Dans på slak lina

Man kan ana att det i perioder gick hett till på utvecklingsavdelningen i tyska Affalterbach. Överdådig lyx går sällan bra ihop med knivskarp prestanda och är det något som nitiska tiodelsjägare hatar är det tungt, onödigt lull. Jag är inte avundsjuk på männen bakom nya C63 S. Att para samman ytterligheter är ingen lek.

Modellbeteckningen C63 gjorde sin debut 2008 då den efterträdde den kortlivade C55. Modellen blev snabbt en succé och i jämförande tester mellan huvudkonkurrenterna BMW M3 och Audi RS4 prisades Mercedesen för sin fantastiska motor och köttiga karaktär. Många beskrev bilen som en modern version av det sena 60-talets muskelbilar. Mer avslappnad än konkurrenterna, men med en aldrig sinande ström av kraft. Hjärtat i skapelsen var en 6,2 liter stor V8. Ett rivjärn med låg vilopuls och auktoritär stämma, omsluten av ett skal med raka distinkta former.

Nykomlingen smälter in bättre – säljs några bilar från Mercedes utan AMG-paket nuförtiden? – och de svullna skärmarna liksom försvinner i den övrigt mjukrunda karossen. Att kalla den för sleeper är lite att ta i, men det frestar.

Inredningen följer tillverkarens senaste ideal. Runda luftutblås, centralt placerad skärm och en hel del halvblank aluminium. Bortsett från den kolfiberdraperade mittsektionen, prydd av en klocka signerad IWC, och skalstolarna är det lätt att förväxla C63 med versioner längre ner i hierarkin. En mer AMG-unik interiör hade varit önskvärd, men att klaga känns väl snobbigt. Allt sitter där det skall och hanteras med en befriande logik, förutom knappen till de elmanövrerade nackstöden, vilken saknar funktion då provbilen är utrustad med skalstolar. Kvalitetskänslan och funktionaliteten är dock mycket hög.
 
Den tidigare 6,2 liter stora sugmotoråttan är numer ersatt av motsvarande 4-litersmaskin med biturbo. Likt övriga modeller med samma kraftkälla är den upphängd i motorkuddar med variabel hårdhet. Kraftleveransen till bakhjulen sker via en sjustegad MCT-7-låda, vilken manövreras med rattföljande paddlar. Växlingarna sker snabbt, snabbare än i föregångaren, och karaktären kan ställas i tre lägen där Comfort erbjuder just det och Sport+ en härlig råhet som matchar bilens överlag bryska karaktär. Mellanläget Sport är en vettig kompromiss för underhållande vardagslunk.

Likt föregångaren spelar motorn en central roll. Få bilar i klassen erbjuder samma känsla av brutal urkraft som C63 S. Accelerationen är våldsam – bilen fullkomligen skenar genom naturen – och överstyrningen ligger hela tiden och lurar i bakgrunden. Att som dator få uppdraget att ta hand om fästet i en C63 S måste vara ett drömjobb – man kan bara ana mängden information som rusar genom kablarna. Mellan avgassmällar och avgrundsvrål skymtas dock stundtals en annan natur. I stadens trånga prång visar sig C 63 S vara en smidig bekantskap, bjudandes bra runtomsikt och mjuk gång.

Styrningen är precis, som sig bör i en bil av denna kaliber. Tre lägen finns, vilka ändras i samband med fjädringen. Enkelt och bra, även om det finns konkurrenter som erbjuder utökad individuell justering.

Någon långresevagn kan man inte kalla C63 S för. Sittkomforten, både bak och fram är dock hög med tilltagna utrymmen för de resande. Skalstolarnas tunna ryggstöd bidrar till ett acceptabelt benutrymme bak och huvudet får plats även för de lite längre passagerarna. Med fjädring, drivlina och styrning i ledigaste läget och avgasspjällen på halvglänt står det dock klart att fajten i Affalterbach vanns av de gasglada. Däckljudet är påtagligt och på risig svensk motorväg vill du inget hellre än att svänga av och åter strama upp tyglarna.

Mercedes C63 S är trots sina långfärdsbrister en av de som bäst klarar hanteringen av vardagen bland de riktigt vassa modellerna i D-segmentet. Balansgången görs med hedern i behåll, även om det vinglar till en aning vid ett par tillfällen.

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes C63 S?