Biltest: Seat Altea

Både för människor och bilmärken kan det vara svårt att hävda sig i en grupp med starka personligheter. VW-gruppen till exempel. Volkswagen står ju för trygghet och mångfald: ett märke som varit ledstjärna för lilla mellanklassen i årtionden. Audi förknippas med innovativ teknik. Skoda är detsamma som prisvärt förnuft. Vad Lamborghini och Bentley representerar behöver man knappast nämna. Och Seat….?

Det har inte varit lätt för Seat att skaffa sig en egen profil bland sina starka koncernkamrater. De flesta goda egenskaper är redan upptagna. Men det går ju alltid att satsa på design.

Fräck design ska bli Seats halmstrå för att hävda sig. För ändamålet har företaget värvat en av bilvärldens mest berömda formgivare: den 53-årige italienaren Walter de Silva. Efter nästan 15 år hos Alfa Romeo förmåddes han flytta till Spanien för fem år sedan. Altea är hans första verk för Seat.

Att det är en idérik designchef som varit i farten kan man se. Karossen består av snitsiga linjer, buktningar och veck. Att det är de Silva som ligger bakom kan den ana som kan Alfa Romeos modeller. Altea har fått ett starkt markerat och vackert böjt veck utefter sidan. Det är en de Silva-specialitet.

Undertill ser Seat Altea ut som VW Golf, Audi A3 och Skoda Octavia. Den skiljer sig från syskonen genom att vara mer byggd på höjden.  Jämfört med Golf är Altea åtta centimeter högre och sju centimeter längre.  Den är ungefär lika stor som gamla Renault Scénic.

Men Altea är ingen vanlig liten familjevan - hävdar Seat som svängt ihop en alldeles ny beteckning. Altea är den första "MSV-bilen". Det står för "Multi Sports Vehicle". Om det ska betyda att bilen är både sportig och mångsidigt användbar eller om den kan användas för att frakta prylar till många slags sporter är osagt. Med den 102-hästars 1,6-litersmotor som vi har testat lutar det mest åt det senare.

Tilltagen takhöjd ger alltid god inre volym och det har Altea. Det finns plats för både storvuxna passagerare och prylar. Men den höga karossen ger också till en volym som  inte är bra alls. Altea är bullrigare än de flesta andra bilar.

Golfsjuka
Man hinner inte ens lägga i tvåan förrän trumhinnorna börjar vibrera av ett nästan osannolikt dunder som rullar upp från däcken genom kupén. På grova asfaltvägar - och dessa finns bara alltför gott om - överröstar mullret det mesta. Samtal måste föras med hög röst. Att lyssna på radio blir något av en kamp mellan öron och bil.

Efter några mil på en vanlig väg, E4 till exempel, känns skallen sönderborrad av det obevekliga bullret. Att ge sig av på lång testresa med Altea var inte att tänka på. Det skulle ingen orka.

Öronen upplever oväsendet som mycket besvärande. Men ljudet är konstigt nog inte så extremt högt i decibel räknat. Vi har mätt med två olika mätare som berättar samma sak. Bullret ligger emellertid på frekvenser som är särskilt plågsamma för hörseln.

Seat Altea lider helt enkelt av samma sjuka som VW Golf och Audi A3. Det chassi som utvecklades för VW-koncernens mindre mellanklassbilar förmår inte dämpa dånet från däcken. (Skoda har däremot lyckats göra Octavia tystare).

Inget av VW-syskonen väsnas dock som Seat Altea. Det kan bero på att Seat, för att ge bilen lite fastare och sportigare fjädring, har använt sig av hårdare bussningar i hjulupphängningarna. Vibrationerna från hjulen går upp i karossen som tycks förstärka alla ljud likt en stor resonanslåda.

Olika däck väsnas förstås olika mycket och fel däck kan göra en annars ganska tyst bil högljudd. Vi har provat Altea med tre typer av däck: Dunlop SP Sport 2000, Bridgestone Turanza och Pirelli. Det har inte varit någon skillnad.

Billig plast
Det påträngande dundrandet från däcken förtar nästan alla andra intryck av Seat Altea. Men den som lyckas stålsätta öronen upptäcker att bilen har en del goda egenskaper.

Att kliva in i Altea är exempelvis lätt och bekvämt. Dörrarna är nästan en decimeter högre än i bilar typ Golf. Sätena likaså. Man svänger bara in rumpan och sätter sig, utan att kröka benen eller huka så mycket.

Att kliva ur kan däremot vara lite mer besvärligt. Trösklarna är över två decimeter breda. De har byggts ut med en plastkant där det lägger sig vatten och smuts. Det är nästan omöjligt att ta sig ur bilen utan att trycka baksidan av benen mot kanten och smutsa ned sig.
 
Inuti kupén går karossens formspråk igen. Instrumentpanelen består av idel vackra svängar och skarp linjedragning. Runt ratten sitter paneler i käckt rutmönstrad plast som är skojiga att titta på, men inte så kul att känna under fingrarna. Inredningsmaterialen är hårda och verkar billiga.

Tyvärr har det praktiska tänkandet fått ge vika för formgivningen. Där exempelvis Golf och Skoda Octavia har fått plats med användbara fack, finns bara slät panel i Seat Altea. Seat framhåller att Altea ändå innehåller inte mindre än 30 fack. De flesta är dock lite för små för att vara riktigt användbara och de saknar gummi- eller filtfodring. Hårda prylar skramlar och rasslar omkring mot plasten.

Fast det hörs inte så mycket. Däcksbullret döljer de flesta andra oljud.

Gammal motor
Är asfalten riktigt slät och fin, märks det dock att Altea har en motor. I testbilen var den på 1,6 liter och 102 hk; en gammal VW-maskin med två ventiler per cylinder och en överliggande kamaxel. Den är egentligen lite för svag för bilen och för att den ska orka bättre har den fått en ovanligt låg utväxling. Resultatet blir att motorn surrar febrilt - på motorvägen gör den över 3 000 v/min.

Den låga utväxlingen innebär dock att motorn redan i vanliga farter snurrar på varv där den utvecklar ett bra vridmoment och den känns alert när föraren trampar på gasen. Altea verkar faktiskt snabbare än vad den är.

Men varv kräver bränsle. 1,6-litersmotorn är inte den snålaste som VW kan tillhandahålla. Under reselunken till jobbet, exempelvis, krävde Seat Altea 0,69 l/mil. En tidigare testbil, kusinen Skoda Octavia, gjorde samma resor på 0,55 l/mil under samma förhållanden.

Skodan drevs dock av en modernare VW-maskin på 1,6 liter: med direktinsprutning och fyra ventiler per cylinder. Den är dessutom 13 hk starkare och skulle sitta fint i Altea, men den får inte Seat använda. Vill man ha en starkare motor i den spanska bilen tvingas man välja en tvåliters direktinsprutad maskin med 150 hk.

Bilen tål utan vidare en stark motor. Att Altea rullar på ett förstyvat VW-chassi borgar inte bara för hårda vägljud utan också för fina köregenskaper. Den överraskar inte sin förare ens när det svänger riktigt ordentligt som i en manöver runt ett fingerat hinder. När farten blir riktigt hög, vilket menas nära 75 km/tim, tappar bakhjulen greppet, men bilen är lätt att ratta rätt igen. Styrningen är exakt och snabb.

Högt pris
150-hästarsmotorn är förstås betydligt sportigare och roligare, men den kostar minst 46 000 kr mer än den tama 1,6-litersmaskinen. Redan den svagare bilen i sitt grundutförande, som kallas Reference, är tämligen högt prissatt om man jämför med konkurrenterna i klassen.

Grundmodellen innehåller dock ungefär vad som i dag anses vara lägsta standard i klassen. Det betyder full säkerhetsutrustning med sex krockkuddar, pisksnärtskydd i framstolarna och effektiva ABS-bromsar.

Euro-NCAP har inte testkrockat Altea, men det går säkert bra när den dagen kommer. Övriga VW-bilar har ju visat sig säkra.

Altea är inte bara ganska dyr att köpa. Den blir nog inte så billig att äga heller. När många andra bilmärken nu försöker förlänga serviceintervallerna till både två- och tretusen mil för att göra det billigare för ägarna, håller Seat fast vid 1500 mil.  Det blir i längden dryga pengar.

Dagens Seatägare är inte särskilt nöjda, vilket kommit fram i vår årliga undersökning Bil-Q/Auto-Index.  Det är osäkert, om Altea kan lyfta märket från bottennivån. Byggkvaliteten verkar inte helt övertygande, vilket bland annat märks när man går ur bilen och slår igen dörren efter sig.

Många testförare har vänt sig om för att kontrollera så dörren verkligen gått igen. När den stängs skramlar det till, som om dörren studsar upp igen och bara fastnar i första hacket. Det låter inte förtroendeingivande.

Seat har aldrig varit något stort märke i Sverige och det blir bara mindre. I fjol såldes knappt 1900 spanska bilar och i år har Seat bara 0,6 procent av bilmarknaden. Altea lär nog inte kunna ändra på den saken.

Testad i Vi Bilägare nummer: 14/2004