Biltest: Skoda Roomster

Utseendet är milt uttryckt eget. Roomster är varken en kombi eller en familjeanpassad hantverkarbil typ Kangoo eller Berlingo. För att använda ett modeord är Roomster en crossover mellan en vanlig kombi och ett högbygge. Berlingo och Kangoo i alla ära - jag är den förste att erkänna deras fördelar. Men biltypen ger lätt en känsla av att det är verktyg som ligger och skramlar i bak och inte golfklubbor.

När man sätter sig i Skodan känns det som om man halkat ner i en liten sportbil ända tills man kollar i backspegeln och upptäcker att halva vardagsrummet hänger efter.

Nåja, det här är en mycket kompakt bil. Men om man jämför med Golfklassen så inser man att Skoda lyckats klämma ut en hel del extra utrymme ur bara 4,20 meter mellan stötfångarna utan att bilen liknar en överjäst bulle.
   
Vi i framsätet har ungefär samma utrymmen som i vanliga fyrametersbilar med ett undantag. Takhöjden är ovanligt väl tilltagen och rymdkänslan ökar när man tittar uppåt och ser molnen genom panoramataket, vilket för övrigt fås mot ett överkomligt pristillägg. Stolarna fram har däremot aningen korta sitsar och långa personer skulle uppskatta en möjlighet att vinkla stolen. Lite mer benutrymme skulle också sitta fint. Men, å andra sidan, ett par timmar bakom ratten bekom mig inte ett dugg.

Instrumenteringen är mycket lyckad. Kör man in i en tunnel ser man de ljusa visarna för hastighet och varvtal utan att behöva tända instrumentbelysningen.

Däremot skymmer taklinjen när man står nära ett trafikljus. Vindrutan är ganska låg och man får kika lite under lugg för att se när ljuset slår om. Den karaktäristiska uppåtsvängda sidorutan som omedelbart får en att tänka på Saab 9-5 kombins bakruta stör faktiskt inte sikten åt  vänster och minimalt åt höger. 
 
Dieselversionen på 1,9 liter är mycket trevlig att köra. Motorn är skapligt kvick redan från start. Men framför allt är den rask och stark som en oxe på mellanvarv. Det gör att det är lite kul att fara fram med Roomster också på krokiga vägar. Den har kraft nog att få upp farten snabbt efter tvära böjar.

Allra roligast är det när man ska tanka. Förbrukningen är nämligen angenämt låg. Det är inga problem att köra på sex liter per 100 km, inte ens i Stockholm med dess trögflytande trafik. 
Däremot är inte motorns gång riktigt lika jämn och försynt som man vant sig vid att moderna dieselmotorer är. Roomster har kvar en hel del av det bekanta råa ljudet, särskilt vid start och tomgång. Ett ljud som följer med i hastigheter upp till ungefär 40-50 km/tim, därefter försvinner det dova dieselljudet i den allmänna bullermattan. 

Dieselmotorns råstyrka är desto trevligare att använda vid vardagskörning. Växellådan är lättjobbad och utväxlingen väl vald. Ibland landade handen av sig själv på växelspaken för att växla upp från femman till sexan. Det känns faktiskt som om motorn skulle orka med en växel till eller lite högre utväxling på femman.

Vägegenskaperna är alerta. Fjädringen är bestämd och tål ganska hård körning utan att  kränga oroväckande. Den hårda sättningen medför att skarvar och potthål passeras med ganska hårda smällar i hjulupphängningen. Testbilens extrema däckutrustning bidrog förmodligen till den effekten. Men hur den klarar en undanmanöver tvingas vi återkomma till p g a regn och ruskväder vid testtillfället.

Finessen med Roomsters karossform anar man redan när man betraktar bilen utifrån. Bakdörrarna är ovanligt höga och breda och bjuder därför på ett fantastiskt bekvämt insteg. Det är befriande enkelt att spänna fast pyrets barnstol och att lyfta in honom eller henne på plats. Man behöver inte kura obekvämt och famla med bälten.

Baksätet, eller snarare de bakre stolarna, är bekväma på alla sätt utom på bredden. Mittstolen är lite av en nödlösning som gör att den egentligen passar bäst till just mittarmstöd. Lugn! Det finns en lösning. Man plockar helt enkelt bort mittsätet och flyttar in de två ytterstolarna ett hack. Plötsligt har man fått en fyrsitsig kupé med bättre armbågsrum.

Faktum är att utrymmet bak är mycket väl tilltaget också för långa personer. Man sitter, ovanligt nog, minst lika bra där bak som i framstolarna. Inte minst är det stolarnas höjd som gör att man sitter skönt. Det är dessutom verkligen gott om plats för benen när baksätet är tillbakaskjutet. Takhöjden räcker gott och väl.

Roomster skulle säkert fungera bra som taxibil. Tänk vad skönt att slippa åla sig in och ur och dess-utom ha en jättestor sidoruta att betrakta omgivningen genom. Det är sådant som motverkar åksjuka.

Mittplatsens trepunktsbälte är av den variant som är fäst i taket. Det känns ju lite provisoriskt, men å andra sidan är själva bältet ur vägen när man inte tvingar in någon stackare att trängas i mitten.

Åter till flexibiliteten. De två ytterstolarna  bak kan skjutas bakåt för att ge bekvämt utrymme åt passageraren bak eller dras framåt och därmed öka lastutrymmet. Skulle inte det räcka kan ryggen fällas mot sittdynan. Nästa steg är att fälla stolarna framåt. Maximalt lastutrymme får man genom att montera ur alla stolar. Det är en enkel operation och lika smidigt är det att sätta tillbaka dem. 

Insynsskyddet är däremot av en lite enklare modell. Det hänger inte med när stolarna skjuts framåt. Och med mittsektionen bortmonterad finns inget som skymmer bagaget. Förutom oönskad insyn släpper gliporna förmodligen också in en hel del oljud från bakvagnen.
Vårt testexemplar var för övrigt mycket välmatat när det gäller utrustning. Den hade det mesta från utrustningslistan: metalliclackering, adaptiva strålkastare, klimatanläggning, ljudanläggning, panoramatak, sportfälgar, elfönsterhissar bak o s v. Med allt kostar testbilen 208 000 kronor.

Och för den som nu undrar kan vi rapportera att strålkastare som svänger är fascinerande men också en användbar finess. När ljuset hänger med vid en kurva kan det vara skillnaden som gör att man upptäcker ett rådjur någon sekund tidigare. Och kör man på mörka små vägar i lite lägre fart kan kurvdimljusen också vara bra att ha. Frågan är hur länge lamporna stoppar för att ständigt släckas och tändas. Funktionen borde inte vara inkopplad när man kör dagtid.

Man behöver i ärlighetens namn inte alla detta. Men i stället för att köpa en dyrare vanlig familjebil kan man ju välja att tokutrusta Skodan? En Elegance med radio stannar annars på 150 000 kronor med den mindre bensinmotorn. Vi tycker däremot att dieselalternativet är den trevligaste motorn. Men då hamnar Elegance på 187 000 kronor. Roomster är med andra ord inte någon särskilt billig bil - möjligen prisvärd. Det beror lite grand på vad man jämför med - en kombi eller med de andra högbyggena.

I kvalitetsundersökningar hamnar Skoda vanligtvis mycket bra till. Bilprovningen rapporterar bättre resultat än genomsnittet. Ägarna är nöjda, visar vår egen undersökning.

I Euro NCAP:s krocktester får Skoda ofta en stjärna mindre än motsvarande modeller från VW och Audi. Hur det går för Roomster är därför svårt att veta. Säker men inte toppbetyg är vår gissning. Samtidigt bör man ha klart för sig att flera av de bilar vi betraktar som säkra "bara" har fyra krockstjärnor, t ex Volvo S60, förra Passatmodellen, C5 och A4 - visserligen testade för fem år sedan.

Den som prioriterar krocksäkerheten högst, bör vänta på Euro NCAP:s test. Och den som vill ha dieselalternativet ska absolut vänta tills Skoda kan erbjuda partikelfilter! Tyvärr är bästa motoralternativet lite väl högt prissatt.

Testad i Vi Bilägare nummer: 13/2006