Provkörning: Audi A1 (2018)

När Audi A1 gled ut på vägarna 2009 var det något av Audis svar på braksuccén Mini Cooper. I allt väsentligt var A1 ett derivat på VW Polo men jämfört med den enklare kusinen hade innerutrymmena prioriterats ned och en hel del extra ljudisolering tillkommit vilket gjorde A1 till en ovanligt bekväm liten bil. När Audi nu lanserar generation två av A1 är det återigen VW Polo som står för grundkomponenterna, den så kallade MQB A0 arkitekturen.  

A1 generation två har växt med 5,6 centimeter och mäter in på 403 centimeter. Det är fem centimeter längre än ”ärkerivalen” Mini Cooper med fem dörrar och över 20 centimeter längre än Mini med tre dörrar. Till skillnad från föregångaren har ingen tredörrarsversion av A1 presenterats. Med tanke på att de flesta av konkurrenterna, inte minst inom den egna koncernen, börjar att överge tredörrarskarosser är det högst osannolikt att vi kommer att få se en ny tredörrarsversion av A1 vilket också kan ses som att Audi ger upp kampen om den traditionella Miniköparen.  

Två designsignum från första generationens A1 var snäckskalshuven à la Audi TT och bakluckan som mjukt rundande av karosshörnen. Nya A1 har ett mer skarpskuret utseende. De tre luftintagen och den distinkt skurna C-stolpen ska återkoppla till 80-talets rallybil, Audi Sport Quattro. Sidospeglarna har lämnat dörrsidan och flyttat upp till A-stolpen och kan likt taket fås i kontrasterande lack. 

Kupén har blivit väsentligt rymligare. I baksätet kan två vuxna åka även om resan går utanför stadsgränsen. Däremot gillar vi inte bortrationaliseringen av högt placerade kurvhandtag. Med 335 liter är bagageutrymmet 24 procent större än i föregångaren. Använd baksätets fällning i 40/60 proportion och det går att lasta in närmare 1,1 kubikmeter pryttlar i skuffen.

Motoralternativen kommer att spänna från 95 till 200 hästkrafter. Inledningsvis är A1 aktuell med en trecylindrig bensinmotor på 116 hästkrafter och 200 Nm i vridmoment. En stark men något oborstad krabat. På lägre varv vibrerar motorn en hel del men tonen är charmigt kavat på ett typiskt trecylindrigt sätt. Den sexväxlade lådan har behagligt lättfunna lägen med fin känsla även om föraren stressar mellan kuggarna. Sjuväxlad automatlåda av dubbelkopplingstyp är tillval för 20 000 kronor.

Ute på det böljande danska vägnätet runt Tannishus visar A1 fin spänst. Alert styrning och ett fast chassi gör att A1 upplevs mer kurvintresserad än kusinen Polo. Elektroniskt kontrollerbara stötdämpare finns till de starkare motorerna.  
Sittställningen är bra med rejäl justermån på ratten. Personligen hade jag dock gärna sett att stolen hade gått att sänka ytterligare någon centimeter. Provkörningsbilens sportstolar (tillval) är måttligt skålade och skillnaden till standardstolen är relativt liten. I vilket fall är A1 en för klassen ovanligt duglig långfärdsvagn. Hörselminnet säger dessutom att A1 är något mer välisolerad än Polo.

Instrumentholkens två flankerade friskluftsutblås kombinerat med den vinklade mittkonsolen (15 grader mot förarplatsen) ger ett sportigt anslag. Ett stort fingerat friskluftsutblås framför passageraren ger en tydlig koppling till storebröder A4 och A6. LED-slingor runt instrumenthuset och längs dörrsidorna förstärker den ombonade känslan. 

I standardutrustningen ingår bland annat två-zons klimatanläggning, parkeringsensorer bak, LED-strålkastare med ”flytande” blinkers (blinkersen tänds upp inifrån och ut) vingelvaring samt – lite oväntat – fullt digital instrumentering. A1 har samma typ av pekskärmsstyrda mediasystem som exempelvis Audi A6, vilket ger uppkopplade funktioner som smart navigering och liknade tjänster. Audi menar att det är bilens skärmbaserade instrumentering och möjligheten till uppkopplade tjänster som särskiljer A1 i småbilsklassen. 

Likt kusinerna Seat Ibiza och VW Polo är A1 en på många vis kompetent småbil. Trevlig att köra, bra utrymmen, god komfort. Men med tanke på att prislappen för basversionen springer iväg strax norr om 225 000 kronor tycker jag att Audi har tagit en del onödiga genvägar när det kommer till detaljomsorg. Exempelvis är dörrsidorna fram och bak av samma blanka hårdplasttyp som i Ibiza och Polo. Dekorlister med skarpa kanter och avsaknaden av föregångarens lyxkryddor så som stolar med justerbart lårstöd borde göra den traditionella Audikunden fundersam. Utöver fyra ringar i grillen; vad är det egentligen kunderna betalar extra för?

Diskutera: Vad tycker du om Audi A1?