Biltest: Subaru Legacy

Subaru Legacy är ny till 80 procent, hävdar den svenska importören. Nåja, det beror väl på hur man räknar och hur man ser det. Men nya modellen är i alla fall betydligt snyggare och modernare. Det syns att en italiensk hand stramat upp linjerna. Det är väl bara själva grillen som saknar den extra touchen.

När man äntrar förarsätet förstärks intrycket av att Subaru verkligen lyft sig i håret och åstadkommit en rejäl förvandling. Men den gamla Subaruandan finns kvar i karosshörnen. Mest är det av godo. Att bilen driver på alla fyra är exempelvis närmast självklart. Boxermotorn i nosen likaså.

Det är egentligen lite konstigt att Subaru blivit något av ett uddamärke just i Sverige, med tanke på vårt klimat och bilens egenskaper.  Försäljningsvolymen är blygsam trots en attraktiv prisnivå på instegsmodellerna.

Det innebär också att Subaru inte kommer med i Vi Bilägares undersökning bland bilägarna, Bil-Q. Det finns över huvud taget mycket sparsam statistik om Subaru. Från Bilprovningen kan vi däremot notera bra resultat, med vissa undantag, även om uppgifterna har några år på nacken.

Hos det amerikanska institutet J D Power har däremot Subaru då och då utmärkt sig och bland annat utsetts som bästa SUV i sin klass. I England valdes den till bästa märke för några år sedan.  Motor-organisationerna i Australien valde till och med Subarus tre modeller som bästa bil i respektive klass för två år sedan.

Det ligger lite av ödets ironi i att Legacy hittills har betraktats som en gubbil samtidigt som Impreza  fått en helt annan kundkategori - köpstarka och gasglada grabbar. Framgångarna i rally har inte imponerat på svenska konsumenter. Ändå är Subaru en alldeles utmärkt familjebil.

Trevligare att köra
Den nya modellen är dessutom trevligare att köra. Bilen har blivit mer distinkt från att tidigare ha känts aningen degig. Karossen känns betydligt styvare och stabilare. Fjädringen inger en känsla av stadga. Ändå kliver bilen över ojämnheter med ett behagligt mjukt dunsande.

Vädrets makter tvingade oss att byta sommarsulorna mot vinterhjul på testbilen varför älgtest och andra mätningar var svåra att genomföra. Kollegan Marianne Sterner har dock kört undanmanöverprov med Legacy vid uttagningen av Årets Bil.

- Den var väl så där, säger Marianne. Med full last blir bakvagnens fjädring väl mjuk och bilen börjar sladda. Man hinner inte ratta emot. Styrningen orkar inte ge tillräcklig assistans och blir därför trög och för långsam. Det blir godkänt, men inte mer.

Beröm blir det däremot för komforten. Legacy har behaglig gång och ljudnivån uppfattas spontant som ovanligt låg. Bättre än långteststallets Saab 9-3 till exempel. Mätning av bullernivån bekräftar också det man uppfattar med örat.

Tystare
Subaru har jobbat en hel del med att sänka ljudnivån. Motorn har till exempel sänkts för att minska vinkeln till drivaxeln för bakhjulen. Det minskar vibrationer och buller. Genom att använda aluminium och starkare stållegering har karossen blivit mer vridstyv trots att vikten minskats med 55 kg. Man använder också vissa ljuddämpande material, som dessvärre inte är så lämpliga ur rostsynpunkt. Men tyst blir det.

Förarplatsen är välordnad och överraskar med sportig och frisk design. Det enda som stör friden är att ratten bara kan justeras i höjdled. En och annan vill nog "dra" den lite närmare kroppen. För min del stämde däremot körställningen bra. Takhöjden räcker trots utrymmeskrävande taklucka i testbilen. Mittpanelen är mjukt rundad utan hörn som skaver mot långa ben.

Lite fler fack för prylar skulle inte vara dumt. Kartboken och tidningar får stoppas ner mellan passagerarstolen och mittkonsolen. Och där fram finns bara en mugg/drickahållare.

Subaru har inte automatiskt varselljus. Man måste därför alltid ha ljuset tänt dagtid. Däremot bryts strömkretsen också till belysningen när man vrider tändningslåsets nyckel till noll. Det finns därför en extra knapp på rattstången märkt "P" som tänder parkeringsljuset trots att man tagit tändnyckeln ur startlåset.

En annan egenhet är att det lilla vredet med vilket man ska justera instrumentbelysningen bara reglerar belysningen  på mittpanelen och knapparna till vänster om ratten - inte på själva instrumentgruppen.

Lilla motorn räcker
Viktigare är att man trivs bra bakom ratten i Legacy. Nu fick vi visserligen bara tag i ett exemplar med tvålitersmotorn och 136 hk. Det är den större 2,5-litersmotorn som förväntas bli volymmodell. Själv tycker jag nog att den mindre motorn skulle räcka gott om man inte har för avsikt att hänga på tunga släp.

Tvålitersmotorn klarar dock bara miljöklass 2000, vilket talar mot den. Annars skulle väl 0-100 km/tim på 11,4 sekunder på våt väg och med vinterdäck räcka för de flesta. 

Växellådan stämmer väl med motorn i fråga om utväxling. Lägen och känslan är bra. Men på en bil av den här typen borde utväxlingen på backväxeln vara lägre, så att man fick mer kraft när man ska trixa omkring med ett tungt släp.

Vår testbil var utrustad med klimatanläggning. Den är, måste jag säga, ovanligt lättskött och klok, även om den inte har separat justering av temperatur för förare respektive passagerare (för övrigt en tveksam finess).

De flesta anläggningar flåsar ut luften genom munstyckena i panelen om man inte valt defroster eller maximal uppvärmning. Det gillar inte jag. Därför styr jag manuellt om luftfördelningen till ruta och golv. Subarus anläggning kom ihåg inställningen och behöll den även efter det att motorn stängts av och startades igen.

Inte het
Däremot tog det förhållandevis lång tid innan stolsvärmen började bränna i baken. Ärligt talat blev den aldrig riktigt het.

Och när vi är inne på minuskontot: varför har inte en så väl anpassad vinterbil strålkastarrengörare? Subaru Legacy har riktigt bra halv- och helljus. Men strålkastarglasen blir ju raskt smutsiga och ljuseffekten avtar mycket snabbt när täcklinsen smutsas ned. Den är dessutom av något plastmaterial och rengöring med papper resulterar ofelbart i att man repar ytan.

På plussidan hamnar självklart bilens suveräna drivsystem. Subaru har som en av få verkligen permanent fyrhjulsdrivning. Det är inte ett system som kopplar in bakhjulen först när framhjulen börjar spinna. Det noterade vi bland annat vid accelerationstestet. Det är omöjligt att få hjulen att spinna. Alla hjulen hugger tag i asfalten omgående.

Subarun är därför mycket stabil också när man kör på regnvåt asfalt. Men det gäller att komma ihåg att man ska kunna stanna också. Det blir nämligen lite av samma effekt som när man kör en fyrhjulsdriven bil på vinterväglag - den går som på räls! Först vid bromsning upptäcker man hur halt det är.

Lika mycket kraft fram som bak
Utgångsläget är lika mycket kraft på fram- som på bakvagn, vilket inspirerat Subaru att döpa systemet till "symmetrisk AWD".  I mittdifferentialen finns en viskokoppling som tillfälligtvis tillåter att drivkraften förskjuts till de hjul där det bästa greppet finns. Som grädde på moset har Legacy en viskokoppling som diffbroms i bakvagnen. Så det ska mycket till innan det blir stopp med den här bilen.

Lite överraskande har Subaru inte samma kraftöverföring på alla Legacy. Numera är det nämligen bara stationsvagnen med manuell växellåda, som har möjligheten att skifta mellan hög- och lågväxel. Det har ju tidigare varit en liten exklusivitet som skiljt Subaru från många konkurrenter. Nu blir det till att välja kombi för att få bästa drivsystemet.

En annan finess som tyvärr försvunnit helt och hållet är "hillholder" vilket innebar att bilen höll bromstrycket själv vid stopp i uppförsbacke. En start-i-backe-hjälp som säkert skulle uppskattas av många.

Behöver man lite mer framkomlighet eller bara gillar att sitta lite högre kan Outback vara ett smart alternativ. Det är en Legacy med högre markfrigång och lite mer utrustning. Outback finns också bara med minst 2,5-litersmotor och 165 hk. Det är den som alla andra kopierat. Outback var först med den här stilen och är fortfarande mycket prisvärd gentemot konkurrenterna. 

Lägre bränsleförbrukning
En av de kanske viktigaste förbättringarna som Subaru gjort på nya Legacy är en lägre bränsleförbrukningen. Att ständigt ha drivning på fyra hjul i stället för två, kostar naturligtvis bränsle, en av invändningarna som svenska bilägare har haft mot Subaru. Vi Bilägare körde, visserligen med minsta motorn, hela testperioden på utmärkta 8,6 l/100 km inkluderande alla testkörningar på Björkviks motorbana.

Blandad körning exklusive testkörningarna gick på 8,0 l/100 km. På motorväg blev förbrukningen med farthållaren exakt på 110 km/tim 7,4 l/100 km med varierande sid- och motvind på 10 m/sek. Det är klart godkänt!

Tyvärr har rostskyddet däremot blivit avsevärt sämre. På förra modellen lät Subaru göra en mycket väl utförd rostskyddsbehandling i importhamnen. Nu hittade vi knappt en droppe rostskyddsmedel på bilen.

Konstigt nog har alltså rostskyddet försämrats samtidigt som garantiåtagandet förlängts från sex år till tolv. Det är dessvärre en alltmer vanlig syn på nya bilar. För att klara miljön städar fabrikerna bort all användning av lösningsmedel och därmed också rostskyddsbehandling. I stället höjer man oftast kvaliteten på plåten och skyddar med galvaniserande skikt. Men erfarenheten visar att det inte räcker i det klimat vi har i Norden. Bilarna rostar ändå.

Vår åsikt
Vi vill absolut slå ett slag för nya Subaru Legacy. Det är en trevlig och vettig bil med flera förtjänster och för all del med några svagheter, det bristande rostskyddet är den allvarligaste. Vid köp bör bilen omgående köras till en professionell rostskyddsfirma för behandling. Att köpa en begagnad obehandlad bil som är tre-fyra år gammal är inget vi vill rekommendera.

Testad i Vi Bilägare nummer: 17/2003