Biltest: Skoda Octavia RS Kombi, Volvo V40 T4

Volvo mot Skoda?! För tio år sedan hade jämförelsen varit lika fnoskig som löjlig. Men nu är det andra tider. Skoda har blivit ett märke att räkna med. Och Volvo har lärt sig vad man kan vinna med rätt prissättning.

40-serien sjunger på sista versen. Om några månader läggs tillverkningen ned. I sommar kommer efterträdarna till S och V40.

För att hålla uppe försäljningen har Volvo tagit till ett kraftfullt prisvapen. Under beteckningen "Trophy" säljs S40 och V40 med massor av utrustning och rejäla rabatter. Allra mest för pengarna får den som handlar den starkaste kombimodellen V40 T4. Den drivs av 200 turbomatade hästar, har fartresurser som en racerbil och utrustning som en lyxvagn.

I dag kostar V40 T4 205 900 kronor. Det är ungefär 20 000 mindre än för ett år sedan och den som köpte bilen med likvärdig utrustning för fyra år sedan fick betala ungefär 50 000 kronor mera!

Den enda kombi som pris- och prestandamässigt kan konkurrera med T4 är faktiskt Skoda Octavia RS, racerversionen från Mlada Boleslav. Den är 17 000 kr billigare, men också 20 hästar svagare.

Tittar man på priset per hästkraft blir faktiskt Volvo billigare än Skoda. Varje turbokuse i Volvos motor kostar 1 029 kr och 50 öre. De tjeckiska hästarna går på 1 049 kr och 45 öre styck.

Lastrum eller stjärterum
Nåja, hästar är inte allt, även om de är bra att ha när lasten är tung och vägen lång.  Av en familjekombi krävs det ju lite mer än bara blixtrande fartresurser. Vi stuvade in en god del av svärmors flyttlass och riktade nosarna mot Jämtland när vintern fått fäste norr om Dalälven.

Mest prylar fick vi in i Skoda, vars lastutrymme är både längre, bredare och högre än i Volvo. Däremot blir lastgolvet inte plant när baksätets ryggstöd fälls, så stora, platta grejor ligger inte så bra.

Volvo V40 är lite annorlunda disponerad. Medan tjeckerna prioriterat lastförmågan på bekostnad av sittutrymmena har Volvo gjort tvärtom. V40 lastar mindre men är rymligare att sitta i. Volvos kupé är över fem centimeter längre än Skodas och av dessa har tre centimeter lagts på benutrymme i baksätet. (Fast sätena är så låga, att det känns lite instängt i alla fall).

Plant lastgolv
Även om V40 lastar mindre i kubik, har den ett par praktiska detaljer som Skoda saknar. Dels blir lastgolvet helt plant när baksätet fälls. Dels kan även framstolen vikas ihop så den blir en del av lastplanet och det betyder att V40 kan bära med sig cirka 2,7 meter långa prylar.

Det krävs skarpa ögon för att upptäcka, att T4 är en kombi utöver vilken som helst. Den avslöjar sig mest på en spoilerskärm ovanför bakrutan. Inte heller inuti skiljer den sig nämnvärt från sina tamare syskon. Instrumenteringen är bra, som i alla Volvobilar. Interiören är korrekt, men inte särskilt kul.

Att kliva in i Skoda Octavia RS är betydligt roligare. Skoda har verkligen jobbat på en interiör som lever upp till bilens karaktär. Tyvärr funkar inte allt så bra. Hastighetsmätaren, till exempel, är närmast omöjlig att läsa av i dagsljus.

Den diskreta Volvon visar sig snabbt vara en ulv i fårakläder. När turbon börjar ladda kastar sig de 200 hästarna på drivhjulen med en iver som får föraren att grabba ett hårt tag i ratten. Det känns som om bilen tänkte skutta iväg som en skyggande häst. Framvagnen är antagligen något för vek för all kraft som exploderar ur motorn.

Men även om hästarna rycker i ratten,  tar de aldrig kommandot. Bilen går snällt kvar i sitt spår.  T4 är lättkörd och pålitlig.
Och när man väl vant sig känns det rätt härligt när bilen tar sina otåliga turbosprång.

Kvick automat
Skoda har en lite lugnare karaktär. Kraften kommer mjukare och jämnare, men mycket bestämt och lite tidigare än i Volvo. Skodamotorn - som är utvecklad ur en av VW-koncernens verkliga slitmaskiner - ger full kraft ända från 1 950 varv/min medan Volvos turbomotor måste upp till 2 500 v/min för att ge sitt bästa.

En omsorgsfull utväxling ger Skoda RS extra alerta egenskaper. Fyran är en härlig omkörningsväxel som ger full dragkraft från cirka 70 km/tim och som är  perfekt på krokiga vägar när man vill köra fort.

Test-Volvon var extrautrustad med en femväxlad automatlåda som infördes i 40-serien när den uppdaterades för tre år sedan.  Den har ingen modern finess som ett manuellt program vid sidan om automatläget, men är adaptiv och ställer in sig efter förarens körstil.

Med sin 20 hk starkare motor och något lägre vikt är Volvo V40 T4 den snabbaste bilen, även med automatlåda. Det märks tydligt på torr asfalt, men den varan hade vi inte mycket av under testet. Slask, snömodd, blöt is och packad snö - alla vinterns besvärliga väglag avlöste varandra på resan tur och retur Jämtland.

När det är halt hålls de kraftiga motorerna i schack av slirkontroller som förhindrar drivhjulen från att spinna. Volvos kallas DSA och verkar genom att strypa motor-effekten. Skodas kallas ASR och jobbar med både bromsar och motoreffekt.

Skodas gula ASR-lampa blinkade titt som tätt och varnade föraren för halkan. Det hände mer sällan i Volvo, vilket tyder på att den svenska bilen är mer neutralt balanserad och slirar mindre med framhjulen.

– Det går mycket saktare och lugnare när du kör först med Skoda Octavia, konstaterade hjälpföraren.

Jag gjorde samma upptäckt visavi honom. Båda kände vi oss lite mer medvetna om halkan i den tjeckiska bilen. Inte bara på grund av den ilsket blinkande ASR-lampan. Halkan kändes tydligare i Skoda Octavia. Både chassi och styrning förmedlar direkt information om vad hjulen har för sig.

Men Volvo V40 hemlighåller inte heller väglaget. Den meddelar sig tydligt med föraren, men på ett lite lugnare sätt än Skoda Octavia. Volvo ger en känsla av att ligga tyngre och lite stadigare på vägen. Den fjädrar lugnare och bekvämare än Skoda som är mera stelbent struttig.

Dessutom är Volvo T4 behagligt tyst. Hjulupphängningarna filtrerar bort mycket av bullret från däcken, vilket märks tydligast när bilarna rullar över vägbanor som refflats av snöplogar. Då dånar  det i Skoda Octavia av gälla och plåtiga oljud så trumhinnorna skälver. I Volvo är oväsendet mer dämpat, vilket gör att bilen upplevs som betydligt mer gedigen av både förare och passagerare.

Tredje generationen
Volvo har ju haft tid på sig att fila på 40-serien. Den kom 1995 och snart nog stod det klart att den behövde förfinas. Efter tre års ytterligare utveckling släpptes 40-seriens "fas II" våren 2000. Den var då förändrad på ungefär 1 600 punkter. Köregenskaperna hade vässats med förändringar både i fram- och bakvagn, ljudisoleringen var bättre och säkerheten höjd med krockgardiner och stolar med skydd mot pisksnärtskador.

I våras kom det ytterligare en omgång förbättringar vilket fick Volvo att tala om "tredje generationen" av 40-serien.  Det betydde att krockgardinerna blivit lite mer heltäckande, motorerna fått ny mjukvara och att instrumentpanelen fräschats upp.

Det brukar sägas att ingen bil är bättre än strax innan den tas ur produktion. Uppenbarligen gäller det även Volvo V40 T4. Den känns solid och helgjuten och kvalitetskänslan är övertygande.

Vår rostskyddsexpert kan lätt se att Volvo V40 är av en äldre konstruktion som har svårt att stå emot rosten - vilket ju också har visat sig. För drygt ett år sedan fick Volvo kalla tillbaka över 60 000 bilar ur 40-serien för att förbättra rostskyddet. Nu är det bättre, men inte i nivå med andra Volvobilar. Ej heller i nivå med den helgalvade och väl behandlade Skoda Octavia.

Men med tanke på vad Volvo V40 T4 ändå innehåller, är bristerna av underordnad betydelse. Även om Skoda Octavia RS är ovanligt generöst utrustad, hänger den trots allt inte med i prylracet heller. Skoda saknar till exempel viktiga säkerhetsdetaljer som huvudkrockgardiner och pisksnärtskydd i stolarna.

För den som gillar att kunna köra både fort och bekvämt med last är Volvo V40 T4 helt enkelt ett klipp som inte ens Skoda kan matcha. Men inga superpriser varar för evigt och inte heller Volvos. T4 går att köpa till i mars. Sen är det slut på bilrean. När efterträdaren kommer i sommar är säkert  Volvos rabatter lika mycket historia som den nedlagda  bilserien.

Testad i Vi Bilägare nummer: 1/2003