Biltest: Volkswagen Jetta

Jetta presenterades hösten 1980 i Sverige. Då som nu kan man fråga sig samma sak - varför välja Jetta före den praktiska kaross som Golf representerar?

Och svaret blir nog nu som då - rymligare bagage och en traditionell eller ska vi kanske säga en mer klassisk formgivning. Det är med andra ord i mångt och mycket en fråga om tycke och smak vilken man föredrar.

Nya modellen av  Jetta är en mycket trevlig bil. Inte minst vad gäller köregenskaperna. Formgivningen har också stramats till. Visserligen är linjerna ytterst märkestrogna. Jetta liknar mest en Passat som krymt i biltvätten. Men går man några varv runt bilen kan man också skönja drag från såväl Phaeton som BMW:s 3-serie. Mest påtagligt är ändå likheten med Passat. På gott och ont. 

Inte helt förvånande är det också en större bil än tidigare. Karossen mäter nu 454 cm mellan stötfångarna. Det ger förstås bättre utrymme i kupén men betyder också att bagageutrymmet är än mer "Jettalikt", numera hela 527 l. 
 
När jag makat mig tillrätta bakom ratten känns att Jetta är uppgraderad jämfört med föregångaren. Nu är interiören nästan identisk med Golf. Väl sammanhållen med logiskt placerade knappar och vred. Det enda reglage jag inte ser utan att luta en smula på huvudet är ljusvredet och inställningen av instrumentbelysningens styrka. Ett gott betyg. 
   
Och eftersom jag gillar VW:s lite knubbiga knappar ger användningen dessutom en positiv känsla.

Körställningen har stora förutsättningar att passa de flesta, även om benen blir infångade mellan dörrens knapppanel och mittkonsolen. Ju mer man sänker stolen desto mer vinklas sitsen bakåt vilket är bra för långa personer.

En annan fördel är att det finns utrymme nog mellan stol och dörr att stoppa ned handen och justera ryggstödet under färd och att ratten har ovanligt stor justeringsmöjlighet i längd- och höjdled.

FSI-motorn, särskilt tvålitersversionen, har ett lite speciellt morrande ljud. Ganska snart känner man att det här är en alert maskin, som svarar snabbt och passar utmärkt ihop med den sexväxlade manuella växellådan. Oftast innebär ju tyska bilars utväxling att sexan nästan bara fungerar i hög fart, d v s för hög fart för Sverige. Men inte i Jetta.

Här kan man använda alla växlar redan i måttlig hastighet utan att pina motorn. Efter trean skiljer det bara 500 v/min ända upp till högsta växeln. Vid 90 km/tim, enligt bilens hastighetsmätare, pekar varvräknarens nål på 2 500 v/min och i 110 på 3 000.

Tekniskt avancerad
Motorn är för övrigt ganska avancerad teknisk sett. Det finns inte många bensinmotorer som verkligen är direktinsprutade och som dessutom arbetar med bränsleblandningar som tidvis ligger långt från lambda 1, det man brukar kalla en homogen bränsleblandning.

Bränslet i FSI-motorn sprutas in i cylindrarna med ett tryck av 100 Bar, att jämföra med de flesta vanliga "insprutningsmotorer" där bränslet trycks in i insugsröret med kanske tre-fem Bar.

Vid jämnt gaspådrag i ett lägre fartregister kan FSI-motorn drivas med luft-överskott i cylindern men med en fetare blandning vid tändstiftet, så kallad skiktad bränsleblandning.

Sedan ungefär ett halvår tillbaka har 2,0 FSI två förkatalysatorer mot tidigare endast en. Cylinder ett och fyra respektive två och tre renas genom separata katalysatorer och först efter dem finns en Nox-katalysator vilken tar hand om den ökade bildningen av kväveoxider som sker genom högre temperatur. Förändringen har gjorts för att garantera reningen vid körning på de lägre oktantal motorn konstruerats för.

Det här märker vi, som kör mycket, förstås inte  av. Jo, den som inte pumpar alltför intensivt med gaspedalen utan kör mjukt och med jämn fart ska vinna en lägre förbrukning. Våra egna förbrukningssiffror ger en antydan av hur motorn fungerar.

Vid körning i Stockholmsområdet landade förbrukningen på i snitt 8,4 l/100 km. Det är sex cl mer än bränsledeklarationen för blandad körning och är absolut acceptabelt inte minst med tanke på årstid och väglag.

Utanför Stockholm, med betydligt mer landsvägskörning, stannade för brukningen på 6,9 l/100 km. Också det är över deklarationen men ändå en mycket bra siffra. Motorn tycks heller inte öka förbrukningen avskräckande mycket vid tuffare körning.

Styrningen ger bra respons, trots eller kanske tack vare, den elektromekaniska servon. Det är bara just vid mittläget som man saknar lite känsla, även om styrningen är direkt och bilen reagerar på mycket små utslag.

På kurvig väg och lite forcerad körning visar Jetta framfötterna när motorn vaknar till liv och växellådans stegning används för att få drag ur böjarna. Vår testbil är en så kallad "sportline" som är sänkt 1,5 cm och har styvare fjädring. Det gör bilen aningen stötigare men också att körningen blir roligare eftersom chassiet blir känsligare och mer aktivt också i sansad fart.

Möjligen kan hård fjädring och testbilens extrema däck, 225/45 R17(!), påverka ljudnivån. Men knappast i den grad att den mer standardbetonade skulle vara särskilt mycket tystare. Det här är en egenskap som Jetta har gemensam med Golf. Båda är känsliga för ojämn asfalt. Jetta är troligen något tystare, men man måste ändå ständigt höja eller sänka volymen på radion - först höja för att höra vad som sägs, därefter sänka när det är dags för musik. Faktum är att man noterar en högre ljudnivå redan i måttlig fart.

Obehaglig nackdel
En obehaglig nackdel med de onödigt breda vinterdäcken var egenskaperna i modd och på snö. Man får inte tillräcklig bra vägkänsla i ratten och märker därför inte att greppet är dåligt. Plötsligt strävar bilen rakt fram när det är dags att svänga. Obehagligt att bli räddad av ABS-bromsarna och ESP (antisladdsystem). 

På torr väg var greppet desto bättre. Men vårt råd är - spar de tusenlappar som de extra feta vinterdäcken och fälgarna kostar. Köp xenonljus (som ger ett mycket bra och komfortabelt ljus) och komfortpaket!

Bagageutrymmet är gigantiskt. Luckan är däremot inte lika stor och för att nå en kasse som åkt längst in måste man nästan åla sig in. Jag hade möjligen klarat det om jag tagit stöd med en hand i bagagegolvet och benen mot den smutsiga stötfångaren. Det är inte bara fördelar med ett ovanligt djupt utrymme.

34 cm längre
Skillnaden mellan Golf och Jetta, om vi ser till deras längd, är nästan en hel bilklass. Jetta är 34 cm längre och placerar sig i vad vi brukar kalla lilla mellanklassen som alltså ligger mellan Golf och Passat.

Och de extra centimetrarna har använts till just större bagageutrymme. Så nu är vi där igen. Tycke och smak, men till viss del också lite skilda behov. Och även om vi verkligen gillar Jetta kommer den i Sverige alltid att få stryk av värste konkurrenten Golf i  försäljningsstatistiken. 
 
Testad i Vi Bilägare nummer: 2/2006