Biltest: Opel Vectra, Ford Mondeo

Bästa lastmåtten? Smidigaste fällningen av baksätet? Flest drickabackar?

Det är tre frågor som självklart står i fokus när testlaget ställer nya storlastaren Opel Vectra mot uppfräschade veteranen Ford Mondeo i en klassisk kombiduell.
 
Men samtidigt måste en rad andra egenskaper granskas. I dagens hårda kombikonkurrens räcker det inte med att bara vara praktisk, lättlastad och ha gott om utrymme för gods och människor för att lyckas.

En bra familjeskåpvagn ska dessutom vara trygg att köra och orka bära sin last utan att konstra. Inte ens i paniksituationer, simulerade eller verkliga, är det tillåtet att svikta.
Självklart krävs även en hög åkkomfort. Det ska vara tyst, bekvämt och trivsamt i kupén.

Men inte ens det är tillräckligt. En hög säkerhetsnivå och en vettig driftsekonomi är andra nödvändigheter.

Ett fördelaktigt yttre skadar inte heller och som grädde på moset ska den perfekta familjekombin helst också vara snabb, smidig och skojig att köra.

Den bil som kammar hem full pott i samtliga ronder finns inte, men alla tillverkare med självaktning strävar förstås att nå dit. Så även Opel och Ford, som ställer Vectra kombi  respektive  Mondeo herrgårdsvagn på startlinjen i kampen om kunderna. 
 
Båda återfinns i prisläget några snäpp under tjänstebilsfavoriterna Volvo V70 och Saab 9-5 kombi. Men även om prislappen är mindre kan Vectra och Mondeo utan vidare mäta sig med de svenska storsäljarna när det handlar om kupé- och lastutrymmen.
 
Samma sak gäller prestanda och fartresurser, i alla fall när man som vi testat Mondeo med V6-motor och Vectra i turboutförande.

Något överraskande är det den fyrcylindriga Opeln som är rappast i gensvaret. Forden har inte en chans att hänga med, varken i accelerationsproven eller i verklig trafik.

Vectras 2-litersturbo på 175 hk imponerar stort med sin mjuka gång och sitt mustiga kraftflöde över ett brett register. Trots två cylindrar extra klarar inte Mondeos V6:a att bräcka Opelfyran på någon enda punkt. Jo förresten, den låter bättre på höga varv. Då smattrar det sportigt under Fordhuven.

Har förfinats i Trollhättan

Som kuriosa kan nämnas att Vectras sympatiska drivkälla är identisk med den som sitter i Saab 9-3 2.0t. Motorn kommer ursprungligen från Opel, men har förfinats och turbomodifierats av GM-kusinen i Trollhättan.
 
Mondeo är generellt  törstigast av de båda testbilarna, även om Vectra på känt turbomanér suger i sig avsevärda mängder bensin om föraren är tung på gasfoten. Opeln kräver varsam pedalhantering om bränslenotan ska hållas nere, körs bilarna hårt drar Vectra mer än Mondeo.

Sexväxlade lådor, som i och för sig är smidiga att använda, är standard i Vectra 2.0T och Mondeo 2.5 V6. Men man kan fundera över den praktiska nyttan med dem. Utväxlingen på sjätte växeln är inte mycket högre än en normal femma i någon av bilarna, så det är inte särskilt många dyrbara bränsledroppar som sparas ute på landsvägen. Arrangemanget luktar mer mode än funktion, tycker testlaget. 
 
Ford Mondeo är en gammal körfavorit bland mellanklassens kombivagnar. Men konkurrensen har hårdnat och nya Vectra nosar Mondeo i hälarna. När det gäller styrning och chassi är dock Forden fortfarande favoriten. Fjädringen är skickligt avstämd och ger bra stabilitet utan att komforten går förlorad. Bilen är också vaken i styrreaktionerna och balanserad för att smidigt, kvickt och precist styra in i böjarna.
    
Halkan stoppade försöken

Det pris man tidigare fick betala för de vassa kurvegenskaperna var en viss benägenhet att vifta med akterpartiet, ett beteende som numera hålls i schack av ett väl fungerande antisladdsystem. Det är standard på V6:an, men kostar 4 900 kronor på övriga Mondeo-versioner.
 
Vectra är inte riktigt lika alert som Mondeo när det svänger. Opeln kontrar med en bättre riktningsstabilitet, tack vare det långa axelavståndet, och piggare prestanda. Turbomotorn ökar körglädjen flera grader jämfört med den vanliga 2,2-litersfyran.

Även Vectra har antisladdsystem som standard och det gäller alla versioner utom enklaste 1.8 Essentia.

Men hur bilarna beter sig när de provoceras i undanmanöverprovet kan vi inte uttala oss om, eftersom halkan under testperioden stoppade alla försök att vingla mellan konerna. 

Krocksäkerheten är däremot kartlagd av EuroNCAP och både Vectra och Mondeo belönades med fyra stjärnor.

Fast hur Opel tänkt när man valt att banta bort bältespåminnarna, som tidigare var standard på nya Vectra, är svårt att begripa. Orsaken uppges vara ekonomisk och upp-skattningsvis sparas någon femhundring per bil in vid tillverkningen. Huvudlöst, tycker testlaget.

Den Vectra vi testade bar beteckningen 2.0 T Sport och det innebär bland annat låga breda däck, 215/55 R17, och en sportfjädring som sänks 20 mm. Det gör bilen stötigare och bullrigare än både övriga Vectra-versioner och Mondeo.

Så i testduellen går ronden åkkomfort till Ford.

Förarplatserna är rediga och fungerar i huvudsak bra i båda bilarna. Men Mondeos förarstol med sin längre sittdyna passade testlaget bättre, liksom körställningen. I Opeln sitter man onödigt högt. Stolen borde kunna sänkas ytterligare ett par cm.

Det som kräver tillvänjning i Opeln är den knepiga blinkerspaken, som styrs elektroniskt och lätt ger upphov till små fyrverkerier av blinkningar innan man kommit underfund om hur den fungerar.

Instrumenten lyser behagligt bärnstensgult i mörker, men syns dåligt i dagsljus och det går inte att vänja sig vid.

I Mondeo är det vindrutespolningen som ställer till det. Det sitter i ryggmärgen för alla andra än Fordägare att dra spaken åt sig när man vill spola rutan. Men gör man det så sätts istället bakrutetorkaren igång.

För att aktivera vindrutespolarna ska man istället trycka på en knapp i ytteränden på spaken och den reflexen tar lång tid att nöta in.

Kvalitetskänslan i testbilarna är likartad och fullt godkänd. 

Bra att veta är att de fullständiga beteckningarna på bilarna som vi jämför i det här testet är Mondeo 2.5 V6 Ghia X herrgårds-vagn och Vectra kombi 2.0 T Sport.

Grund-priset skiljer kraftigt, 259 400 kr mot 228 000 kr, men skenet bedrar en hel del.

Ghia X är fullutrustad och vill man ha sin Vectra Sport med samma utstyrsel så blir priset 279 400 kr, det vill säga högre än Mondeos. I grundutförande kostar bilarna i princip lika mycket.

En Mondeo Trend med V6-motor går loss på 227 900 kr i kombiutförande och en Opel med motsvarande utrustning, Vectra Comfort med företagspaket, hamnar på 228 200 kr.

Men nu lämnar vi ekonomin och kastar oss raskt in kombiutrymmenas mörka djup. Vi börjar med Opel, vars lastgap spontant imponerar mest när man lyfter på luckan därbak och med ett enkelt handgrepp fäller baksätets ryggstöd.

Vi mätte den maximala lastlängden till 209 cm med en 185 cm lång förare bakom ratten. Satsar man 1 200 kronor extra får man ett fällbart ryggstöd på passagerarstolen och då ryms pinaler som är hela 287 cm långa. Det kan man kalla lastutrymme!

På bredden är Opeln inte lika generös, 108 centimeter är inget att skriva hem om.    Lastutrymmet är dessutom jämnsmalt eftersom sidorna gjorts släta utan instickande hjulhus.

Det i sin tur är en förutsättning för att kunna montera de plastskenor som löper längs väggarna.

I dessa kan en rad specialtillbehör monteras. Nätfickor för småsaker, krokar för matkassar, olika typer av spännremmar, måttsydda väskor, en vattentät och hopfällbar box, hundgaller, nät som avdelar lastutrymmet och en del annat.

Det ser smart och lovande ut, åtminstone på broschyrernas bilder. Men hur FlexOrganizer, som Opel kallar systemet, fungerar i praktiken är svårt att ha några synpunkter på.

När testet gjordes fanns prylarna överhuvudtaget inte i Sverige och matkassar och annat for omkring som de ville därbak. Det är också oklart vad det kostar för Vectra-ägaren att "organisera" sitt lastutrymme fullt ut.

Ytterligare ett plus får Opeln för förvaringsfacket längst bak under lastgolvet, den standardmonterade skidluckan, det lätthanterade insynsskyddet och småfacken i på båda sidor i lastrumsväggarna. Däremot blir lastgolvet inte helt plant eftersom bara ryggstöden kan fällas, inte baksätets dyna.   
  
Mondeo är en klassisk kombi med både fällbara ryggstöd och sittdyna, vilket ger ett helt slätt lastgolv. Fast funktionen satte ändå myror i huvudet på testlaget. Det är bara baksätets ryggstöd som är delbart, dynan fälls i sin helhet.

Är det någon som tänkt fel, eller? Ingen kan ju sitta därbak om man vill ha ett slätt lastgolv och bara behöver det på en del av lastutrymmet.
 
Givetvis kan man välja att enbart fälla ryggstöden. Då får man en bättre lastlängd, men till priset av ett ojämt lastgolv. Samtidigt blir fällningsproceduren enklare, eftersom nackskydden inte behöver tas loss.

Inga vettiga stuvfack

En brist i Forden är att det inte finns några vettiga stuvfack i kofferten, varken under durken eller i sidorna. Som kompensation erbjuds glidskenor i lastgolvet, krokar för kassar och ett 12 V-uttag i lastutrymmet (det kostar 230 kr till Opeln).

Den vändbara lastrumsmattan, tyg på ena sidan och gummi på den andra, är bra när smutsigt gods ska fraktas.
 
För att undvika störande hjulhus och skapa en bra bredd i lastutrymmet har Ford kostat på herrgårdsvagnen en kompaktare bakhjulsupphängning än i vanliga Mondeo. Ett ambitiöst initiativ, som gör mycket för lastslukarförmågan. Se tabell här intill.

Exakt hur lastutrymmena är disponerade ser du på Herbert Müdsams illustrationer här ovan. Där finns alla viktiga lastmått och dessutom är bagagerummen "röntgade" så att du kan se ser hur hjulupphängningarna är utformade.   

Baksätena är en annan viktig faktor för en bra familjekombi. Här slår Opel alla konkurrenter på fingarna. Knäutrymmet är klassledande med råge och inte ens riktigt långbenta har några problem att få plats.

Även insteget till baksätet är bäst i klassen. Dörren är extremt bred och öppningsvinkeln nästan vinkelrät. Det är som gjort för taxibruk eller föräldrar som kränga sig halvägs in i bilen för att spänna fast sina barn.
  
Hemligheten bakom de generösa kupéutrymmena och den fina dörrbredden ligger i att Vectra kombi byggs på samma chassi som Opel Signum.

Det betyder att axelavståndet är hela 13 cm längre än i vanliga Vectra (och åtta cm längre än i Moneo) och varenda centimeter har kommit baksätepassagerarna till godo.

Totalt är Opel nya kombi 22 cm längre än vanliga Vectra, vilket också förklarar den fina lastkapaciteten.
 
Men tyvärr har Opel glömt, eller rättare sagt bantat bort, trivselfaktorn för dem som åker därbak. Det finns ingenstans att stoppa undan småprylar och belysningen är lika med noll.

Den enda lampa som lyser upp kupén sitter ovanför backpegeln. Resten av Vectras kupé är mörklagd, såvida du inte köper till ett belysningspaket för 1 100 kronor.

Då får du läslampor fram och bak plus belysta make up-speglar framför förare och passagerare. 
  
Vill du ha mugghållare bak och tidningsfickor i framstolarnas ryggstöd måste du köpa till ett förvaringspaket som även det kostar 1 100 kronor. Då följer även glasögonhållare fram och ett lastnät för bagageutrymmet med.
 
En dum detalj för småbarnfamiljer är att krockkudden på passagerarsidan fram inte kan kopplas ur. För att kunna ha ett barn där krävs att man köper Opels så kallade Smart Airbag, som känner av om en barnstol placeras i stolen. Pris: 1 300 kronor.

Ford är förresten inte så mycket bättre på den punkten. Visserligen kan passagerarkudden fram avaktiveras på verkstad, men det är inte gratis utan kostar 700 kronor. Men till skillnad från Opel erbjuder Ford integrerade barnstolar bak för 2 500 kronor. 
        
Även om Mondeo inte har någon chans när det gäller insteg och benutrymme så är i alla fall mysfaktorn i baksätet klart högre än i Vectra. Väl på plats är man bättre omhändertagen i Forden och här finns både läslampor och ställen att stoppa undan saker på.

SUMMERING:
Nya Vectra slår veteranen Mondeo, knappt men klart.

Det som avgör duellen är att Opel lyckats bättre med kombinationen av en generös kupé och ett stort, smart, lättanvänt och flexibelt lastutrymme.
 
Grundpriset är anständigt och ägandekostnaderna hyfsade.
 
Dessutom är Vectran oväntat kul att köra, i alla fall om man väljer den kraftfulla turbomotorn.

Testad i Vi Bilägare nummer: 3/2004