Biltest: Volvo V50, Audi A4

Efter att ha kört A4 någon dag innan Volvo kom in i matchen kunde jag inte låta bli att fundera för mig själv: "vad ska kunna slå det här?"

Audi är skickliga på att förmedla ett intryck av kvalitet och gedigenhet. Det är inte alltid detsamma som verklig tillverkningskvalitet. Också Audi har, som andra europeiska biltillverkare, drabbats av olika typfel. I Sverige har en del av bekymren handlat om bristande kapacitet och kundservice hos verkstäderna. Och då växer även mindre fel till stora irritationsmoment för kunden.

A4 i den här versionen presenterades 2001, men den välkända 1,8T-motorn med 190 hk kom först i fjol. Och det är första gången vi bekantar oss med den här motorstarka turbomaskinen. Skillnaden mellan 1.8T med 163 och 190 hästkrafter visade sig vara betydligt större än väntat.
Förarplatsen i Audi är ingen överraskning. Man kliver in och känner genast igen sig. Det kunde nästan vara instrumentbrädan från vilken som helst av Audis modeller. Det ser verkligen rejält och välordnat ut - men också lite dystert inte minst på grund av färgvalet.

Ovanligt grepp

Volvo har hämtat inspiration från det skandinaviskt ljusa och stilrena och skiljer sig avsevärt från Audi. V50 har närmast en avantgardistisk instrumentbräda. Här tillåts ljusa och mjuka toner. Det ger inte den där känslan av en omsorgsfullt byggd maskin som finns i A4. Men V50 är å andra sidan betydligt trevligare att titta på.

Volvos nya mittkonsol är ett nytt och ovanligt grepp. Men det är mest en fråga om utseende. Möjligen kan man klara högerknäet från att skava mot panelsidan, eller så träffar man just kanten. Och det lilla facket man får där bakom är lite svåråtkomligt. 

Det är för övrigt ont om bra stuvutrymmen i bägge bilarna. Audi har lite större dörrfack och mittlåda med lock mellan framstolarna. Men kartbok ryms inte. Handskfacket är verkligen ett handskfack i Volvo. Det gäller särskilt vår testbil vars utrymme härbärgerade navigationssystemets hjärna. Vi får knappt in instruktionsboken. Våra anmärkningar kan tyckas småaktiga men vid praktiskt bruk irriterar man sig faktiskt över sådana små detaljer.

Onödigt och irriterande

Ta en titt på Audis hastighetsmätare. Den har stora siffror i tre olika graderingar.  Först 30, 50 och 70. Sedan är det plötsligt 100. Och därefter blir det 140, 180, 220 och 260. Jag låg flera gånger på 80 km/tim någon minut, innan jag insåg att jag kollade på fel streck. Onödigt och irriterande. Volvos enklare gradering är bättre.

Körställningen är bra både i Volvo och Audi. Fattas bara annat! Min personliga körställning innebar att jag sänker stolens bakkant maximalt och höjer framkanten. I Audi hamnar man lägre. Hela bilen är för övrigt aningen lägre eftersom testbilen var försedd med ett sportpaket med något sänkt fjädring.

I V50 får man hålla till godo med möjligheten att sänka och höja fram- respektive bakkant. Visst är det bra men Volvos "vippstol" är ännu bättre. Stolens sittdyna är aningen för kort för den som har långa ben. Audi A4 har rena lyxstolen med en justerbar sitslängd. Visserligen höll inte spärrlägena extradynan på plats. Råkade man peta till den utdragbara sitsen så flyttade den sig några hack. Men komforten blir kalas!

Kallt på morgonen

Kliver man över till baksätet med bibehållen inställning av framstolen, är det för det första inte alldeles enkelt att komma in. Skorna växer till slalompjäxor när de ska baxas in i baksätet. Och får man in dem under framstolen så får man nästan vinkla foten i 90 grader för att få ut dem igen.

Takhöjden är skaplig och räcker också för vuxna. Benutrymmet blir aningen bättre i Volvo V50 med undertecknads inställning av förarstolen. Framför allt har baksätespassageraren bättre sikt utåt och känner sig inte lika instängd i Volvon som i Audis baksäte. Testbilens läderklädsel i V50 var elegant till tusen och kanske praktisk om någon kladdar med hamburgaren eller glassen. Men attan vad kallt det var att sätta sig i bilen på morgonen!

Bagageutrymmet i nya V50 är trängre än i gamla V40. Den har ett lastgolv som inte är slätt över hela ytan och dessutom med känsligt ljusa textilier. Det är snyggt men opraktiskt. Här får man säga att Audis glåmiga toner fyller en funktion. Klädseln är inte lika känslig för smuts. Utrymmets utformning är också mer funktionellt än i Volvo. Audi har slätt golv och raka sidor. Det är enklare att stuva.

Båda bilarna har insynsskydd och lastförskjutningsskydd i en plastenhet som går att lyfta ur. Och det är tur eftersom den i V50 faktiskt begränsar möjligheten att ställa grejer som är högre än lastskyddets främre del. Och under det plastlocket är höjden futtiga 30 cm. Ingen av dessa två är några lastfantomer. Kombiutföranden ger trots allt en möjlighet att lasta upp till taket när lastförskjutningsskyddet dras upp, eller att ha med familjens jycke. 
   
Audi A4 med 190 hk är minsann inget dåligt ekipage. Motorn brummar lite dovare än den vanliga 1,8:an särskilt vid gaspådrag och omkring 90-100 km/tim. Men det är inget störande ljud, snarare en liten bekräftelse på att det här är den lite starkare motorvarianten.

Skenar som tåget

Lite starkare förresten. Avant skenar iväg som tåget. Den är accelerationssnabb från stillastående. Men framför allt har 190-motorn ett imponerande vridmoment vid omkörning. Den bara fortsätter att accelerera genom växlarna mot den uppgivna toppfarten på 236 km/tim. På den avstängda flygrakan mätte vi upp 0-100 km/tim till 8,7 sekunder trots våt vägbana. Inte illa.

Volvon med 170 hästkrafter ska enligt tillverkaren vara en tiondels sekund snabbare än A4 upp till 100 km/tim. Det håller inte. Trots att V50 är mer än 100 kg lättare än A4, har en extra cylinder och betydligt större motorvolym. 9,05 sekunder behövde vår Volvo. Å andra sidan vet vi att aluminiumfemman helst vill ha mellan 500 och 1 000 mil för att bli riktigt inkörd och vår testbil hade inte ens rullat 100 mil.

Den här sifferexercisen är bara ett sätt att beskriva motorernas karaktär. Och det blir tydligare när vi studerar segdragning. Audin har betydligt mer kraft att ta till i mellanregistret främst tack vare överladdningen med turbo. På sexans växel ökar Audi från 70 till 110 på 10,36 sekunder. Volvo behöver 13,88 sekunder på femman.

Utväxlingarna är väl valda på både Volvo och Audi. Med sex växlar är det självklart tätare steg och lättare att hitta en växel som ger maximalt drag ur en kurva. Lägena är bra och jag tycker man lätt hittar rätt trots att det finns många hack att välja bland.

Klarar sig med fem växlar

Men egentligen skulle nog A4 klara sig ganska bra också med fem växlar. Motorn är ju som nämnts vrålstark. Den sexväxlade växellådan innebär faktiskt att man måste slita mer med växelspaken  - eller helt enkelt hoppa över en växel ibland.

Vid en omkörning hänger till exempel inte A4 med V50 om bägge förarna växlar ner två gånger - Volvoföraren till 3:an och Audiföraren till 4:an.

Man måste faktiskt ner till treans växel också med Audi för att få så kort omkörning som möjligt. Frågan är om alla riktigt uppskattar det eviga växlandet? Eller ens inser att det är trean som gäller vid en omkörning från 70 km/tim?

Audi ligger tungt på vägen. Styrning, fjädring, framvagn och bakvagn är väl intrimmade och får bilen att känns stadig och trygg i alla situationer. Testbilen hade dessutom sänkt fjädring. Det går att köra riktigt fort med Audi A4. 

 Andra signaler

Volvo V50 är inte sämre. När man kliver över från A4 till V50 känns Volvon visserligen lättare och med betydligt mer lättgående styrning. Och det ger lite andra signaler. V50 är rappare och kvickare i aktionen men känns ändå stabil i tvära böjar. Tyvärr medgav inte vädret möjlighet till en rättvis jämförelse i Vi Bilägares undanmanövertest.

Trots en ganska extrem däckdimension har Volvo V50 inga tendenser att vandra på motorväg och reagerar heller inte nämnvärt för spårig väg. Audi är aningen känsligare. Men vi föredrar nog Audis styrning som kräver lite mer moment när man kommer upp i lite fart, även om den egentligen inte är bättre. 

Subjektivt uppfattade jag Volvo som bullrigare än Audi. Ljudet är dovare och mer dämpat i A4, även om vi inte kan säga att Audi är tyst. V50 reagerar mer för ojämna asfalt. Det räckte att flytta bilen en-två decimeter sidledes så ändrades bullret markant. Hade vi mätt ljudet under värsta tänkbara förhållande skulle bullret bli än värre. Enligt ljudmätaren var skillnaderna närmast försumbara. Örat registrerade en större och mer irriterande skillnad. Men vägarna är också i värsta tänkbara skick. Få bilar är verkligt tysta på det här underlaget.

En klar skillnad finns i förmågan att svälja skarpa väg- och broskarvar. Audi har lyckats bättre med dämpningen i det fallet. V50 går hårdare. Nämnas bör att Volvos 17-tumsdäck knappast bidrar till hög komfort.

Bättre bromsar

Volvos bromsar var däremot överlägset bättre. Det skiljde faktiskt nästan tre meter till Volvons fördel. Ändå har Audi mycket bra bromsegenskaper. Möjligen påverkar testbilarnas däckdimension och fabrikat resultatet.

Intressanta skillnader visar sig när vi ställde bilarna på lyften. Audi, som var först med skyddande galvanisering, har ändrat filosofi. Den tidigare metoden att spruta en skyddande PVC-massa som slitskydd, har ersatts av plastsköldar som skruvas fast undertill. Plåten är endast lackerad och vissa skarvar är inte täta.

-Det är inte en jättebra lösning, hävdar rostskyddsexpert Thomas Widström. Det stänker ofelbart in smuts som kan ligga och gro och man ser heller inte vad som händer under plastsjoken.

-Vi är inte riktigt nöjda med Volvo heller. Ärligt talat har Volvo backat åtskilliga steg då det gäller bilens rostskydd. Det finns flera otätade skarvar och behandlingen är inte heltäckande vare sig utanpå eller inuti de längsgående balkarna. Baktill finns flera bristfälligt skyddade ytor.

-Mest förvånad är jag över den sparsamma behandlingen i balkarna", säger Thomas.

Anmärkningsvärt

Anmärkningsvärt är också att V50 har en äldre konstruktion av sparklåda och bakskärm. Dörrtröskeln har plåtveck mitt i sprutet från framhjulen - en lösning som Volvo gick ifrån redan när 850 konstruerades för 15 år sedan. Bakskärmar med smutssamlande veck på en ny bilmodell är inte up to date. Här är det mer Ford än Volvo. Och i jämförelse med Audis massiva alulänkar ser Volvos pressade och ihopsvetsade plåtlänkar ganska billiga ut.

Summering:

Audis runda kaross börjar kännas aningen diffus och bylsig. Att förnya något redan bra är inte lätt. Intrycket av gedigenhet är behaglig men ingen garantistämpel. Väg-egenskaperna är suveräna. Motorn är urstark och överraskande ekonomisk trots all effekt. Komforten fram är bra också för långa förare. Rostskyddet kan vi hävda är bland marknadens bättre trots vissa invändningar. Audi använder rikligt med zink i sin galvanisering vilket har stor betydelse.

V50 är en riktig publikfriare. Lyckad design, bra köregenskaper och en fräschör som få. Alla som sett och provat testbilen gillar den. V50 klarar en jämförelse med A4 väl. Konstruktionen undertill och rostskyddet håller tyvärr inte Volvos vanliga kvalitet .

V50 är den första Volvon som bygger på en plattform från Ford. Blir nästa Volvo av samma grundkvalitet blir det svårt att konkurrera i toppen. En ny bil måste bli bättre i alla avseenden - inte sämre. Det gäller särskilt det kunderna ser som märkestypiska egenskaper. Att Audi är motorstarkare och snabbare är egentligen oväsentligt. V50 räcker till. Sammantaget är Audi A4 fortfarande ett strå vassare än Volvo även om det delvis är i detaljer som skillnaderna finns. 

Testad i Vi Bilägare nummer: 7/2004