Biltest: Hyundai Getz, Honda Jazz

Ska det verkligen vara nödvändigt att tvinga in redaktionens längsta medarbetare i en sådan här liten  burk, tänkte jag buttert när jag såg den postgula Hyundai Getz stå och vänta i garaget.

Hukade mig, kanske lite överdrivet mycket, och kröp in bakom ratten. Nja, det gick ju bra. Klev ut igen för att prova baksätet. Kom in. Och ut. Det var faktiskt enklare än i långteststallets Renault Laguna som för tillfället var i mina händer. Den där känslan av att man sätter sig på golvet finns inte i småbilen Getz.

Bakom koreanen skymtar konkurrenten Honda Jazz. Provsitter den också. Konstaterar snabbt att Honda är ännu rymligare. Särskilt i baksäte och bagageutrymme.

Fingrar lite på reglage och knappar. Med stängd dörr lyser gul plåt fram i dörrkanterna hos Getz. Jazz är mer omsorgsfullt inklädd. Honda har också två tätande lister i dörren mot bara en i Getz. Det är detaljer som har en viss betydelse.

Honda har en ren och snygg instrumentbräda med integrerad radio och CD. Det är elegant utan krusiduller. Jazz är ensam om att ha eluppvärmda backspeglar, fjärrstyrt c-lås och visning av bränsleförbrukningen. Ingen av dem har strålkastartorkare eller yttertempmätare. 

Över huvud taget ger Honda ett mer gediget intryck, innan jag ens startat och kört någon av dem. Å andra sidan skiljer det ungefär 20 000 kronor i inköp mellan de två. Det är mycket pengar i den här klassen. 
 
För tio år sedan var det inte många som tänkte sig att Korea som biltillverkare på allvar skulle kunna  jämföras med Japan. I Sverige, som ju betraktas som en mycket kräsen marknad med medvetna köpare, har Hyundai för länge sedan gått om exempelvis Honda - i alla fall då det gäller antalet sålda bilar.
Och nu är det upp till bevis, Jazz eller Getz! Kan Hyundais lågprisfilosofi hålla prestigemärket Honda stången?

Rent subjektivt måste jag nog säga att Hyundai har gått framåt avsevärt när det gäller formgivning. De första modellerna var inte vackra. Det kan man i och för sig inte säga om Getz heller. Och kanske inte om Jazz. Honda ser mer finslipad ut. Men bägge har onekligen en särdeles praktisk och kompetent karossform.

Fyra normalstora vuxna kan faktiskt klämma sig in i såväl Getz som Jazz. Att bägge bilarna har tre trepunktsbälten i baksätet är ju snyggt, men det är nog bara barn som just passerat bilkuddeåldern som kan klara att sitta tre i bredd och som är mycket goda vänner eller sover.

Ett sant nöje i stadstrafik
Trots allt finns det en gräns för när utrymmet tar slut. Ungefär vid en kroppslängd av 180 cm skulle jag tro. När jag suttit och kört någon halvtimme märks att benutrymmet inte riktigt räcker till för 189 cm. Sittdynorna är inte tillräckligt långa eller vinklade för att man ska få ett bekvämt stöd. Och att sträcka ut benen går inte. Det känns som om jag skulle vilja skjuta stolen längre bak, trots att den redan är i det bakersta läget.  

Hyundai har de bästa inställningsmöjligheterna av förarstolen. Man kan justera både fram- och bakkanten i höjdled med två rattar. Hondas förarstol sänks och höjs i ungefär samma vinkel. Men förarstolen i Jazz är lite större och ger bättre stöd för benen. Dessutom är stolens skålning djupare och man sitter stadigare när det svänger.

Svänger förresten, det är faktiskt riktigt roligt att köra de här småbilarna. Särskilt i stadstrafik upp-skattar man hur smidigt det är att trixa runt i trafiken. Att vända, backa och parkera är rena barnleken jämfört med att baxa omkring med en mellanklassare, vars början och slut mest är en fråga om hur bra man gissar.

Honda har dessvärre en ganska tjock vindrutestolpe där fram som skymmer sikten snett framåt. Den lilla extrarutan förbättrar sikten, men Hondas flera cm bredare vindruteram ger sämre synfält än hos Hyundai. Vad den betyder för säkerheten är svårt att sia om.

Några kolleger tyckte att Getz och Jazz kändes lite trötta. Och visst;  accelerationen vid 90-100 km/tim är inget att skryta med. Men det är ändå rätt kul att fräsa omkring med dessa två på 70- och 90-vägar. Bägge reagerar snabbt på rattutslag och visst ska väl 82 respektive 83 hästkrafter vara nog i en sådan här liten bil?

Honda känns piggare vid forcerade manövrer medan Getz är lite trögare. Men vid undanmanöverprovet visar det sig att Hyundai också går något stadigare. Både Getz och Jazz lider av det korta axelavståndet med viss risk för lastväxelreaktion, som får bilen att sladda. Hyundai är dock lite snällare och lättare att hantera och gick rakt ut ur konbanan. Med Honda blir det problem att hinna ratta tillräckligt snabbt och man får en bakvagnssladd. Getz klarar älgprovet i 60 km/tim, Honda i 58. Så det är i och för sig små skillnader.

På kurvig väg har Jazz bättre respons i styrningen. Ett vridstyvt chassi och fast fjädring ger en klart sportig touche. Getz är heller inte dålig. Jazz är bara lite vassare. Ute på motorväg och i blåst är det däremot Hyundai som är mest stabil. I Honda sitter man och småkorrigerar för vindkasten och även  turbulensen bakom långtradare påverkar bilen.

Rymliga även för vuxna
Elektrisk progressiv styrservo i Honda gör det lätt att ratta vid parkering. Och det behövs med tanke på att det är 3,7 rattvarv mellan fulla styrutslag. Möjligen är styrningen lite för lättgående också när man kör på motorväg. Hyundai har en konventionell servo. Den gör det lätt att ratta när man ska parkera samtidigt som den ger en känsla av stabilitet på landsväg och motorväg. Getz har knappt tre rattvarv mellan fullt vänster respektive höger och känns därför inte lika "vevig" som Jazz.

Motorn i Hyundai Getz är en ynka hästkraft svagare. Enligt tillverkaren ska Getz ändå klå Honda Jazz med en sekund från stillastående upp till 100 km/tim. Men det visar sig att Hyundais siffror är alldeles för optimistiska. Jazz är piggare och tar målsnöret klart före Getz.  Japanen är också kvickare vid omkörningar. En brasklapp lägger vi in med tanke på att Getz motor kändes lite rå och inte helt inkörd. Vill man absolut ha mer effekt kan man ju välja Getz 1,6 med 105 hk och ändå hamna 10 000 kr under Jazz.

Hondas 1,4-litersmotor tillhör den nya generation i-DSI-maskiner. Visst låter det fint. Lilla "i" står för injection, DSI för Dual & Sequential Ignition - dubbel och sekventiell tändning. Hondamotorn har helt enkelt två tändstift och två ventiler däremellan. Beroende på belastning alternerar tändningen mellan stiften eller använder bägge. Det är troligen förklaringen till det speciella motorljudet vid full acceleration men också till motorns låga emissioner. Hyundais Alphamotor är inte fullt lika sofistikerad och drar lite mer bränsle och släpper också ut mer koldioxid.

En överraskning väntar när man öppnar bakdörren. Baksätena är faktiskt användbara inte bara som ett ställe att slänga in matkassarna på. Honda har lyckats fantastiskt bra. Med framstolen så långt bak som möjligt (där jag alltid hade den), kunde jag utan problem kliva in och sätta mig där bak. Takhöjden räcker till precis som benutrymmet. Det är främst takhöjden där bak som är betydligt bättre tilltagen i japanen. Ändå har Jazz ett ovanligt rymligt  bagageutrymme - kanske det mest användbara i klassen. Rena trollerikonsten!

Dessutom har Honda ytterligare några användbara finesser. Man kan fälla upp sittdynorna och då enkelt ställa en resväska där bak. Bägge har fällbara ryggar och sitsar. Också här är Honda steget före med klurigare lösningar som ger större bagageutrymme. Hyundais "kassehängare" på baksidan av högra framstolen förslår inte mot Hondas alla inbyggda klurigheter. Och surrningsöglorna i bagaget på Getz är vassa och kan riva sönder både händer och kassar.

Spontant väljer vi Jazz...
Det är enklare att fälla baksätet i Honda. Man behöver inte ens ta bort nackskydden, bara köra fram framstolarna och vips har man ett helt slätt lastutrymme.

Lite förvånande är det däremot att Hyundai går något tystare på vägen. Mer av vägljud från däcken kommer upp genom Hondas styva chassi och fjädring. Men å andra sidan får man in mer ljud från omgivande trafik i Getz och hör mer vindbrus. Honda har något lägre utväxling och motorn surrar därför på 3 300 v/min i 110 medan Getz bara ligger på 3 000 v/min.

Vid rostskyddsbesiktningen är det också Hyundai som får lite bättre betyg, nåja en knapp trea. "Dom har i alla fall försökt", säger Tomas Widström på Rostskyddsmetoder, samtidigt som han pekar ut de allvarligaste missarna.

Visst är det så, att när man ska välja mellan dessa två,  så är det spontant Honda Jazz med bättre utrymme och roliga finesser som lockar mest. Jazz känns också som en betydligt mer påkostad bil.

Att Hyundai ändå är med i leken och dessutom hävdar sig riktigt bra, beror bland annat på det låga priset, de generösa garantierna och kanske för att Getz representerar ett mycket bra basalternativ. Den har ju allt det där man egentligen behöver. Ett centrallås utan fjärrkontroll går väl till exempel att leva med?

Och när man summerar visar det sig att Getz på flera punkter är i nivå eller till och med bättre än Honda Jazz.

Krocksäkerheten kan vi tyvärr inte uttala oss om. Bägge har fyra krockkuddar. Hyundai förväntar sig fyra stjärnor eller mer i kommande krocktest. Honda hävdar att Jazz under utvecklingen har krocktestats betydligt tuffare än vad man gör för att klara Euro NCAP och har dessutom ett  s k "fotgängarskydd".

Honda Jazz är betydligt rymligare och snofsigare. Hyundai är tystare och överraskande nog lite säkrare på vägen. Känslorna talar för Honda Jazz, förnuftet för Hyundai Getz. Och när man väl börjar tömma spargrisen, står det klart att prisskillnaden är i mesta laget. Hyundai är det mest prisvärda alternativet. Därför står Getz som vinnare i den här bataljen.

Testad i Vi Bilägare nummer: 14/2002