Biltest: Volkswagen Beetle Cabriolet

En cabriolet är balsam för en stressad själ. Det är inte någon bil som man jäktar fram med. Det blir alldeles för fladdrigt och obekvämt. Dess-utom är de flesta cabbar inget kul att åka fort med ens med taket på. En öppen kaross är mindre vridstyv än en täckt och de många cabbar vränger sig och knirkar i minsta gupp.

Nej, i en cab ska man glida runt och njuta av livet och sommaren. Det finns så mycket att upptäcka i en bil utan tak: hur fåglarna grälar i träden och hur gräsklipparna knattrar i villaträdgårdarna, doften av nyklippt gräs (och föralldel även av nygödslade åkrar och gamla dieselbilar).

I kölvattnet av en cabriolet uppstiger ibland avundsjuka eller beundrande kommentarer. Dessa hörs kanske extra bra nere i sittbrunnen. Den som kör en cabriolet har nog inget alls emot att märkas. En öppen bil bör ha högt tittvärde. Det hör liksom till konceptet både för tillverkaren och ägaren.

Inget idealiskt klimat
Vän av ordning invänder förstås att en cabriolet är en fullkomligt idiotisk biltyp i ett land som Sverige där sommaren vissa år nästan kan räknas i timmar. Färvisso är vårt klimat kanske inte det mest idealiska för taklösa bilar.

Men de dagar då det verkligen är rätt väder är njutningen i en cabriolet så intensiv att det räcker för hela året.

En del bilar med avtagbart tak går faktiskt riktigt bra att använda även på vintern. Att köpa en cab behöver alltså inte vara en dåraktig investering. Det behöver inte ens bli särskilt dyrt. De billigaste cabbarna kostar strax över 150 000 kronor.

Under våren har det rullat in flera nya cabbar hos de svenska bilhandlarna. Vi lät fyra biltokiga ungdomar - Pia, Elin, Jocke och Miriam - välja sin favorit att ta med ut i grönskan på vårens varmaste dag. Den femte och lyxigaste nyheten tog vi hand om själva. 

– Den är så gullig, motiverade Mirjam sitt cabval.

Jo, utseendet är en av de största tillgångarna hos VW Beetle. Även det tydliga släktskapet med en bil som kom då framtidstron blommade och bilar var roliga personligheter. Den första bubblan lanserades som cabriolet redan 1949.

Nya Beetle är inte riktigt någon folk-cab som föregångaren. Priset börjar på 238 600 kronor och med lite utrustning springer slutsumman lätt upp över en kvarts miljon.

Men bilen gör sig faktiskt bättre som cabriolet än som täckt. Med taket ihopvikt till en kraftig spoiler bakom sittbrunnen faller liksom hela linjespelet på plats. Det är en rolig personlighet, precis som föregångaren. Men om nya Beetlecaben är rolig som bil är förstås en annan fråga.

Den är lite konstig att köra. Instrumentpanelen är 80 cm djup - för krocksäkerhetens skull - och framsätena har hamnat bakom bilens mittlinje. Det känns som om man sitter i baksätet och åker och föraren har bara en vag aning om var fronten befinner sig.

Begrepp som körglädje är bara att glömma. Motorn är en gammal historia som varit basmaskin hos VW i många år. Det är en riktig glidarmotor: inte rapp alls men den drar snällt från låga varv och funkar fint vid mjuk och lugn körning.

Karossen är inte särskilt styv och på gropiga vägar känns det nästan som om hela framvagnen satt lös. Ratten skakar när bilen vränger sig i guppen.

Ihåligt skrammel
Beetle är en balja precis som andra cabbar och det märks på flera sätt. När dörrarna öppnas och taket ligger på sänks sidorutorna några millimeter för att gå fria från tygkanten. Det sker med ett ihåligt skrammel. På testbilen knirkade det desutom betänkligt om dörrarna när de svängde upp, precis som om de hängde i en lite sned ram.

Att man ändå får viss kvalitet för pengarna råder dock ingen tvekan om. Sittbrunnen är inredd med fina material och suffletten är tjock och välsydd. Elmotorer drar bort eller lägger på taket på bara 13 sekunder (fast det måste lossas och låsas för hand). Med suffletten på är bilen nästan lika tyst som om den hade plåttak.

Beetle cab ska kunna användas även vintertid. Karossen är helgalvad och bakrutan är av glas med eltrådar. Värmen är det säkert inget fel på. Men Bettles rätta charm kommer fram först när taket är borta och den gör sig nog bäst i garage under årets kalla tid.  

Testad i Vi Bilägare nummer: 10/2003