Biltest: Peugeot 307, Renault Mégane

Under år 2001 lanserades 29 nya bilmodeller i Europa. I fjol var det 30. Alla nya bilar som säljs i mer än 5 000 exemplar sammanlagt får vara med och tävla om titeln Årets Bil. De granskas och bedöms av 58 motorjournalister från 22 länder. En bil som kan ena så många tyckanden och nationella preferenser är sannerligen värd att vinna titeln.

Hösten 2001 ansåg ungefär en fjärdedel av Årets Bil-juryn att Peugeot 307 var den bästa bilen. Det räckte för en övertygande seger (för resten splittrades mellan Renault Laguna, Mini och Fiat Stilo).

"Peugeot har ett klart övertag över konkurrenterna i sin klass - utrymmen, körbarhet, komfort, utrustning och en trevlig prislapp gör den till ledare", skrev en av juryledamöterna.

I höstas röstade nästan halva juryn på Renault Mégane som Årets Bil.  Inte av samma anledningar som fick Peugeot att vinna året innan, dock.
"Det är bara en bil som skiljer sig från mängden och det är Renault Mégane. Designen är ett modigt steg in i det okända. Renault har upptäckt ett nytt designspråk som vill inspirera hela bilindustrin i åratal", menade en jurymedlem.

Femstjärnig
Men Renault Mégane är inte bara ett fräckt skal. Det finns innehåll också.  Med Mégane befäster Renault sin ledande ställning inom krocksäkerhet. Sent i höstas blev Mégane den första bil i klassen som erövrade fem stjärnor i Euro-NCAP.

Även den billigaste modellen är stand-ardutrustad med krockgardiner, sidokuddar och ett "tänkande" system där bälten och krockkuddar samverkar utifrån hur våldsam kraschen är. Vid en relativt lindrig krock blåser inte kuddarna upp så hårt och så mycket och bältessystemet arbetar också lite mjukare.

Utrustningen är alls inte unik. Peugeot 307 har precis samma grejor. Därtill ett skydd mot pisksnärtskador i framstolarna och en fotplatta som skyddar förarens fötter vid en krock. 307:an lyckades emellertid bara skrapa ihop 30 poäng i krocktestet, vilket räckte till fyra starka stjärnor.

Renault Mégane fick 33 poäng. Den var lite stabilare i frontalkrocken och fick   dessutom en extra poäng för sin envisa och påträngande bältesvarnare som börjar väsnas så fort bilen kommer över 10 km/tim. Om inte föraren sätter på sig bältet då, blir ylandet högre och mer ilsket. Tyvärr så tystnar varningssignalen efter ett par minuter, men den är svår att stå ut med så länge.

Slingrigt till baksätet
I Peugeot 307 kan man åka hur fort och långt som helst utan bälte utan att bilen säger ett pip.

På pappret verkar Peugeot 307 och Renault Mégane vara byggda efter samma mall.  De är ungefär lika stora, utrustade på liknande sätt och påminner mycket om varandra i många detaljer.  Båda har till exempel framskärmar av plast, liknande skyddslister, samma instrumentfärg och reglagen på samma ställen. Man kan utan vidare gå från den ena förarplatsen till den andra och hitta rätt direkt.

Men bilprinciperna är olika. Peugeot är fem centimeter högre, har stora glasytor och utrymmen som en smärre familjebuss. Renault Mégane är låg och mer intim.
Exakt hur måtten fördelar sig är lite oklart. Sedan Autograph gick i konkurs finns det inte längre någon jämförbar, oberoende mätning av bilars interiör. Vi löser dilemmat effektivt: Två storvuxna karlar (90 respektive 120 kg) får ta plats i baksätena. Då avslöjas skillnaderna i bilbyggarprinciper.

I Peugeot är dörröppningar och säten höga. Det är lätt att komma in. De stora passagerarna sitter kungligt och är fulla av förvånat beröm över tillgången på utrymme i en så pass liten bil.

I Mégane tvingas de böja och slingra sig in. Taket är neddraget över bakre dörröppningen och dörrkarmen är över en decimeter lägre än hos Peugeot. Väl på plats i sätet sitter de som i ett skruvstäd. Det finns inte många centimeter att jämka ben eller kroppar på.

Men mindre och vigare passagerare har inga större problem med baksätet i Mégane. Och i framsätet är det trevligt för de flesta. Miljön är snygg och enkel. Renault har försökt kopiera tysk kvalitet och det har lyckats riktigt bra.

Stolarna är dessvärre väl korta i sitsen och längdjusteringen lömskt placerad - man frigör ryggstödet de första gångerna - men sittställningen är bra. Det finns ett svankstöd som går att skruva till i korsryggen och dynorna sviktar bekvämt.

Peugeot har inte lyckats lika bra med sittkomforten, även om stolarna är större. Svankstöd existerar inte och ryggstöden är mer eller mindre konkava i korsryggen. Både korta och långa testförare fick ont av den säckiga sittställningen.

Entusiastgrupp
Jämfört med andra bilar i klassen är Peugeot 307 en ganska vanligt konstruerad bil. Det kan man inte säga om Renault Mégane som har en del både överraskande och praktiska lösningar.

Mégane II skapades av ett handplockat team entusiaster som fick anmäla sig frivilligt till att vara med och göra Renaults viktigaste modell. Att det ligger engagemang bakom den nya bilen märks i flera detaljer.

Runt förarplatsen finns exempelvis elva fack. Bilen har stuvningsutrymmen för 44 liter prylar. Två av facken ligger under durken vid förarens och passagerarens fötter. Att Renault fått plats med utrymmen även där har sin förklaring. Mégane är byggd på ett speciellt vis.

De flesta vanliga bilar har ett system av förstärkningsbalkar under durken. Renault har vänt på alltihopa. I Mégane ligger balksystemet ovanpå underredet. Undertill är bilen alldeles slät, vilket ger effektiva luftströmmar och lägre bränsleförbrukning. Det släta underredet är också motståndskraftigt mot rostangrepp.

En detalj som gör Mégane särdeles bekväm att umgås med är det nyckellösa systemet, i princip detsamma som redan finns i storasyster Laguna. Bilen låses upp och startas med hjälp av ett kort.

Testbilen hade ett helt fjärrstyrt system (för 6 500 kr) där startkortet över huvud taget aldrig behöver tas fram. Dörrarna öppnas när föraren tar i handtaget och låses med fingertoppen på någon av dörrhandtagens touchkontroller. För att starta bilen behövs bara ett kort tryck på startknappen.

Man kan förstås fråga sig vad som händer när batteriet i startkortet tar slut.  Men Renault har tänkt på det. Kortet innehåller en liten nyckel som öppnar förardörrens reservlås.  När kortet väl befinner sig inne i kupén kan det ta emot signaler från sändare i bilen, varefter motorn går att starta.
Befinner sig kortet utanför kupén aktiveras inte startmotorn.

Kallras
En 150-milatripp på vintervägar avslöjar att Årets franska Bilar känner sig hemma även i svenskt klimat.  När kylan kryper nedåt, måste emellertid värmen justeras upp i Peugeot 307. De stora rutorna gör visserligen kupén ljus och luftig, men de skapar också ett kännbart kallras.

Båda bilarna rullar lugnt i halkan, men behöver sladdhämmare för att bli riktigt säkra. Det har vi konstaterat i ett så kallat älg-test, en undanmanöver som består av fyra kraftiga svängar fram och tillbaka, som runt ett hinder.

Båda styr kvickt och lydigt igenom svängarna fram till en viss gräns - 65 km/tim för Peugeot, 63 km/tim för Mégane. Sen tappar bakhjulen greppet, plötsligt och oväntat utan förvarning.

De flesta komfortpoängen under långresan går till Renault Mégane. Inte minst därför att den är så tyst. Ljuddämpningen är omsorgsfullt gjord, vilket man själv kan se vid dörrarna. De tätas av dubbla gummilister som dessutom håller smutsen borta från dörrkarmarna.

Båda bilarna står brett med hjulen, men Mégane har längst axelavstånd och bredast spårvidd. Den rullar lugnt och komfortabelt som en betydligt större bil. Hjulen fjädrar med dämpade, mjuka rörelser, utan att smälla eller skramla.

Peugeot 307 har en mer okänslig fjädring och struttar stelare över smågupp. Den höga karossen fortplantar mer resonansljud och bruset runt den nästan 1,5 kvadratmeter stora vindrutan  är störande redan i låga farter.

Testbilarna var utrustade med 1,6-litersmotorer; 110 hk stark i Peugeot, 115 hk i Mégane. Det är fina vardagsmaskiner, dragvilliga och förvånansvärt pigga. Men surriga. För att öka kraften lite har båda motorerna försetts med en ovanligt låg utväxling. I motorvägsfart snurrar de med över 3000 v/min och det hörs.
Värst stör surret i Mégane som i övrigt är så tyst. I Peugeot dränks motorn lite mer av buller från däck och fartvind.

Siktglugg
Söder om Dalälven avlöses vintern av Mellansveriges svarta saltslask. Efter några mil är båda bilarna igengrodda. Renault Méganes säregna design är inte ett dugg mindre smutskänslig än Peugeots mer vanliga halvkombikaross. Snarare tvärtom. Den låga bakrutan ger plats bara åt en ynkligt liten torkare som vispar ett litet beklämmande sikthål - bara cirka 60 cm brett -  i lorten.

Sikten snett bakåt blir nästan obefintlig, skymd av en bred bakstolpe och den smutsiga rutan.
Peugeots bakrutetorkare är större, men det blir inte lättare att titta över axeln för det. Tvärtom. För Peugeotföraren skyms ett ändå större område av takstolpe och smutsig ruta.

Peugeot 307 och Renault Mégane är inte bara beteckningen på de halvkombibilar vi kört i vår test. Båda ingår i en hel familj. Peugeot finns redan även som kombi och liten familjebuss och i vår kommer den även i version CC, det vill säga Coupé Cabriolet med ett avtagbart plåttak.

Renault Mégane ska få sällskap av ytterligare fem modeller: En sedan med fyra dörrar, två Scénic för fem respektive sju passagerare, en kombi och en cabriolet.
Det finns alltså förutsättningar för att båda märkena även i fortsättningen får en plats i säljstatistikens topplista.  I fjol var Peugeot 307 landets 13:e mest sålda bilmodell, Renault Mégane höll tredjeplatsen.

Men det var den gamla Méganemodellen, det. Hur den nya kommer att slå vet ännu ingen. Visst är den en fräck utstickare som inte lämnar någon likgiltig, men det är inte samma sak som en säljsuccé.  Om den blir betraktad som "konstig" drar sig nog köparna. Den nya modellen får dessutom ett betydligt högre pris.

Peugeot 307 är både vanlig och praktisk. För den som vill ha mycket utrymme för måttliga pengar är det Årets Bil även i år. Men även om Peugeot 307 har en större kaross, har Renault Mégane ändå lite mera vuxna egenskaper. Därtill är den fräck och idérik och det ska en riktig Årets Bil vara.

Testad i Vi Bilägare nummer: 3/2003