Provkörning: Aston Martin Vantage (2019)

Säg Aston Martin och många får något drömskt i blicken. Många svävar iväg i tankarna och kanske mot filmens värld. James Bond har visserligen kört BMW, Lotus och Ford, beroende på vem som betalat för produktplaceringen, men mest av allt har han rattat Aston Martin. Sean Connery i 1964 års ”Goldfinger” med en silverfärgad DB5 med katapultstol och utfällbar sågklinga är en minnesbild som är svår att sudda ut.

Den bilden får jag ändå lov att lägga åt sidan när jag nu står framför Aston Martins senaste modell, nya Vantage. Kolla på den bara! En låg sportbil med stora lufthål inbyggda i framskärmarna, trådsmala strålkastare och en brett gapande kylargrill. Framtoningen känns mer som en giftig körmaskin än en klassiskt elegant gentlemannabil. Visst är den snygg på bild men i verkligheten – wow!

Handtagen är infällda i dörrarna, för att öppna trycker man i framkant och drar sedan i bakkant. Annorlunda – men en Aston Martin ska väl inte vara som andra bilar. Kupén är fullkomligt dränkt av svart alcantara, det mockaliknande materialet finns överallt: i taket, över instrumentbrädan, på dörrarna, mittkonsolen och stolarna. Kanske inte så elegant men sportbilsmässigt – absolut. Det är mörkt och tajt och känslan är att bilen omsluter en och att man sitter en hårsmån över backen. Varför ratten är fyrkantig förstår vi inte alls men britterna kan ju vara lite speciella…
 

Att detta är märkets ”instegsmodell” och ändå kostar från 1,6 miljoner är svårt att smälta när man klämmer och känner på inredningen. Vissa detaljer skulle kunna höra hem-ma i vanliga mellanklassbilar och vi noterar några missar: dörrarna är monterade på olika höjd och bagageutrymmets inklädnad håller på att lossna.

Kuriosa är att fabriken i Gaydon bara har en robot och att varje bil tar 250 arbetstimmar att skruva ihop. Flera prylar är bekanta från annat håll: styrplattan, mittvredet, blinkersspaken och p-bromsen är hämtade rakt av från Mercedes. Multimediasystemet kommer från samma adress men det är den förra, nu utgående versionen.

Mercedes äger faktiskt fem procent av Aston Martin och det också är tyskarnas prestandadivision AMG som levererar motorn, en fyraliters V8 med dubbla turbo och 510 hk som sitter fram men väl bakom framaxeln för viktfördelningens skull. Automatlådan är monterad bak och kommer från tyska ZF.

Ljudet är halva grejen. Det skriker, pangar och gurglar ur de fyra rören och volymen är uppskruvad så att alla ska höra. Och som motorn sätter fart på bilen! Accelerationen är en sådan dynamitsmäll att det gäller att hålla hårt i tyglarna, kapaciteten är fjärran av vad vanliga vägar tillåter.

Den stora sensationen är ändå styrningen. Maken till snabba och känsliga utslag är svårt att hitta, hjulen är som lindade runt fingerspetsarna. Det märks att Aston Martin pressat ned vikten, mycket är gjort av aluminium. På släta vägar är fjädringen fast och följsam men när underlaget blir sämre förvandlas varje ojämnhet till ett slag i ryggen och bilen börjar röra sig oroligt. 

Vardagsegenskaperna grumlas också litegrann av den ständigt höga ljudnivån. För biltypen är utrymmena i alla fall förvånansvärt generösa. Handskfack och kurvhandtag för passageraren saknas dock.

Det är inget snack om att nya Vantage är en otroligt häftig bil men kanske att den blivit lite mindre exotisk av allt det tyska innehållet. Ska inte en Aston Martin vara genombrittisk?

Diskutera: Vad tycker du om Aston Martin Vantage?