Biltest: Volvo S80 T6 FOUR-C

Volvo S80 väckte avsevärd uppmärksamhet när den introducerades i maj 1998. Här fanns komfort och design vars like man aldrig tidigare mött i en Volvo. Under de senaste åren har dock den stora limousinens glans falnat och försäljningssiffrorna börjat dala. Samtidigt har konkurrenterna Mercedes och BMW genomfört ett generationsskifte i klassen. Det var hög tid för S80 att göra en ansiktslyftning.

Fram och bakparti har stöpts om med varsam hand. Några kromlister har tillkommit och backspeglarna har fått ny form för att minska vindbruset. De yttre förändringarna sticker inte någon i ögonen men är ändå tillräckliga för att grannarna ska se att bilen är ny.

I kupén är förnyelsen tydligare. De sexcylindriga modellerna har fått ny instrumentering hämtat från de sportiga modellerna S60R och V70R. Övriga S80 har fått mätartavlor liknande de i XC90. Den viktigaste nyheten syns dock bara i form av en liten knapp märkt "FOUR-C" framför växelspaken.

Beteckningen FOUR-C står för Continously Controlled Chassis Concept. Det aktiva chassiet är framtaget tillsammans med Öhlins Racing AB. En variant på det sitter redan i Volvos nya R-modeller. I S80 har systemet anpassats till framhjulsdrift samt fått en mer komfortinriktad prägel. Det finns att köpa till alla varianter av S80 och kostar 15 900 kronor.

FOUR-C anpassar stötdämparnas hårdhet till den för tillfället rådande situationen. Dämpningen styvas automatiskt upp när farten ökar. Även vid ökad sidoacceleration, t ex vid kurvtagning, blir stötdämparna hårdare. Nigning och sättningsrörelser vid kraftig inbromsning eller acceleration ska också motverkas av systemet.

Sköts automatiskt
Allt detta sköts automatiskt. Dessutom kan föraren manuellt ställa om systemet mellan ett sport- och ett komfortläge med hjälp av knappen på mittkonsolen.

Det aktiva chassiet kräver att bilen är utrustad med sladdhämmare. På Volvospråk heter det DSTC och kostar 6 200 kronor extra. Att inte antisladd ingår i  stand-ardutrustningen är oacceptabelt av en tillverkare som säger sig värna om säkerheten. 

Hur fungerar då allt detta i praktiken? Vi Bilägares testchef Marianne Sterner lägger i driven och gasar på mot den första porten i undanmanöverbanan.

- Vi börjar med 65 kilometer i timmen, säger Marianne och gnuggar hastigt händerna mot varandra för att få upp koncentrationen och känsligheten i fingrarna. Bilen är fullastad och däcktrycket kontrollerat. Det här borde bli en enkel match för S80.

Något är fel...
Vi Bilägares undanmanöverprov simulerar mardrömssituationen vi alla hoppas slippa. Helt plötsligt uppenbarar sig ett hinder framför dig. Det kan vara ett barn på cykel som plötsligt vinglar ut i gatan eller en älg som beslutat sig för att korsa din väg.

För att undvika hindret måste du snabbt kasta över bilen till vänster. Nu befinner du dig dock i mötande körbana. Strax framför dig närmar sig en långtradare i full fart. Din enda chans att överleva är att snabbt styra över bilen på höger sida av vägen igen. De bästa bilarna klarar den här manövern i 70-75 km/tim.

Redan i första vänstersvängen känns det att något är fel. Volvon svänger långsamt och motsträvigt. Däcket tjuter irriterat och styrningen blir blytung. När det sedan är dags att svänga höger vill inte S80:n vara med längre. Bilen häver sig tungt över vänster framhjul och understyr kraftigt. Konerna ryker all världens väg när den tunga bilen brakar rakt igenom provet.

- Oj, oj, säger Marianne. Det hade jag inte väntat mig. Den känns väldigt nostung och ovillig.

Vi började misstänka att bilen var i olag. Så här borde inte en ny Volvo bete sig. När generalagenten kontrollerar vår testbil visar det sig också att framvagnen fått sig en kyss och står fel.

Några veckor senare tar vi oss tillbaka till vårt flygfält med en ny bil. Marianne sitter bakom ratten igen och nu beter sig Volvon exemplariskt. Som en hal badtvål slinker den stora bilen mellan konerna redan i första försöket, trots att vi höll friska 70 kilometer i timmen som ingångsfart. När vi ökar till 75 blir framvagnen lite för mjuk och bilen understyr. I sportläget blir bilen lättare att kontrollera och är då ytterst nära att ta sig igenom banan felfritt även i denna höga hastighet.

Vid mer vardaglig körning gör det ingen större skillnad om man väljer sport- eller komfortläget. Visst blir S80 en aning fastare i hullet i sportläget men någon njurmisshandlande GTI-fjädring blir det aldrig tal om. Talar vi madrasspråk handlar valet om mjuk eller mjukfast. Några testförare körde konsekvent på det mjukfasta sportläget och hävdade att så var bilen bekvämast.

Färden går i normalfallet bekvämt, tyst och rymligt. Ibland anar man dock att konstruktionen har några år på nacken. Vid tvärgående vägskarvar störs friden av rejäla slag och dunk in i kupén. När asfalten blir riktigt grov, stiger också ljudnivån snabbt. Nya BMW 520i är till exempel mycket bättre dämpad för den här typen av buller. Testbilen var extrautrustad med sollucka som tyvärr också släppte in en del vindbrus.

I toppklass
Förarmiljön är i absolut toppklass. Stolarna är fortfarande bland marknadens bästa och alla reglage sitter där de ska. De nya mätartavlorna är kanske snäppet mindre lättavlästa än tidigare men de är snygga och känns lite lyxiga. Tyvärr kan man inte säga detsamma om raden av grå knappar framför växelspaken. Mer Hyundai än BMW, om vi så säger.

Motorn i T6 är ett oerhört kraftpaket. Omkörningar går i flygande fläng och långtradarna verkar plötsligt alla ha krympt till en totallängd på sådär sex meter. I stadstrafik blir det för mycket av det goda.

Visserligen går det att accelerera ifrån de flesta vid rödljusen men om inte föraren är lätt på foten, kan en massa turbohästar komma skenande när man minst anar eller önskar. Det är svårt att få stadskörningen mjuk och smidig.

Automatlådan arbetar ganska osmidigt och burdust. Att den bara är fyrstegad får kanske några att höja ögonbrynen. Konkurrenterna har sexstegade lådor. Konstruktionen med tvärställd rak sexcylindrig motor kräver dock mycket plats på bredden och Volvo har ännu inte lyckats få in en automatlåda med fler växlar där.

Som passagerare sitter man utmärkt, såväl fram som bak. I baksätet kan dock vissa störas av att sikten framåt är begränsad på grund av framstolarnas höga ryggstöd och rejäla nackskydd. Mittplatsen är inte lika bekväm som de yttre platserna.

Med det aktiva chassiet kostar Volvo S80 T6 sina modiga 436 000 kronor. Visst får man mycket bil för pengarna men för kunder med sådan plånbok frestar också fina alternativ från Mercedes E-klass och BMW 5-serie.

Volvo S80 har tillhört de allra bästa när det gäller att hålla rosten borta. Nu har Volvo  prutat på rostskyddet. Bakluckan var tidigare i aluminium. Nu är den gjord i plåt men saknar fortfarande invändig rostskyddsbehandling. Även den invändiga behandlingen av balkar och hålrum visar brister. Vi sänker därför modellens rostskyddsbetyg till en fyra. 

Snabb och rymlig
Sammantaget är Volvo S80 T6 snabb, rymlig och säker men åren börjar ta ut sin rätt.
Det nya aktiva chassiets betydelse för slutresultatet är försumbart. Även utan det är S80 en trevlig bekantskap. Allra bäst går den med något av de mer beskedliga motoralternativen.  I T6-utförande känns den nästan överstark på ett sätt som rimmar illa med den i övrigt komfortorienterade limousinen.

Testad i Vi Bilägare nummer: 14/2003