Biltest: Volkswagen Phaeton W12

Tom tank, 42 kronor på fickan och fyra mil till Karlskoga.

Det är ingen idealisk situation, i alla fall inte om man befinner sig bakom den vackert snidade träratten på VW:s nya flagg-skepp Phaeton W12.

Läget är följande:
Den stora folkan har med nöd och näppe hankat sig fram till en av pumparna vid OK-tappen utmed E18 i Örebro efter att ha drabbats av akut bränslebrist.
Testföraren kan andas ut, men lyckan blir kortvarig.

När nytt friskt drivmedel ska fyllas på upptäcks fadäsen:
- Plånboken! Var tusan är plånboken?

Efter en stund står sanningen klar: plånboken, med  bensinkortet, ligger kvar på köksbänken hemma i Karlskoga.

Räddningen blir två skrynkliga tjugolappar och två enkronor, som grävs fram ur ena byxfickan. Omsatt i bensin betyder det 4,4 liter.
Fyra mil på 4,4 liter. Det borde gå med ägg under gasfoten.

Men icke sa nicke.

Trots krypfart, 70 km/tim, och landsväg hela tiden går miljon-Phaeton inte att pressa ned under litern per mil. Strax utanför Karlskoga slår både bränslemätare och färddator larm: snustorrt igen! 

Det är bara att lätta på gasen ännu mer, smyga fram till första bästa mack och snällt be att få låna några liter för att klara de sista kilometerna hem.  

Undrar just vad personalen tänkte? En bil för över en miljon och inte ett öre till bränsle...
Tack i alla fall för femliters-lånet!

Ingen långkörare
Inte ens med full tank, 90 liter, kommer man särskilt långt i den lyxiga folk-vagnen.

Det går åt enorma mängder bränsle för att föda 6-litersmotorns tolv cylindrar och räckvidden är direkt usel, lite över 50 mil vid normal körning. Med oförsiktig gasfot blir det ännu värre. Och dyrare... 

Fast ekonomiskt lär väl ägarna klara av Phaetons bensintörst, vi mätte upp 16,9 l/100 km i snitt under testperioden. Däremot borde siffran rimligen tära en del även på det mest rymliga miljösamvete.

Underligt förresten att en bil med Phaetons nästan oanständiga förbrukning lyckats kvala in i högsta miljöklassen, 2005 som den numera heter.

Lägger man förnuftet åt sidan och glömmer det där med pengar, miljö och räck-vidd så framstår den nya högprestigevagnen i en annan och betydligt mer sympatisk dager.

Phaeton är tänkt som VW:s entrébiljett till bilvärldens allra förnämsta salonger och där slinker den in utan större problem. Det enda den har emot sig är namnet; vad är en folkvagnslogga mot en stjärna i nosen eller ett blåvitt emblem från München? 
   
Men brister i image och status är en sak, själva bilen en annan. Och som bil kan VW:s lyxbygge utmana de allra bästa. Den imponerar i varje tum, från skinnklädselns perfekta sömmar till de smått fantastiska högfartsegenskaperna. 

Att låta Phaeton W12 sträcka ut i en bit över 200 km/tim på Autobahn känns inte mycket värre än att köra 110 med lite moms i en normal bil. Stabiliteten är bergfast och tystnaden i kupén kompakt. Du kan nästan viska till dina medpassagerare fast hastighetsmätarnålen pekar på dubbla svenska motorvägsfarten. 

Vilken annan bil  klarar det?

Svävar fram
På rak arm är det svårt att tänka sig några konkurrenter som rår på den lyxiga folkans avspända köregenskaper och fina åkkomfort i riktigt höga farter. Sedan må de heta Mercedes S-klass, BMW 7-serien, Lexus LS430 eller vad de vill. 
 
Hjärtat i dyraste versionen av Phaeton är en så gott som ljudlös W12-motor på 420 hk med silkeslen gång och enorm kapacitet, inte bara när det gäller att sluka bränsle. Den ger också bilen prestanda som det krävs högpotenta sportvagnar för att matcha.

VW:s prestigelimousine är byggd för att fungera odramatiskt i 300 km/tim, men har ett elektroniskt strypkoppel  vid 250 km/tim. Så det finns lite marginal även när bilen utnyttjas fullt ut.

Från stillastående till 100 km/tim susar den 506 cm långa och nästan 2,5 ton tunga kolossen iväg på 6,14 sekunder och omkörningsaccelerationen är hisnande; knappt 3,5 sekunder från 70 till 110 km/tim är en av de bästa tider vi mätt upp.

En bra finess som Phaeton W12, tillsammans med koncernkusinen Audi A8, är ensam om i lyxklassen är permanent fyrhjulsdrivning. Systemet, där en torsendifferential sköter kraftfördelningen mellan fram- och bakhjul, ger suverän stabilitet och framkomlighet även när kung Bore är på sitt vresigaste humör.

Vi vet, ty vi for omkring en hel dag på små och krokiga Dalavägar när ett av vinterns första snöoväder slog till med full kraft. Plogat eller inte, den stora Folkan plöjde fram med full kontroll trots att det var snorhalt under hjulen.

Men det gäller att inte slappna av för mycket bakom ratten. Drivning på alla fyra och elektroniska livbojar i form av anti-sladd- och antispinnsystem kamouflerar effektivt halkan, men naturlagarna kan man inte lura. Går det för fort, och det är lätt hänt i den stora VW:n, riskerar man att hamna ganska långt ut i skogen innan det tar stopp.

Phaetons chassi bärs upp av en ytterst behaglig och effektiv luftfjädring. Dämpningen anpassas automatiskt efter kör- och vägförhållandena, men föraren kan själv välja mellan fyra grundinställningar: komfort, normal och två olika sportlägen. I inget fall blir bilen obekvämt stötig, men krängningen är avgjort mindre med något av sportlägena inkopplat. 

Luftfjädringen ger automatisk nivå-reglering på köpet och karossen kan också höjas 25 mm vid körning på dåliga vägar. När det går fortare än 140 km/tim sänks bilen automatisk med 15 mm för lägre bränsleförbrukning och bättre stabilitet.

Trots de våldsamma fartresurserna och den stabila väghållningen är Phaeton W12 knappast en bil som är underhållande att köra. Chassibalansen är medvetet lagd åt det framtunga hållet. Bra riktningsstabilitet och trygga, förutsägbara köregenskaper har prioriterats framför livliga kurvegenskaper. Och det är väl rätt tänkt med tanke på biltypen.  
      
Men undanmanövern, älgtestet, klarar Phaeton överraskande bra. Styrningen visar sig vara snabbare än man först tror och den tunga Folkan klarar provet med en ingångsfart av höga 71 km/tim. Går det fortare än så plogar bilen understyrt ur konbanan. Med antisladdsystemet urkopplat blir bilen yvigare i bakvagnen och gränsen går vid 63 km/tim.

Solgudens son
Namnet Phaeton (uttalas "Fejton" av den svenske generalagenten, medan man säger "Fäton" i Tyskland) är ursprungligen hämtat från den grekiska mytologin. Phaeton var son till solguden Helios, som ägde solvagnen.

Och i VW Phaeton W12 känner man sig, om inte som en solgudsson, så i alla fall väldigt väl omhändertagen. Lyxkänsla, detaljkvalitet och åkkomfort är fullt i klass med vad Mercedes och BMW kan åstadkomma när de riktigt anstränger sig, kanske till och med snäppet bättre.

Kupébullret är det lägsta på marknaden och säkerhetsnivån förmodligen en av de allra högsta. Bilen är ännu inte krocktestad av oberoende EuroNCAP, men säkerhetsutrustningen är fullödig och det faktum att bilen väger nästan 2 400 kilo borgar för att den går segrande ur en krasch med i stort vilken annan personbil som helst.

Vad den ställer till med för motparten är en annan sak …  

Phaeton W12 är också laddad med vettigt använd teknik. Möjligen skulle man med tanke på bränsleförbrukningen önska sig en sex-stegad automatlåda, det har flera av konkurrenterna. 

Även elförsörjningen behöver en översyn. Ledningarna från de två batterierna bak i bilen alstrar mycket starka magnetfält inne i kupén, mer än dubbelt så starka som i Volvo S80.

Två stora batterier baktill och enkla kablar genom hela karossen skapar de kraftigaste magnetfält i VW Phaeton som Vi Bilägare någonsin mätt upp .
TCO:s skyddsnormer tillåter magnetfält på högst 0,25 mikrotesla vid bildskärmar.

I VW Phaeton utsätts de åkande för upp emot 55 mikrotesla, alltså över 200 gånger mer.

Orsaken till de höga magnetfälten i hela bilen är att den har två batterier, ett på var sida i bagageutrymmet. Det högra batteriet förser motorn med ström, det vänstra matar ström till bilens omfattande elektroniska system. Från batterierna går enkla pluskablar till bilens främre del.

En ensam pluskabel skapar höga magnetfält.  Om däremot en återledare placeras intill pluskabeln tar kraftfälten ut varandra. Det är vad Volvo numera gör för att reducera magnetfälten i S80, S60 och V70.

Volvo beslöt bygga om sina bilar sedan Vi Bilägare mätt upp nivåer på uppåt 20 mikrotesla - alltså mindre än hälften av vad VW Phaeton innehåller.

Efter ombyggnad provmätte vi vår egen S80. Då var nivån på värsta stället, vid vänsterfoten, 1,7 mikrotesla. Motsvarande värde i Phaeton W12 ligger på 54,9!
Volkswagen kommenterar problemet:

"Det är Volkswagens bestämda uppfattning att de magnetfält som mätts upp i Phaeton ligger på en riskfri nivå", skriver fabriken, men tillägger:
"Trots det tar Volkswagen människors oro på allvar och målet är att i kommande bilgenerationer ytterligare reducera magnetfälten i bilarna".

Med W12:an visar VW i alla fall att man klarar att bygga bilar som matchar de allra bästa när det gäller komfort, lyx och detaljarbete.
Vad man däremot behöver slipa på är vikten - Phaeton W12 över 400 kg mer än Mercedes S-klass -  och den otidsenliga bränsleförbrukningen.
Sedan borde förstås navigationssystem vara standard på en bil för över en miljon. 

Testad i Vi Bilägare nummer: 18/2002