Biltest: Nissan Micra, Citroën C3

Testlagets störste medlem mäter drygt 190 cm i strumplästen och väger modiga 122 kg. En stadig bit, med andra ord.

Inte undra på att han ser rejält betänksam ut när han får veta att han ska tillbringa de närmaste 200 milen bakom ratten på Nissan Micra och Citroën C3. Men farhågorna kommer snabbt på skam. Han får plats. Och han sitter dessutom riktigt bra i båda bilarna.

Allra luftigast är det i C3:an, som från förarposition upplevs som minst ett nummer större än den är. Citroën har också den bästa inre bredden och två bredaxlade karlar kan sitta bredvid varandra i framsätet utan att behöva trängas det minsta. Inte illa, med tanke på att det handlar om en utpräglad småbil.    

Men nya Micra är, trots namnet, inte särskilt mikroskopisk den heller. Rymdkänslan i framsätet är nästan i Cittrans klass, enda skillnaden är att Nissan är aningen trängre på bredden.  

Däremot passar Micra märkligt illa för småvuxna förare och testlagets minsta medlem, 158 cm och 52 kg, trivdes inte alls bakom ratten.

- Dålig ergonomi, skriver hon i sitt protokoll. När stolen ska höjas åker bara bakkanten upp och det känns som om man ska glida ur den. Pedalerna sitter för nära fötterna och ratten kan bara ställas i höjdled. Att hitta en vettig körställning är omöjligt. Bakläxa!    
Det där med pedalerna drabbar för övrigt även längre Micra-chaufförer. Gasfotsvinkeln är onödigt brant och det blir tröttande vid långa landsvägspass.

I Citroën har varken långa eller korta testförare några problem med att hitta en idealisk körställning. Stolens höjdreglering fungerar bättre och skjutmånen är generösare. C3:s ratt kan justeras både i djup- och höjdled och bilen har också, enligt testlagets samlade bedömning, en bekvämare stol. 

En förflyttning till baksätet vänder på steken, här är det C3 som får skämmas. Benutrymmet är så gott som obefintligt med en 185-centimetersman i sätet framför. När samma test görs i Micran får benen plats hur lätt som helst, trots att den japanska bilen är hela 13 centimeter kortare än sin franska konkurrent.

Förklaringen till det fina benutrymmet är det skjutbara baksätet, en listighet som gör Micra mer flexibel än C3. Sätet han justeras hela 20 cm på längden. Det är bara att välja mellan större benutrymme bak eller mer plats för bagage, vilket som för tillfället önskas.

Många kommentarer

I och för sig är ett rymligt baksäte knappast det främsta argumentet vid ett småbilsköp, men det kan vara bra att veta att det går att skjutsa vuxna där om så behövs. Långa personer kan dock få problem med takhöjden i båda bilarna. De droppformade karosserna och förstyvningsbalkarna över bakrutorna kräver sin tribut.       

Till avdelningen praktisk användbarhet hör även bagageutrymmet. Normalt sett slukar Citroën klart mest last, men skjuts Micras baksäte framåt är det den japanska bilen som är vinnaren. Fast då blir det förstås sämre med plats i baksätet.

Självklart kan de bakre ryggstöden fällas/delas i båda bilarna när extra lastkapacitet krävs. I Micra kan även den främre passagerarstolen fällas så att långa prylar får plats.    

Välgörande är också att varken Citroën eller Nissan frestats att låta form gå före funktion. Såväl C3 som Micra är, trots den pigga och lekfulla förpackningen, i grunden små högbyggen med stor nyttofaktor. Bilarna är dryga decimetern högre än t ex en Volvo V70 och det är huvudförklaringen till de överraskande generösa kupéutrymmena.

Alla mest har Nissans designers tillåtits ta ut svängarna och Micra balanserar nära gränsen till Musse Pigg-varning. Men de djärva och lätt retro-inspirerade formerna fungerar, i alla fall när det gäller att väcka uppmärksamhet.

Bilen lämnar få oberörda och folks spontana kommentarer under testperioden har varierat från: "Ingen riktig karl kan sätta sig i en sådan bil" till "Oj så söt och gullig, hur mycket kostar den?"

C3 är något lugnare och inte fullt lika utstuderad i linjeföringen, men även Citroën är designad för att se vänlig och glad ut. Och det gör den.

Vilken som är mest lyckad får du själv avgöra, testlaget är splittrat och avstår från rollen som smakdomare.

När det handlar om prestanda är det däremot lätt att utse en vinnare. Nissan är överlägset piggast. 1,4-litersmotorn på 88 hk sätter ordentlig sprätt på den japanska bilen som åker ifrån C3:an, både ute på vägen och i alla accelerationsprover.

Micra är också livligare och skojigare att hantera. Gasresponsen är rappare, växellådan exaktare och styrningen mer direkt. Nissan vinner körglädjeronden solklart och känns nästan lite småbusig i förhållande till den småtröga Cittran. 

Den japanska utmanarens låga slutväxel och förhållandevis höga vridmoment ger dessutom suverän körbarhet i stadstrafik. Du kan utan vidare smita runt gathörnen på treans växel. Försöker du dig på en sådan manöver med C3:an så storknar bilen.

Förträffliga citybilar

Micras smidighet i stan förstärks ytterligare av den snåla vändcirkeln på blott 9,2 m, jämfört med Citroëns 10,5 m.

Men även om Nissan tar hem spelet i tätortstrafiken, så fungerar båda bilarna förträffligt som cityfordon. Man sitter högt, ser bra och det är lätt att kliva i och ur dem. Den progressiva elservon, som gör styrningen fjäderlätt i parkeringsmanövrar, är en annan gemensam finess att vara tacksam för.   

På snabbare vägar blir det ombytta roller. Då tappar Micra snabbt det försprång som byggdes upp på stadsgatorna. Här blir den låga utväxlingen mest till nackdel, utom när det gäller omkörningar förstås.

Nissans vevstake snurrar ca 600 v/min snabbare än Citroëns i jämn fart 100 km/tim och det är inte särskilt gynnsamt, varken för bränsleförbrukning eller motorbuller. Testbilen hamnade skyhögt över bränsledeklarationen (+29 procent!) och surret under huven upplevdes som störande redan i farter runt 90 km/tim.

Micra besväras även av ett rått insugsljud under acceleration och alstrar dessutom ett hårdare och burkigare ljud i kupén än Cittran.  Ronden ljudkomfort går solklart till C3.

Även fjädringskomforten är bättre i den franska bilen som rullar lugnare, mognare och mer vuxet på vägen. Cittran ger en högre dos storbilskänsla, om man så säger.   

Båda bilarna har samma chassikonstruktion, MacPherson fjäderben fram och halvstel torsionsaxel bak. Rätt använt brukar det konceptet ge hyfsad åkkomfort och stabil väghållning. Det gör det även i fallet Micra och C3,  men det är Citroën som lyckats hitta den bästa balansen mellan egenskaperna.

Exakt hur bilarna beter sig när väghållningen verkligen sätts på prov på undanmanöverbanan kan vi tyvärr inget lämna någon rapport om. Ett tjurigt vinterväder satte stopp för alla försök att köra "älgtestet".

Men C3 har vid ett tidigare test skött sig utmärkt mellan konerna. Micra är däremot ett oskrivet blad, men med den erfarenhet vi hunnit skaffa oss av bilen skulle det förvåna om den gör bort sig.

Ute på vägen rullar båda bilarna tryggt och stadigt, även när de pressas hårt på kurviga vägar. Ett litet plus blir det för Nissan, men det beror mest på att den är alertare i reaktionerna och roligare att ratta än den sävligare C3:an. När det gäller körsäkerheten är C3 och Micra tämligen jämngoda. 

Ingen antisladd
 

Ingen av bilarna går att få med aktivt antisladdsystem, ESP, än. På Nissan kommer det som extrautrustning senare i år, medan Citroën tydligen anser att en bil med 1,4-litersmotor inte kan sladda. På annat sätt går det inte att tolka att ESP bara finns i kombination med 1,6-litersmotor. Obegripligt dumt!

Ett jämförtest mellan en Nissan och en Citroën för osökt tankarna till en uppgörelse mellan japansk pålitlighet och fransk finurlighet. Men i det här fallet är det precis tvärtom.

Det är Nissan som, med alla sina smarta fack och andra listiga lösningar, är den finurligaste i duon. Cittran kontrar med att vara den pålitligaste.

Vår Micra drabbades omgående av ett elektroniskt missöde. Det nyckellösa låssystemet, standard på den testade Tekna-versionen, havererade redan andra gången bilen skulle öppnas.
Synd, för det är bekvämt när det fungerar. Då kan du både öppna, starta och låsa bilen med nyckeln kvar i fickan.

Nu fick testlaget istället använda nödnyckeln under hela testperioden, eftersom Nissans tekniker inte lyckades hitta felet. Det visade sig senare ligga i elektronikboxens programvara. När strömmen bröts i tio minuter botade bilen sig själv och då började även bränslemätaren och yttertermometern fungera som de skulle. Det var inte längre minus 22 grader överallt...    

Nya Micra är inte bara ett lyft för Nissan när det gäller spektakulär design och smart utrymmesutnyttjande. Även säkerhetsmässigt siktar man högt med modellen. Både huvudkrockkuddar (fem-dörrarsversionerna) och aktiva pisksnärtskydd i framstolarna är standard och det är ovanligt i storleksklassen.

Och en rejäl förbättring av krocksäkerheten är nödvändig. De båda tidigare generationerna av modellen har haft allvarliga brister på den punkten. Riktigt illa var det för första Micran, som kom 1983. Den utsågs av svensk expertis till marknadens farligaste nya bil.

Hur nya Micra klarar Euro NCAP:s krockprover vi ännu inte, eftersom bilen fortfarande väntar på att bli testad.

Men C3 har bestått provet och det med lyckat resultat. Fyra stjärnor och 28 krocksäkerhetspoäng placerar Cittran i småbilsklassens toppskikt.
Däremot har Citroëns säkerhetsstrategi brister. Huvudkrockkuddar finns till C3 och kostar 2 000 kronor extra. Fast för att få dem måste du först köpa ett komfortpaket för 9 900 kronor. I praktiken kostar kuddarna därmed 11 9000 kronor. Är det klokt? 

Ett gott råd: Rostskydda

När det gäller kvalitetsintrycket i interiören får den lite plastiga Cittran se sig slagen av Micra, som känns avgjort mer påkostad både vad gäller materialval och utformning.

C3 känns också tunn i vissa andra detaljer, exempelvis staget till motorhuven. Det fick vi handen första gången vi skulle fylla på spolarvätska. Staget är förankrat med en ynklig liten plastbit som alldeles för lätt går i småbitar.     

Micra 1.4 Tekna är drygt 11 000 kronor dyrare än den testade C3:an, som var försedd med komfortpaketet för 9 900 kronor. Prisskillnaden motiveras delvis av att Micran är bättre utrustad. Bland annat är huvudkrockkuddar, nyckellöst låssystem, automatisk klimatanläggning och lättmetallfälgar standard.  

Men å andra sidan räcker 128 900 kr, som Micran kostar, till en C3 Komfort med 1,6-litersmotor på 110 hk. Det blir till och med hundralapp över. Då lär inte Nissan vinna prestandaproverna längre.

I den ekonomiska kalkylen ska man inte glömma att försäkringskostnaden blir hög för båda bilarna, ingen av dem har vagnskadegaranti. Titta också på utgifterna för service. Där är Nissan klart dyrare. Även den totala milkostnaden blir en krona högre för den japanska bilen, enligt våra beräkningar.     

Dessutom bör priserna plussas på med ett antal tusenlappar för en ordentligt rostskyddsbehandling, det behöver båda bilarna.  

Testlagets slutomdöme efter två veckor och drygt 200 mils umgänge med de båda nya småbilarna blir:

* Nissan Micra, som för övrigt är byggd på samma tekniska plattform som nästa Renault Clio (Renault har aktiemajoritet i Nissan) har alla förutsättningar att lyckas med sitt pigga utseende, sin vettiga säkerhetsutrustning, sitt smarta utrymmesutnyttjande och sina listiga detaljlösningar.

* Men favoriten är ändå Citroën C3, som vinner på målfoto. Det som avgör är Cittrans mognare uppträdande. Den ger intryck av att vara större än vad den är och känns inte som en småbil, varken att hantera eller åka i. Det gör fortfarande Micra. C3 har också en bättre förarplats och är billigare att äga.

Testad i Vi Bilägare nummer: 4/2003