Chrysler 300 C - en nackvridare

Föregångaren hette Chrysler 300 M, hade mjukt avrundande former och var framhjulsdriven.
Med nya flaggskeppet 300 C har de amerikanska formgivarna gjort precis tvärt om. Designen är kantigt massiv med en extremt hög midjelinje, lång motorhuv och korta överhäng.

Även tekniskt har Chrysler vänt på steken och 3,7-litersmotorn på 249 hk driver, som det anstår en lyxbil, på bakhjulen. Som en garant mot ofrivilla svansviftningar och dålig framkomlighet är antisladd- och antispinnsystem standard. Därmed är en av bakhjulsdrivning-ens nackdelar eliminerade, menar Chryslers tekniker.
 
300 C är, på samma sätt som sportvagnen Crossfire, i stor utsträckning baserad på teknik från koncernsyskonet Mercedes. Medan Crossfire bygger på gamla Mercedes SLK delar 300 C grundplattform med förra generationens E-klass.

Den nya Chryslern är en stor bil och mäter drygt fem meter mellan kofångarna. Ändå är den förvånansvärt nätt och följsam att hantera, även på små krokiga vägar. Chassiet är stadigt och inga spår finns av gamla tiders USA-svampighet. Bilen varken kränger eller gungar ens vid forcerad körning.

Däremot är avstämningen av fjädring/dämpning inte helt perfekt. 300 C är stumt småstötig och vägens ojämnheter fortplantas via de stora 18-tumshjulen osofistikerat upp i kaross och ratt. Här finns anledning till ytterligare finslipning för Chryslers chassitekniker.
        
Ljudkomforten är desto mer lyckad och bilen rullar tyst även när asfalten är grov och farten hög. Det är också som snabbt och effektivt landsvägslok 300 C kommer allra bäst till sin rätt.
I trång stadstrafik trivs den stora jänkaren inte lika bra. Yttermåtten ställer till problem, inte minst när det gäller att hitta en parkeringsficka som räcker till.
   
Bara fyra steg
Motorn levererar tillräckligt med kraft för att ge den drygt 1,8 ton tunga bilen fullt tillräckliga prestanda och arbetar dess-utom smidigt och diskret. Men att automatlådan bara har fyra steg känns gammaldags och är heller inte till gagn för bränsle-snålheten. Många konkurrenter har i dag både sex- och sjuväxlade automater på programmet. 
 
Till Chrysler-lådans försvar ska dock sägas att den växlar oklanderligt mjukt och att den är modern så tillvida att den har ett manuellt läge; Autostick kallas systemet.

På komfortsidan är 300 C generöst utrustad redan från början. Även mer exklusiva detaljer som läderklädsel, CD-växlare, parkeringssensor, eljusterbar förarstol med minne och elektriskt ställbar ratt ingår i priset.
  
Nivån på säkerhetsutrustningen är också välgörande hög och det gäller såväl de passiva som aktiva skyddssystemen. Men något objektivt prov av krocksäkerheten i form av ett oberoende Euro NCAP-test har ännu inte gjorts. 

Materialval och finish i inredningen når inte riktigt upp till europeisk lyxbilsnivå. Många detaljer är snygga att se på, men när man börja fingra på dem ger de inte samma exklusiva kvalitetsintryck som bilar från Audi, Mercedes och BMW skämmer bort sina ägare med.
Därmed inte sagt att Chrysler som helhet är sämre ihopsatt; upplevd kvalitet och verklig kvalitet behöver inte nödvändigtvis gå hand i hand. Man ska också komma ihåg att 300 C är klart billigare än sina europeiska prestigekonkurrenter. En Mercedes, Audi eller BMW av motsvarande kaliber och med motsvarande utrustning gräver ett betydligt djupare hål i plånboken än Chryslern, vilket kanske kan förlåta en och annan miss i detaljkvaliteten.

Skåpvagn kommer
Förutom tekniken finns ytterligare ett arv från Mercedes i nya 300 C. Sätena är oväntat hårt stoppade, farligt nära gränsen till att bli obekväma. Men utrymmen finns det i alla fall gott om i den stora jänkaren, såväl fram och bak som i kofferten. Enda haken är att den låga taklinjen gör att man får kröka rygg ganska rejält för att kunna ta sig in till aktersoffan.
     
För den som behöver ännu mer utrymmen kan det vara bra att veta att en kombiversion, 300 C Touring, dyker upp hos handlarna vid årsskiftet. Det lär bli en skåpvagn utöver det vanliga.
Förutom den provkörda 300 C 3.5 finns den nya Chrylsern med en mindre V6:a på 2,7 l/193 hk och något enklare utrustning. Prislappen är 336 900 kronor. Den som vill ha värstingversionen med en 5,7-liters Hemi-V8 på 340 hk får slanta upp 488 900 kronor. Utrustningen är densamma som i 3,5:an, men automatlådan är femstegad.

Testad i Vi Bilägare nummer: 12/2004