Biltest: Renault Scénic, Volkswagen Touran

Det var hösten 1996 som Renault tog resten av bilvärlden på sängen. Ingen var beredd och ingen hade något motvapen när Scénic lanserades: kort som en VW Golf, rymlig som en Volvokombi och lättmöblerad som en skolsal.

Den smarta lilla flexbilen födde en ny bilklass och fick härja fritt bland barnfamiljerna i flera år innan någon konkurrent fanns på hjulen. Hittills har Scénic både hunnit bli Årets Bil (1997) och säljas i över två miljoner exemplar. 

Med tiden har de flesta bilbyggare med självaktning tagit fram egna, mer eller mindre lyckade, varianter på Scénic-temat. Först ut var Mitsubishi med Space Star, sedan kom Fiat Multipla följd av Opel Zafira.

Sen debut
Men några av stortillverkarna har varit märkligt tröga ur startgroparna, nästan så att en anmärkning för sen ankomst skulle vara på sin plats. Till dem hör Volkswagen som först nu, sju år efter Scénics debut, har en kompakt flexbil att erbjuda.

Den nya familjefolkan går under beteckningen Touran och byggs på samma tekniska plattform som nyss lanserade Audi A3, nästa VW Golf och ytterligare uppåt 30 (!) kommande modeller från VW-koncernen.

Det gäller att få maximal valuta för utvecklingskostnaderna och det är just det som försenat Volkswagens förstlingsverk i den kompakta flexbilsklassen. Man ville inte bygga Touran på den gamla Golf-plattformen, utan valde att avvakta den nya.

Men visst borde det nagga den tyska självkänslan i kanten att ligga en hel generation efter Renault. Den franska tillverkaren är ju redan klar med andra upplagan av Scénic, svenska säljstarten sker i slutet av oktober, samtidigt som VW precis gjort debut i klassen.
 
Frågan är om VW tjänat något på att vänta. Eller är Renaults sjuåriga försprång ointagligt?

Sanningen är att det i grunden inte hänt något revolutionerande med Scénic. Den är precis som tidigare baserad på Mégane-modellen och konceptet i övrigt är i princip oförändrat.

Men även om bilarna är byggda enligt samma grundrecept, så är kryddningen radikalt olika.
Renault har gjort allt för att Scénic II inte ska signalera praktiskt familjetransportör, även om det är precis vad den är. Formerna är utstuderade och bilen designad in i minsta detalj, precis som vanliga Mégane. Men den säregna kantigheten blir någon mildare (och snyggare, enligt testlaget) i uppumpat Scénic-skick.

Försiktig framtoning
Touran är avgjort mer försiktig i framtoningen och påminner i jämförelse med den franska bilen mest om en flyttkartong på fyra hjul. Här tycks formgivarna aktivt vilja tala om att det är en bruksbil och inget annat som kommer rullande, lite som en Volvo Duett i modern tappning.
      
Men skenet bedrar. Det är VW:n som har de bästa aktiva köregenskaperna, knappt men klart. Tourans elektromekaniska styrning är känsligare och mer exakt än Scénics dito, samtidigt som växellådan är smidigare och den påkostade fjädringen stadigare.

Det utmärkta VW-chassiet i kombination med ett närmast perfekt avstämt anti-sladdsystem gör också Touran till en vinnare i undanmanöverprovet.

Den ringlar sig igenom konbanan snabbare och med bättre kontroll än den vekare Renaulten, som även hämmas av en anti-sladdfunktion med ett betydligt brutalare ingrepp än folkvagnens. 

Båda bilarna får dock godkänt och lite till för väghållningen under extrema förhållanden, det blir "MVG" för Touran och "VG" för Scénic.

Vid mer normal körning är rollerna ombytta, då är det Renault som tar hem spelet. Den franska bilen är livligare och smidigare att hantera, samtidigt som fjädringskomforten är klart behagligare än i den något stabbiga VW:n.

Glömde oljudet
Även ljudnivån i kupén är lägre i Scénic, främst beroende på att däcksbullret är så väl bortisolerat. Synd bara att man glömde oljudet från motorn. Ett irriterande surr uppstår i högre farter, från drygt 100 km/tim, då man osökt börjar famla efter en sjätte växel.

Men en sådan erbjuds bara i kombination med den större drivkällan på två liter/136 hk. Priskillnaden är 9 000 kronor och det kan vara värt en fundering på att satsa de extra slantarna. Det är fortfarande 22 000 kronor kvar till Tourans prislapp och förutom en diskretare motor får du mer råstyrka och bättre prestanda på köpet. 

VW:s direktinsprutade FSI-motor är tystare och lenare i gången än Scénics och bilen har en sjätte växel redan från början. Ändå fungerar drivlinan inte riktigt bra.

Touran känns trög och är livlös i gensvaret på låga varvtal. Det är först när man får ordentlig rull på ekipaget och kommer ut på landsvägen som det börjar kännas någorlunda harmoniskt. Men sugande uppförsbackar kräver ofrånkomligen nedväxlingar, även när bilen är lätt lastad.  

En besvikelse
En besvikelse var också att båda 1,6-litersmoterna, Scénics traditionella och Tourans mer avancerade, behövde avsevärt mer bensin än vad som anges i bränsledeklarationerna. Visserligen var testexemplaren nätt och jämt inkörda när testet påbörjades, men så mycket som 18 (Scénic) respektive 13,5 procent (Touran) mer än normen ska de inte dra i verklig trafik. Det luktar lite undermotorisering, bilarna är trots allt ganska tunga.   

Bekvämare säten
Det är inte bara på utsidan Renault Scénic är skojigare att titta på än VW Touran. Även inuti är den franska bilen trivsammare, inte minst för barnen.

Renault har behållit biosalongsplaceringen av bakstolarna och i kombination med stora glasytor ger det en förnämlig sikt för dem som sitter där bak, även om de inte är så långa. Flygplansbord i framstolarnas ryggstöd och en uppsjö av mer eller mindre hemliga småfack är andra barnvänliga detaljer som Scénic är ensam om.

I Touran sitter man lägre och mer instängt i bakstolarna och inredningen är, precis som utsidan, mindre fantasifull än i den franska förebilden. Utan tvekan är det Renault som går bäst hem hos det unga släktet.   
  
Annars är utrymmet i baksätet, tre vuxna får plats, i stort sett likvärdigt i bilarna med ett litet plus för Renaults generösare benutrymme. Scénic har också bekvämare säten med bättre sittvinkel.  

Det bakre stolsarrangemanget i bilarna är i princip identiskt med tre separata, skjutbara fåtöljer som alla har justerbara ryggstöd. Mittstolarna är i båda bilarna något smalare än de på sidorna och alla stolar kan fällas framåt och vid behov plockas ur helt, de väger knappt 16 kg.
 
När stolarna fälls framåt går de automatisk i lås hos Scénic, medan Touran har en klumpigare lösning med speciella stag som håller de hopfällda fåtöljerna på plats. I Renault kan också främre passagerarstolen vikas framåt, bra om man vill lasta långa föremål eller skapa ännu bättre sikt för baksätespassagerarna. 

En annan klurig finess hos Renault är det limousineartade benutrymme man kan få i baksätet om mittstolen plockas bort och ytterstolarna flyttas in ett hack mot mitten. Då går dessa fria från hjulhusen och kan skjutas ytterligare tio cm bakåt och vips, så får till och med korgbollspelare plats.
            
Tourans största trumfort i matchen mot Scénic är att den kan utrustas med två extrasäten längst bak, kostnad 6 900 kronor. Precis som i Opel Zafira fälls stolarna smidigt ned i lastgolvet när de inte behövs.

Perfekt!
Vill man däremot åka sju i en Scénic får man vänta till våren, då en 23 cm förlängd version släpps ut på vägarna. Hur mycket extra den kostar är det i dag ingen som vill, eller kan, berätta.

VW:ns andra stora fördel är att den rymmer klart mer bagage än Renaulten, såväl med stolarna uppfällda och nedvikta som urplockade. Touran är 13 cm längre än Scénic och det är centimeter som är värdefulla för lastkapaciteten.  
      
På förarplats är Scénic den mest futuristiska. De centralt placerade digitala mätarna ser ut ett flipperspel, men är ändå ovanlig lättavlästa, och växelspaken är modernt placerad i instrumentbrädans nederkant.  
För att öppna och starta i bilen behövs inte ens en nyckel, den är ersatt av ett nyckelkort.

Lägger man till ytterligare sex och en halv tusenlapp får man ett helautomatiskt system, där bilen kan öppnas, låsas och startas med nyckelkortet i fickan. Elegant och praktiskt, åtminstone så länge elektroniken inte ställer till några spratt.  

Till och med handbromsen andas framtid i Scénic. Den är elektrisk och någon traditionell krycka mellan stolarna finns inte. Istället sköts allt med ett litet reglage till vänster om ratten. Aktiveringen sker manuellt och handbromsen släpper automatiskt vid gaspådrag.

En välgörande förändring på Scénic II är att busslutningen på ratten numera är borta. I kombination med en lägre monterad förarstol ger det en körställning som är mer personbilslik än i den tidigare upplagan.
Inte heller bakom ratten på VW Touran får man någon busskänsla.

Men utblicken är mer traditionell, med runda analoga mätare och växelspak på golvet. En färg-klick är VW:s blå instrumentbelysning, en gimmick som dock aldrig fallit testlaget i smaken. Synbarheten är för dålig.

Man sitter också lägre och mer instängd i VW:n. Det ger visserligen en behaglig trygghetskänsla, men samtidigt är sikt och överblick av trafiken sämre än i Scénic.

Känslan i material och reglage är tämligen likvärdig i bilarna, här har Renault spottat upp sig rejält jämfört med gamla Scénic. Men ett undantag finns och det är golvmattan i kupén. Den är av medioker kvalitet, vilket märks tydligast är man ska försöka städa bilen. Det är något som borde vara prioriterat i en bil för barnfamiljer, men där har Renault missat. VW är betydligt mer lättstädad.     

Om Scénics verkliga byggkvalitet håller samma standard som Tourans står också skrivet i stjärnorna, föregångaren har varit långt ifrån felfri.

Fem stjärnor
Men säkerhetsmässigt är i alla fall den nya franska bilen av högsta kaliber. Fem stjärnor och 34 poäng i Euro NCAP:s krocktest är bäst i klassen. Scénic är välgörande laddad med både passiv och aktiv skyddsutrustning, det enda som egentligen saknas är aktiva nackskydd i framstolarna.

Det har däremot VW Touran, men den har andra svaga punkter och nådde bara fyra stjärnor när den smälldes i krocktestbarriären. På minuskontot noterades bland annat brister i barnsäkerhetsprogrammet och att bältespåminnare för passageraren fram saknas. 
   
Även i ämnet rostskydd, en gammal paradgren inom VW-koncernen, kommer Touran till korta mot nya Scénic som är sällsynt väl rustad för att klara svenska höst- och vinterförhållanden helskinnad.

När det gäller komfortutrustning på köpet är det oavgjort mellan bilarna. Scénic bjuder på finesser som färddator och elhissar bak, medan radio med CD kostar extra. I Touran ingår en ljudanläggning i priset, medan till exempel yttertermometer saknas. 
 
Något reservhjul finns heller inte till folkan, bara en kompressor och lagningssats. Hur känns det en mörk natt långt ute i skogen? 

VÅRT VAL
Nya Renault Scénic är ett stort lyft jämfört med föregångaren. Den är smartare, rymligare, tystare och skönare att åka i. Säkerhetsnivån är av högsta klass och rostskyddet hör till marknaden bästa.

Ett extra plus är att bilen ser spännande ut, både på in- och utsida,  trots att det i grunden handlar om en praktisk familjetransportör.
  
Negativt är att prishöjningen jämfört med föregångaren är stor, hela 26 400 kr för 1,6-litersversionen. Det får säkert gamla Scénic-ägare att knorra.

Samtidigt är Renaulten hela 31 000 kronor billigare än VW Touran 1.6 FSI, som i skenet av Scénic känns rejält överprissatt.

Touran är ingen dålig bil, tvärtom. Men den är för dyr och charmlös för att kunna matcha den nya franska konkurrenten.

Testlagets val i den här duellen är tveklöst Scénic, trots att vi därmed frånsäger oss möjligheten att åka sju i bilen. 

Testad i Vi Bilägare nummer: 13/2003