Biltest: Volvo V70, Citroën C5

Svenskarna är nu en gång för alla ett folk som älskar att släpa omkring på grejor. Det är ingen tillfällighet eller följd av konkurrensmördande prispolitik som gjort Volvo V70 till Sveriges mest sålda bil under hela 2000-talet. Den som står inför en resa och ser packningen torna upp sig inser att en stor kombi är lika med frihet.

Volvo har sålt nästan 120 000 av modell V70 enbart i Sverige (och drygt 450 000 över hela världen) under de fem senaste åren. Men är den svenska familjedrömbilen verkligen så överlägsen alla konkurrenter?

Förr kanske. Men försprånget minskar. Sedan Volvo blev "premium" har priserna skjutit i höjden. För en hyggligt, men inte överdådigt, utrustad V70 med 170 hästar i 2,4-litersfemman vill Volvohandlaren ha 272 900 kronor.

En bilspekulant som istället slinker in hos Citroënhandlaren får helt andra grejor för slantarna: En C5 kombi med V6-motor på hela 210 hk, automatlåda, svängbara xenonljus och gashydraulisk fjädring. Samt åtta tusenlappar över.

En likvärdigt utrustad Volvo V70 blir betydligt dyrare. Xenonljus, regnsensor och lite annat smått och gott ingår i ett s k Buisness plus-plus-paket med en prislapp på 24 000 kr.  Automatlåda kostar 13 900 och vips är prisskillnaden uppe i nästan 38 000 kronor.

Lite nya
Ska Volvon dessutom innehålla lika många hästkrafter som Citroëns V6:a blir det till att beställa en 2,5-litersmotor med lättrycksturbo som kostar drygt 20 000 till. Summan av räkneoperationen borde få en kombiköpare att tänka en extra gång.

Prisskillnaden gör att vi låter 170-hästarsmodellen försvara Volvo mot attacken från Frankrike. Både Citroën C5 och Volvo V70 kallas i reklamen för "nya" men det är de förstås inte. V70 har varit med i fem år, C5 i fyra. Även om fransmannen är yngst är den emellertid mest förnyad. Fronten har gjorts om radikalt och inuti har instrumenteringen fräschats upp med nya mätare och reglage.  Kombins akter har inte ändrats, men den var ju bra som den var.

Bara en verklig expert ser någon skillnad, mellan "nya" och gamla V70. Listerna runt karossen är numera antingen lackade eller kromade. Det har blivit snyggare, men andra förändringar är inte så bra. De utmärkta strålkastartorkarna har till exempel ersatts av spolare därför att strålkastarglaset numera är av repkänslig klarplast. Inuti bakskärmarna har innerskärmarna fått en sträng filt som dämpar bullret från däcken men som suger åt sig fukt.

I tillbehörslistorna finns de största innovationerna. Citroën stoltserar med avåkningsvarnaren AFIL som får det att vibrera i ändan på en förare som korsar en väglinje utan att först blinka. Den kostar 4 250 kronor.

Volvo gör en stor affär av sin BLIS (Blind Spot Information System), kameror i ytterbackspeglarna som ser vad som finns i döda vinkeln snett bakom bilen. Den kostar 5 700 kronor men fanns inte tillgänglig när testbilen byggdes.

Till V70 går det också att, för 3 700 kronor, få laminerade sidorutor som, liksom backspeglarna, överdragits med ett smutsavstötande skikt. Det borde nog ha blivit standard. V70 kan gro igen svårt och när testvägarna var riktigt smutsiga visade det sig att inte ens de behandlade glasen förmår hålla sikten riktigt klar.

Laminerade sidorutor tillhör standardutrustningen på Citroën C5 V6. Den behöver inte något smutsavstötande skikt.

En stor kombi köps förstås för att rymma så mycket grejor som möjligt. Det finns ett gammalt gott sätt att mäta lastförmågan i kubik. Vi åkte till bryggeriet Spendrups och plockade tombackar. När vi stuvat sammanlagt 94 backar hade Citroën vunnit med fyra backar.

Tänkande fjädring
Att C5 lastar mest är ingen överraskning. Det är ju en större bil; 13 cm längre och ett par centimeter högre än V 70. Ändå skiljer det inte så mycket i lastvolym. Backar är kantiga och svårlastade och inuti den svenska bilen blir det gott om luft på sidorna.

Volvo är en svårslagen lastbil. Det står klart redan när baksätet fälls. Dynorna slår upp med precision och ryggstöden faller ned tungt och helt platt. Citroëns säten känns lite sladdrigare att hantera och lastgolvet blir lite slarvigt halvplant.

Förankringsöglorna i den franska bilen är spinkiga och kan lossna eftersom de skruvas fast i durken. Volvo öglor är betydligt kraftigare och sitter ordentligt fast. Citroëns bagagerumsmatta ligger löst på durken och är svår att dammsuga riktigt ren från småskräp. I Volvon är mattorna noga invikta och väl fästa. Det behövs inga specialmunstycken till dammsugaren för att hålla last-rummet skräpfritt.

I Volvos standardutrustning ingår ett uppdragbart, delat nät som skyddar de åkande från last på glid. Det finns även till Citroën C5, men kostar  2 641 kr.

Å andra sidan innehåller C5 en rullgardin som insynsskydd. En sådan tar Volvo 1 700 kr för. Visserligen lastar Citroën mest i volym, men Volvo tar revanch när det handlar om vikt. Den kan kånka över ett halvt ton bagage och drar också ett tyngre släp än den franske utmanaren. Se lastvikter med mera i tabellen på sidan 42.

C5 är dock bekvämast att stuva. Med en knapp i bagaget kan bilen höjas eller sänkas åtta centimeter från normalläget. Det spelar heller ingen roll hur mycket man hivar in där bak eller hänger på draget. Bilen återtar oberört en plan nivå tack vare den gashydrauliska fjädringen. Den gamla Citroën-specialiteten har förfinats med datorers hjälp och kan nu "tänka" själv.

När farten överstiger 110 km/tim sänks karossen med 15 millimeter. På dålig väg där bilen körs saktare än 70 km/tim höjs däremot karossen med 13 millimeter.  Föraren kan även manuellt höja eller sänka karossen med en knapp mellan framstolarna. Ett sportläge gör bilen lite mer hårdfjädrad. Även Volvo erbjuder numera ett aktivt chassi som anpassar stötdämparna till rådande förhållanden. Men för det vill man ha 15 900 kronor.

Naturligtvis nöjde vi oss inte bara med backar. Rivalerna utsattes också för den värsta lasttest en svensk familjebil kan genomlida: En fjällresa. Packade till bristningsgränsen med alla de hundratals prylar som skidfamiljer släpar omkring på styrdes bilarna mot Oviksfjällen i Jämtland.

Som ett luftskepp
Vädret var decembersvart och vägarnas blöta, smutsiga asfalt sög upp ljuset till och med från de starka xenonstrålkastarna. För insatser med det vita gasljuset tar Volvo 5 900 kronor medan Citroën låter det ingå i standardutrustningen.

Fransmannens strålkastare är dessutom extra avancerade. Ljuskäglan vrider sig upp till 15 grader när bilen svänger. Därmed blir innerkanten i kurvorna lite mera upplyst.
Hur ljuskäglan svänger syns tydligt, bäst när man manövrerar i ett dunkelt parkeringsgarage. Där verkar bilen kasta vaksamma blickar runt sig.

Mil lades till mil under stor trivsel hos både testförare och passagerare. Citroën C5 och Volvo V70 är ett par långresebilar av hög klass. Ljudnivån är låg och sätena bekväma. Vi kunde aldrig enas om i vilken bil vi satt bäst.

Ingen av bilarna tycks påverkas märkbart av tung last. V70 rullar lugnt och stabilt, men upp till den enastående komforten i Citroën C5 når den inte. Fransmannen verkar glida fram en bit över asfalten, likt ett luftskepp. Fartvinden strömmar tyst över karossen - i Volvo hörs både vind och väg betydligt mera. Vägar som i Volvo kändes guppiga och småslagiga verkade ha blivit nyasfalterade när vi bytte till Citroën. Den gashydrauliska fjädringen filtrerar bort alla små knyckande fjädringsrörelser.

Lugn och avspänd
– Jag förstår att Citroën måste hitta på en avåkningsvarnare, menade en testförare. C5 är så lugn och avspänd att köra, att man riskerar att slumra till.

Den femcylindriga motorn i Volvo V70 2,4 är visserligen 40 hk svagare än den franska V 6:an, men i praktiken märks det mindre än man kan tro. V70 väger ju lite mindre än C5. Fast fullt ut kan den svenska femman förstås inte matcha Citroënens våldsamma kraft-explosion när föraren trampar gasen i botten och automatlådan går ned på tvåan inför en omkörning.

Den extra cylindern och de extra hästarna kostar dock. Citroën C5 vill ha nästan en deciliter mera bränsle per mil. I Hälsingland mötte vintern och väglaget förändrades från svart till vitt.

Svensk vinterväg gjorde den franska avåkningsvarnaren förvirrad. Den fungerar med hjälp av infraröda strålar som känner av väglinjer, men den kan inte skilja mellan målade linjer och flammiga isspår i snön.  Citroënföraren fick en vildsint massage i rumpan innan han hittade knappen som stänger av AFIL.

Citroëns gashydrauliska fjädring filtrerar inte bara bort smågupp utan även en del vägkänsla.  Det händer att varningslampan för ESP-systemet börjar blinka utan att föraren känt att framhjulen halkat. Alla gillade inte bilens diffusa signaler.

Volvo V70 är betydligt mera tydlig med vad den har för sig, och omvittnat kul att köra. Testbilen kändes dock rätt nervös och halfotad. Det berodde antagligen på att den rullade på olyckligt valda däck: Pirelli Snow Sport. Dessa passar bättre på en våtkall Autobahn än på hårdfrusna landsvägar.

Citroën C5 hade försetts med riktiga, mjuka vinterdäck (Michelin X-Ice) som bet fast bättre och som säkert ökade trygghetskänslan några grader.

Båda bilarna är standardutrustade med sladdhämmare. Citroëns kallas ESP medan Volvos benämns DSTC. Det är effektiva system som snabbt griper in. Citroëns ESP hugger tag i bilen och för den hårdhänt på rätt köl. Det behövs, för C5 kan bli både yvig och lömsk. Det har den visat även i svängprov på sommarväglag där bakdelen kan släppa tvärt när farten blir för hög.

Volvo har däremot en omvittnat perfekt balans. Dess sladdhämmare går in mjukare och senare men bilen skräms inte för det.

Inte krocktestad
Skulle det gå åt skogen trots alla elektroniska hjälpmedel så är både Citroën C5 och Volvo V70 ett par av de krocksäkraste stora bilar som finns. Fast för Volvos del återstår det förstås att bevisa: V70 är inte krocktestad av Euro-NCAP.

Båda bilarna är fullproppade  med allsköns skyddsutrustning runt passagerarna. Citroën har hela sju krockkuddar. Den sjunde sitter i rattstången och skyddar förarens ben. Volvo håller kvar vid sex kuddar men tillhandahåller något som inte fransmännen har fått kläm på än: Framstolar med inbyggt skydd mot pisksnärtskador. Volvos stolar tillhör de säkraste som finns, enligt en undersökning som Folksam gjort.

Försöken att rangordna två så kompetenta och komfortabla bilar som Citroën C5 och Volvo V70 har mest resulterat i tvekan och förvirring. Det är knappt möjligt.
Inköpspriset talar förstås till Citroëns fördel. Men sedan den väl är köpt blir den måhända inte lika billig i drift som Volvo. Fransmannen vill ha mera bränsle, den kostar lite mer att försäkra och vissa reservdelar är tokdyra. Ett avgassystem till V6-modellen kostar till exempel över 17 000 kronor!  (Generalagenten lovar dock att se över den prissättningen).
Konsumentverket, vars beräkningar vi brukar konsultera, tror att milen blir billigare i Volvo V70.

Med åren är det risk för att sakernas tillstånds vänds. Citroën C5 V6 riskerar att bli dyr, Volvo är antagligen en lite säkrare investering. Men inte så säker så den blir klar vinnare. Matchen slutar oavgjort. 

Testad i Vi Bilägare nummer: 3/2005