Nästa artikel
Provkörning: Alpine A110
Provkörning

Provkörning: Alpine A110

Publicerad 15 december 2018
Hej snygging! Alpine A110 bär tydliga drag från sina föregångare. Under 1970-talet vann Alpine både rally-VM och 24-timmars på Le Mans.
Efter mer än två decenniers frånvaro hälsar vi den franska sportbilstillverkaren Alpine välkommen tillbaka. Varför dröjde det så?
Papp, papp, papp! Schwooootchtch, papp, papp!! Varje tryck på gaspedalen omsätter den 1,8 liter stora motorn till en dansant mix av toner. Det torra raspigt torra insugsljudet påminner om 60-talets hårdtrimmade Lotus fyror, turboaggregatets vinande och pustande från övertrycksventiler signalerar 80-tals rally och downsizeat 2010-tal. ”Sluta lek Anders!” mitt ”Bättre Jag” protesterar mot den omilda hanteringen av gaspedalen. Det Bättre Jaget har för vana att störa när det är som mest kul, men i dag talar det för döva öron. För att ha kul är poängen med Alpine A110. 

Apines historia tar sin början i den nordfranska staden Dieppe. Bilentusiasten och Renaulthandlaren Jean Rédélé hade med framgång ställt upp med sin modifierade Renault 4CV i tävlingar landsvägsloppet Mille Miglia och Coupe des Alpes rally. Som den drivne bilhandlare herr Rédélé var noterade han att det fanns en nisch för små, lätta och sportiga bilar. År 1955 startade han därför produktionen av Renault 4CV-baserade Alpine A106. Alpine utvecklades med åren och 1973 blev märket världsmästare i rally. Samma år köpte Renault verksamheten och drev företaget fram till 1995 när produktionen av den då ålderstigna A610 lades ned. 

"A110 är inte bara så bra som den ser ut, den är bättre."

I dag är Alpine ett eget bolag inom Renaultsfären. Frankrike kommer att vara största marknaden med 20 återförsäljare, näst störst är Japan med 14 återförsäljare. När Alpine väcks efter styvt 20 års dvala följer man det ursprungsrecept Jean Rédélé satte 1955. Låg vikt, måttlig effekt och smidigt format för maximal utdelning på kurviga vägar. A110 är helt byggd av aluminium, de 1 103 kilona fördelas 44/56 procent över fram- och bakaxel.

Styrningen har ett sportbilsmässigt motstånd, den mockaklädda ratten har läder-skoningar ”kvart i tre”. Bra då det greppvänliga materialet i längden inte uppskattar direkt handkontakt. Fjädersättningen är relativt mjuk, det gör att bilen kränger och niger mer än vad man kan förväntar sig av en sportbil. Samtidigt ger det följsamhet över vägens ojämnheter. Även om körställningen är bra, kupén förvånansvärt luftig och den 13,2 kilo lätta stolen från italienska Sabelt mysigt kramig är ljudisoleringen allt för återhållsam för att A110 ska vara behaglig på längre dagsetapper.

På de nästan provencalskt kuperade vägarna runt danska Tannishus känns det som A110 byter riktning med tankekraft. Körkänslan är fantastisk oavsett underlag och hastighet. Jag vågar påstå att även den mest ointresserade av bilförare kommer att dra på smilbanden. 

Motorn är en fyrcylindrig pjäs på 252 hästkrafter. Maskinen hittar vi även i senaste generationens Megane RS, men då med något högre effektuttag. Sportbilspuritaner har bekymrat sig  över att A110 bara finns med dubbelkopplingsautomat. Med tanke på de småtrötta dubbelkopplare som serveras i Renaults personbilssortiment har det varit en befogad oro. Glädjande nog är Alpines sjuväxlade låda från Getrag en fullträff. Mjuk och snäll vid sansad körning medan körläget ”Track” sänker växlingstiden från försynta 360 till resoluta 260 millisekunder. Alpine har lyckats strålande med programmeringen  av lådan. Ett snabbt lyft åtföljt av ett bestämt pådrag och växellådan hoppar ned en eller två växlar beroende på hastighet. Vald växel redovisas i det snygga men svårtydda skärmbaserade instrumentklustret men kan tillsammans med annan data visas på mittkonsolens pekskärm. 

Stolarnas dyna och rygg är klädda i alcantara, sidostöden i slitagetåligt läder. Klimatanläggningens vred kommer från Renault Captur. Pekskärmen är en donation från Clio.

Den som önskar tillåts växla efter eget huvud. I mitt tycke är dock växelpaddlarna i minsta laget för att fungera riktigt bra under engagerad körning. Förmodligen en eftergift för att få plats med den vid ratten monterade radiokontroll som använts av Renault i drygt 20 års tid. För den som inte vill lyssna på radio finns blåtandskoppling, två USB-ingångar och en analog 3,5-mm ingång. 

Det är sämre med plats att förvara pryttlarna på. Till och med handskfacket har rationaliserats bort. Nätfickor på dörrsidorna hade underlättat vardagslivet utan att tillföra nämnvärd vikt. Ytterligare en funktion som saknas är backkamera. Den genomusla bakåtsikten förvandlar varje fickparkering till rysk roulette med bilens ”Blue Alpine”-lack. 

Mina förväntningar på A110 har varit skyhöga ända sedan jag såg bilen avtäckas en eftermiddag i mars 2017. Samtidigt har det funnits en gnagande oro att  bilen inte skulle förvalta och leva upp till sitt arv. Lyckligtvis har oron varit obefogad. A110 är inte bara så bra som den ser ut, den är bättre.

Diskutera: Vad tycker du om Alpine A110?
Alpine A110  Prémiere Edition

Pris, från kr: Cirka 560.000 kr.
Säljstart: Nu. 
Mått, cm: L 418/B 180/H 125.
Bagagevolym, l: 96 (fram) + 100 (bak). 
Tjänstevikt, kg: 1 103.
Motor: Fyrcylindrig direktinsprutad bensinmotor, 1797 cm3, turbo, max effekt 252 hk vid 6 000 v/min. Max vridmoment 320 Nm vid 2 500 v/min. 
Kraftöverföring: Tvärställd mittmotor, bakhjulsdrift. Sjuväxlad automatlåda av dubbelkopplingstyp. 
Prestanda: Toppfart 250 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 4,5 s. 
Deklarerad förbrukning: 6,0 l/100 km. CO2-utsläpp: 138 g/km.
Konkurrenter: Konceptuellt: Toyota GT86, Mazda MX-5, Alfa Romeo 4C. Pris: Audi TTS, Porsche 718 Cayman, Jaguar F-Type med flera.  
 

Plus: Körglädje, design, historiskt arv, låg förbrukning (för biltypen). 
Minus: Påfrestande i vardagen, dålig bakåtsikt.   

Vad nytt? Ett märke återupplivat från det förgångna. 
För vem? Den som värdesätter körglädje och historiskt arv.    
 

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.