Biltest: Kia Carens, Mazda5

Det enda som kan hota Kias testseger är om bilen inte håller måttet när den omsider krocktestas av Euro NCAP. En femma eller stark fyra i betyg krävs för att Carens inte ska puttas ned från tronen. Mazda5 har ju redan bärgat sina fem säkerhetsstjärnor…

Kia har genom åren knappast gjort sig känt för att bygga bilar som sätter fart på snålvattnet, varken på biltestare eller kräsna europeiska kunder.
Snarare har märkets modeller fört tankarna till den asiatiska skolans formulär 1A för massproducerade vardagsfordon. Funktionellt, gråtrist, flärdfritt.   

Men på senare tid har något hänt med uppstickaren från Sydkorea, som är mitt inne i en både intensiv och seriös Europa-satsning. Kias ledning har insett att framgång kräver förändring och därför satt fokus på saker som säkerhet, kvalitetskänsla och design. Det är egenskaper som tidigare inte haft högsta prioritet i företagets bilar.

En av de intressantaste representanterna för den nya generationen Kia-modeller är familjekombin Carens, som är specialutvecklad för att passa europeiska kunders tycke och smak. Av testlagets reaktioner att döma har de sydkoreanska konstruktörerna lyckats bra med den saken. Fem förare körde Kian och alla blev positivt överraskade av det gedigna intryck bilen ger.        

Jämfört med sin föregångare, som har samma namn, har nya Carens svällt med ett antal centimeter (ungefär fem) på alla ledder. Men modellen har inte bara blivit större rent fysiskt, utan även vuxit som bil. Kvalitetskänsla, utrymmen, köregenskaper, åkkomfort - allt är minst en klass bättre än tidigare.
 
De tveksamheter som finns gäller framför allt krocksäkerheten. Nya Carens är ännu inte testad av Euro NCAP, men signaler från tillverkaren tyder på att det inte blir något toppbetyg när så sker. Fabriken säger sig satsa på fyra stjärnor av fem möjliga, en överraskande låg ambitionsnivå för en ny modell 2006. Särskilt med tanke på att alla viktiga klasskonkurrenter har en femma i krocksäkerhetsbetyg.
     
Under alla förhållanden gör nog säkerhetsmedvetna Carens-spekulanter klokt i att avvakta Euro NCAP:s resultat innan någon affär görs upp.
Nivån på säkerhetsutrustningen är däremot klart godkänd, samtidigt som pris och ägandekostnader är högst rimliga. Kian kostar 20 000 - 40 000 kronor mindre än konkurrenterna och det är förstås ett argument som väger tungt.
      
Med reservation för krocksäkerheten är nya Carens i testlagets ögon en utmanare som kan hota alla mellanklassens sjusitsiga flexbilar. Sedan må de heta Opel Zafira, Renault Grand Scénic, Toyota Corolla Verso, VW Touran eller vad de vill.
    
Själva har vi låtit den nya koreanen mäta krafterna mot Mazda5, som lanserades förra året och snabbt blev känd som en av de spänstigaste och mest underhållande familjebussarna att köra.Det är den fortfarande, kan vi avslöja. På testruttens värsta krokparti skenar Mazdan iväg som om den inte gjort annat. De svindlande krökarna tas med en obesvärad självklarhet och bilen svarar rappt, villigt och med hög precision på förarens signaler även när den provoceras hårt.   

Carens är avgjort trögare i reaktionerna, kränger mer och har inte alls samma fina styrrespons och väghållning som sin japanska konkurrent. Kian blir rejält avhängd och känns nästan klunsig att hantera i jämförelse med den rappa Mazdan.
     
"Sportig" är ett missbrukat ord bland bilbranschens marknadsförare, men skulle någon flexbil vara förtjänt av omdömet så ligger Mazda5 bra till. Och varför ska man inte kunna ha lite skoj bakom ratten fast man kör en familjebuss?

I undanmanöverprovets häftiga girar visar Mazda upp sin bångstyriga sida och vill gärna slänga ut med bakvagnen, innan rörelsen fångas upp av antisladdsystemet. Beteendet har fått kritik och Mazda har bestämt sig för att programmera om den elektroniska livlinan så att den griper in tidigare. Förändringen har införts i produktionen och på bilar som redan hunnit ut till kunderna görs uppdateringen gratis i samband med service, eller efter ägarens tidsbeställning.
 
I Kias fall behövs inga omprogrammeringar. Antisladdsystemet griper in snabbt och bestämt, man nästan hänger i bältena, och håller den djupt krängande bilen på spåret i konbanan.   

Mazda5 behåller sin ställning som körfavorit även på testslingans landsvägsetapper, främst tack vare en något bättre riktningsstabilitet. Mazdan är mindre känslig än Carens, både för vindpustar och ojämnheter i vägbanan. 

Kia kontrar med att ha den behagligaste fjädringen och den klart bästa ljudkomforten och utses därmed till åkfavorit.
Även i stadstrafik är Carens en vinnare. Sikten är utmärkt och bilen sällsynt smidig att hantera. Samspelet koppling/gas/växellåda går nästan av sig själv, känns det som. 
Då är Mazda5 besvärligare att tampas med. Växelföringen är kärv och kopplingens ingrepp abrupt. Resultat: träning krävs för att köra ryckfritt och utan tjuvstopp i tät trafik. Det är inget bra betyg.

Båda testbilarna var utrustade med dieselmotorer, perfekta drivkällor för biltypen. Kombinationen av råstyrka och bränslesnålhet är guld värd när bilarna lastas fulla med folk och gods. Snabba omkörningar är aldrig några problem och räckvidden mellan tankningarna är befriande lång.   
Precis som bilen i övrigt är Mazda-motorns karaktär livligare än Kias och känns lite som en sportdiesel. Den har massor med kraft i botten, men även lite spets på högre varvtal.
Kias maskineri är lugnare i temperamentet och imponerar framför allt med sin, med dieselmått mätt, mjukt diskreta motorgång. 

Även om Mazda har en liten prestandafördel upplevs båda motorerna som urstarka vid normal körning. Gemensamt är också den snabba gasresponsen, en egenskap som långtifrån alla dieslar skämmer bort sina chaufförer med. 

Sett strikt från förarens synvinkel är Mazda, trots vissa skönhetsfläckar, bäst i test. Men en familjebil måste klara mer än att bara underhålla föraren och så fort man flyttar sig bakåt i bilarna börjar Kia knapra in på försprånget.

Carens är rymligare i kupén, både på mittraden och i de två uppfällbara stolarna längst bak. Vi testade med att sätta en 190 cm lång person i förarstolen, en 180 cm-gubbe på mittraden och en lika lång på tredje raden. Det gick!

Dessutom satt fakiren längst bak tillräckligt bekvämt för att klara en betydligt längre färd än bara runt kvarteret. Det klarar inte Mazda5 med samma försökspersoner. 
Det är också smidigare att ta sig in i Kias bakersta säten, som fälls upp ur golvet med ett enkelt handgrepp. De väl tilltagna bakdörrarna har en mycket generös öppning, samtidigt som mittradens stolar enkelt puttas framåt via ett handtag på ryggstödets översida.

När stolarna skjuts tillbaka återtar de sitt förinställda läge, en bekväm finess som Mazda inte kan erbjuda. Ytterligare ett plus för Carens är att de fem sittplatser bak är skönare än i Mazda5. Fast med tre vuxna på mittraden blir det förstås ganska trångt över axlarna i den koreanska bilen.

Då är det kanske ärligare att, som Mazda, beteckna sin bil 6+1-sitsig. För det är precis vad den är. Mittplatsen på mittraden lämpar sig inte för några längre färder.

Bekvämast för Mazdas baksätespassagerare är att fälla bort mittplatsens lilla dyna, som då döljs under vänstersätets sittdyna, och istället lirka fram det lilla bordet med tillhörande mugghållare och förvaringsfack. Det ligger dolt under högerplatsens sittdyna. Men då blir förstås bilen bara sexsitsig. 
Mazda5 är, till skillnad från Carens, utrustad med skjutdörrar bak. Det är en finess som både ger ett vettigt insteg och är guld värd när bilen står trångt parkerad. Dörrarna är dessutom fjäderlätta att hantera.

Även bakluckan på den japanska bilen är gjord i lättviktsmaterial, närmare bestämt plast. Den har två öppningshöjder, 181 eller 191 cm, och ett lätt tryck uppåt gör att luckan öppnas maximalt. Smart!    

En Mazda-miss är däremot infästningen av mittplatsens trepunktbälte. Den är placerad i taket och det är en klumpig lösning. Då har Kia lyckats bättre, där sitter bältesfästet i ryggstödets överkant. 

Med alla stolar ockuperade är det inte mycket plats kvar för bagage i någon av bilarna. I princip ryms några matkassar, sedan är det fullt. Med de båda bakersta sätena nedfällda i durken blir lastvolymen mer anständig: 414 liter rums i Kia och 426 i Mazda.

Gemensamt för båda bilarna är att mittradens delbara och individuellt skjutbara säten är smidiga att fälla när behov finns av extra lastutrymme. Lastgolven blir också så gott som helt plana, om än med några glipor. Flexibilitetsronden slutar oavgjord. 

Det gör däremot inte ekonomijämförelsen. Kias grundpris är hela 30 000 kronor lägre, trots en något högre utrustningsnivå. Det räcker för att knipa segern i det här testet!
Tyvärr känns Carens i några avseenden också som en lågbudgetbil. Läderratten är hal som en ål och kan bara ställas i höjdled, stolsvärmen är klen, strålkastarspolare saknas och samma sak gäller insynsskydd för bagaget. Någon integrerad radio finns inte heller och kunden får, precis som i gamla tider, låta eftermontera ljudanläggningen.

Även moderniteter som navigationssystem och DVD-anläggning för baksätet lyser med sin frånvaro på Kias lista över extrautrustning, där också en praktisk finess som färddator saknas. 

Mazda5 dras också med några märkliga utrustningsmissar. Automatlåda finns överhuvudtaget inte på programmet, vilket säkert diskvalificerar bilen hos många köpare. Lastförankringsöglor i plast är en annan lösning som inte verkar särskilt genomtänkt.  

Kias svenska importör hoppas att kunna lösa några av Carens utrustningsbrister i början av nästa år. Då ska både insynsskydd och integrerad radio finnas. Målsättningen är att åtminstone insynsskyddet ska ingå i priset.

I januari lanseras även ett nytt utrustningspaket som bland annat innehåller läderklädsel, back-varnare, regnsensor och eljusterbar förarstol. 
 
Testad i Vi Bilägare nummer: 18/2006