonansljud.

Driver gör en en fyrcylindrig tvålitersdiesel på 204 hk (grundpris 407 900 med sjustegad automat) som inte hunnit bli typregistrerad (faktarutan är därför vigd åt den stora V6-dieseln som redan blivit ”typad”).

Att det är en diesel märks först inte, motorn jobbar viskande tyst och snudd på vibrationsfritt. Gott om kraft finns att hämta på låga varvtal, inte behöver man mer motor än så här? Dubbelkopplingslådan är snabb och mjuk när den skickar i växlarna och den höga utväxlingen på sjuan är utmärkt vid svenskt motorvägstempo. 

V6-dieseln på tre liter – hur fräscht låter det i dessa dagar? – är förstås flera nummer större i allt. Den väger också 120 kg mer och bilens balans blir lite mer framtung. Vissa uppskattar säkert det mulliga ljudet, andra tycker att det låter för mycket. Samma maskin finns i nedtrimmad version (231 hk) och enda bensinaren är en V6 på 340 hk. 

De sexcylindriga motorerna kombineras med ett extra elsystem på 48 volt som gör att bilen kan slå av motorn i vissa situationer och återvinna energi vid inbromsning. Detta minskar förbrukningen med 0,07 liter milen, enligt Audi.

Förvirrande nog finns två olika sorters fyrhjulsdrift, ett permanent system (endast till stora dieseln) och ett elektroniskt inkopplingsbart (till alla andra motoralternativ).

Yttermåtten har vuxit åt alla håll men bara med några mm, att innerutrymmet blivit två cm längre får tillskrivas smart förpackning. Där bak kan två vuxna åka bekvämt, den hårda mittplatsen med hög kardantunnel framför vill man helst undvika. 

En hel del påkostade material har använts i bygget. Huv, framskärmar, dörrar, baklucka och vissa chassidetaljer är gjorda av rostbeständigt aluminium.

Den provkörda sedanen är en marginell företeelse i Sverige, kombin står för 90 procent av försäljningen. Den senare lanseras i september och kostar 17 000 kr extra (inklusive elbaklucka). Ett halvår senare eller så kommer den upphöjda Allroad.

Så till alla som funderar på en A6 som nästa tjänstebil: visst är det en högklassig bil och den digitala förarplatsen lär man sig säkert att leva med.

För privatköparen är det snarare ekonomin som är kruxet, grundpriset är högt och klättrar snabbt uppåt om man väljer till lite extrautrustning.

Diskutera: Vad tycker du om Audi A6?