Biltest: Range Rover Vogue V8

Range Rover Vogue V8 höjer sig över mängden, både bokstavligt och bildligt. Den är stor som ett hus och nästan lika dyr, en koloss med ett kolossalt pris.

Men det är också en fantastisk bil för den som råkar ha 887 900 kronor att avvara.
Kombinationen av yppersta lyx, förstklassig komfort och terrängegenskaper av nästan militär kaliber är unik. Ingen konkurrent kommer i närheten.

Bakom skapelsen står BMW och bilen kom till  under de kostsamma Rover-åren. En epok som för övrigt även resulterade i Rover 75 och Mini Cooper: två andra tyska tolkningar av brittisk bildesign. Sedan dess har Ford tagit över ruljansen i Land Rover-fabriken och får nu skörda frukterna av det tysk-brittiska utvecklingsarbetet.   

BMW ryckte inte bara upp kvaliteten på den stora terränglimousinen. Även priset har skjutit i höjden och tredje generationens Range Rover är nästan 300 000 kronor dyrare än sin föregångare.

Svårstoppad i terrängen

Karossen är helt ny, men det syns nästan inte. Linjerna är skickligt och försiktigt förändrade och grundformen ansluter tätt till originalet, som debuterade redan för 32 år sedan. Stilrent var ordet!

Under skalet är däremot allt gammalt utrensat. Range Rover är inte längre byggd på ram, utan har självbärande kaross. Alla hjul är individuellt upphängda och bilen är försedd med luftfjädring, en finess som gör att den kan höjas vid terrängkörning.

Den maximala markfrigången är hela 28 cm och tillsammans med gynnsamma frigångsvinklar och lång fjädringsväg gör det Range Rovern svårstoppad i terrängen.

Luftfjädringen ser även till att trycka ned motstående hjul i marken när ett hjul trycks upp mot hjulhuset. På så sätt fungerar systemet i princip som en stel axel, vilket är att föredra vid terrängkörning.  
      
Hjärtat i fyrhjulsdrivningen är en centralt placerad Torsendifferential som i normalläge fördelar  kraften lika mellan bak- och framaxel. Men uppstår skillnader i friktion skickas kraften automatiskt till det hjulpar som bäst behöver den.

Några traditionella diffspärrar mellan hjulparen finns inte. Istället ser elektroniken, via antispinnsystemet, till att de hjul som för tillfället har bästa fästet också får den mesta drivkraften.   

En spännande finess på nya Range Rover är HDC, Hill Descent Control, som hjälper föraren att ta sig utför branta partier. Systemet fungerar både när man kör framåt och bakåt. Vi testade systemet i en svettigt slipprig slalombacke och blev imponerande.
Klicka i lågväxeln med strömbrytaren till höger bakom växelväljaren och gör sedan samma manöver med HDC-knappen. Sedan är det bara att släppa bromsen, hålla i ratten och låta bilen sköta sig själv.

Smidig att hantera

Sakta men säkert segar den sig ned för det lerhala och tvärbranta backen utan att för en sekund tappa fattningen. När den första skräcken lagt sig (det känns som om bilen ska tippa framåt) är det nästan lite mysigt att med elektronikens hjälp hasa 2,6 ton Range Rover utför stupet.   

Trots seriösa försök att lätta bilen, bland annat är dörrar och en del andra karossdelar gjorda i aluminium, är tjänstevikten modiga 2 570 kg: ungefär som två ordinära mellanklassvagnar. Jämfört med föregångaren är nya Range Rover också betydligt större. Den har vuxit med 24 cm på längden, sju cm på bredden och fyra cm på höjden.

Trots vikten och de väl tilltagna yttermåtten är den stora terränglimousinen smidig att hantera, även om det kan vara lite knivigt att ta sig in på trånga parkeringsfickor.

Motorn kommer från BMW och levererar tillräckligt med kraft att sätta rejäl fart på det tunga ekipaget. 0-100 km/tim avverkas på klart under tio sekunder, inte dåligt med tanke på den  enorma vikten.

Men ännu mer imponerar bilens broms-prestanda. Att hejda 2,6 ton på under 40 meter är smått fantastiskt. 

Den femstegade automatlådan växlar silkesmjukt och bidrar till den fina åkupplevelsen.
På vanlig väg smyger den stora Range Rovern fram, tyst och behagligt mjukt på sin avancerade luftfjädring. Du tänker inte på att du sitter in en stor jeep. 
Även köregenskaperna är personbilslika, mycket beroende på att styrningen är betydligt mer exakt och känslig än vad som är brukligt på terrängbilar, som ofta lider av diffusa styrmekanismer.

Bilen kan matcha många lyxsedaner när det gäller åkkomfort, och det var lite det som var meningen när bilen utvecklades. De konkurrenter BMW såg framför sig var inte bara andra terrängkombi, utan även vanliga bilar typ Mercedes S-klass och Lexus och BMW:s egen 7-serie.     

Smidig att hantera

Sakta men säkert segar den sig ned för det lerhala och tvärbranta backen utan att för en sekund tappa fattningen. När den första skräcken lagt sig (det känns som om bilen ska tippa framåt) är det nästan lite mysigt att med elektronikens hjälp hasa 2,6 ton Range Rover utför stupet.   

Trots seriösa försök att lätta bilen, bland annat är dörrar och en del andra karossdelar gjorda i aluminium, är tjänstevikten modiga 2 570 kg: ungefär som två ordinära mellanklassvagnar. Jämfört med föregångaren är nya Range Rover också betydligt större. Den har vuxit med 24 cm på längden, sju cm på bredden och fyra cm på höjden.

Trots vikten och de väl tilltagna yttermåtten är den stora terränglimousinen smidig att hantera, även om det kan vara lite knivigt att ta sig in på trånga parkeringsfickor.

Motorn kommer från BMW och levererar tillräckligt med kraft att sätta rejäl fart på det tunga ekipaget. 0-100 km/tim avverkas på klart under tio sekunder, inte dåligt med tanke på den  enorma vikten.

Men ännu mer imponerar bilens broms-prestanda. Att hejda 2,6 ton på under 40 meter är smått fantastiskt. 

Den femstegade automatlådan växlar silkesmjukt och bidrar till den fina åkupplevelsen.
På vanlig väg smyger den stora Range Rovern fram, tyst och behagligt mjukt på sin avancerade luftfjädring. Du tänker inte på att du sitter in en stor jeep. 
Även köregenskaperna är personbilslika, mycket beroende på att styrningen är betydligt mer exakt och känslig än vad som är brukligt på terrängbilar, som ofta lider av diffusa styrmekanismer.

Bilen kan matcha många lyxsedaner när det gäller åkkomfort, och det var lite det som var meningen när bilen utvecklades. De konkurrenter BMW såg framför sig var inte bara andra terrängkombi, utan även vanliga bilar typ Mercedes S-klass och Lexus och BMW:s egen 7-serie.     

Otrolig utrustning
När det gäller inredningslyx slår Range Rovern de flesta på fingrarna, inklusive de allra bästa. Bentley-känslan är påtaglig och materialval och detaljarbete är i det närmaste perfekt, även om den ljusa skinnklädseln i testbilen knappast kan kallas fältmässig.

Utrustningen med Vogue-paketet är också överdådig. Till och med navigationssystem med tillhörande TV är standard och de avancerade framstolarna med mittledat ryggstöd bjuder på kunglig komfort.

Den som vill slippa undan något billigare, eller rättare sagt mindre dyrt, kan välja den sämre utrustade SE-versionen för 752 000 kronor. Bilen finns även med en sexcylindrig rak turbodiesel på 174 hk under huven och kostar då 628 000 kronor i SE-utförande och 759 800 med Vogue-paketet. 
    
Känsla av trygghet

På plats i Range Roverns magnifika förarstol är det lätt att se ned på andra trafikanter. Du sitter högt och kan nästan kika i lastbilshytterna. Vanliga bilar når knappt upp till sidorutorna.
Det ger en skön känsla av trygghet, du känner dig nästan osårbar från din upphöjda position. Och faktum är att du förmodligen sitter säkrare än i Range Rover än i någon annan personbil.

Den har nyligen krocktestats av EuroNCAP med mycket bra resultat, fyra stjärnor och 30 poäng. De flesta tunga bilar brukar mer eller mindre haverera när de krockar med sig själva, vilket är fallet i EuroNCAP:s frontalprov.

Men så icke Range Rover, som lär klara en kollision med en vanlig bil sällsynt bra. Fast den som krockar med Range Rovern blir det förstås synd om. Så från allmän trafiksäkerhetssynpunkt är den tunga brittiska terrängbilen inte särskilt önskvärd.

Även körsäkerheten har sina brister och att lotsa en Range Rover genom undamanöverprovets koner är hårig uppgift. Den välter inte, utan räddas av antisladdsystemet. Men den beter sig otäckt redan vid ganska låg fart, under 60 km/tim, och utan den elektroniska stabiliseringshjälpen är risken överhängande att bilen välter.  
          
Miljömässigt är Range Rovern heller ingen hit. En bränsleförbrukning på uppemot två liter per mil känns nästan lite oanständigt och trots 100-literstank blir räckvidden ganska medioker.

Den kräver alltså en våldsamt tjock plånbok. Range Rover är dubbelt så dyr som många av konkurrenterna.   

Testad i Vi Bilägare nummer: 15/2002