Biltest: Dacia Sandero, Ford Fiesta, Mitsubishi Space Star (2013)

Ordet lömsk har mängder av synonymer i ordböckerna. Opålitlig, falsk, försåtlig, svekfull och förrädisk är några av dem.

Lömsk är också ett ord som kan användas för att beskriva väguppträdandet hos Mitsubishi Space Star, åtminstone när bilen sätts under press.

Problemet är att man inte upptäcker bilens svagheter vid vanlig vardagskörning. I tätortstrafik, till exempel, upplevs Mitsubishin med sina nätta yttermått och snäva vändcirkel som både smidig och lättmanövrerad. 

Även när färden ställs utanför stadsmurarna fungerar bilen (bortsett från det öronbedövande bullret) till att börja med ganska hyfsat.

Det är först när testkaravanen styr in på provslingans speciella chassitestarsträcka som vi börjar ana ugglor i mossen.

Ju mer farten trissas upp på den elakt kurviga och buckliga vägen, desto mer opålitligt uppträder Space Star. Chassit jobbar oföljsamt över ojämnheterna och bakvagnen känns oroväckande vek. Bilen liksom sätter sig på baken och slingrar sig genom böjarna på ett sätt som skapar en obehaglig osäkerhetskänsla hos samtliga testförare.

Det tveksamma vägbeteendet förstärks ytterligare när Space Star, med fyra vuxna i kupén och 40 kilo i bagaget, senare körs i undanmanöverprovets tre brutala svängar. Eftersom testlaget redan upptäckt brister i väghållningen tar vi det inledningsvis väldigt lugnt.

Men det hjälper inte. Bakfjädringen slår i botten redan i första svängen och bilen överraskar föraren genom att bli mycket besvärlig att hantera. Även i andra svängen bottnar fjädringen och Mitsubishin tar inte styrning, utan mejar ned konerna med nosen före.

Med lite träning lyckas vi till slut lotsa Space Star genom konbanan i knappt 65 km/tim. Men vem hinner träna när älgen eller barnet plötsligt rusar ut i vägen..?

Nej, det blir underkänt så det ryker om det för Mitsubishins väghållning under pressade förhållanden. När föraren som mest måste kunna lita på bilen, då sviker Space Star.

Dess raka motsats är Ford Fiesta, som med sin stadiga fjädring, kvicka styrreaktioner och fina chassibalans slinker mellan konerna tryggt, snabbt och med full kontroll. Den klarar älgtestet i 75 km/tim och det är ett mycket bra resultat.

De säkra och underhållande  köregenskaperna gör också Fiesta till stor favorit på teststräckans mest utmanande partier. Där kör den (med en lätt överdrift) i det närmaste åttor runt Mitsubishin och åker även ifrån Dacian ganska rejält.

Men att Sandero hamnar på efterkälken beror inte i första hand på bristfälliga köregenskaper, utan mer på att bilen är tröttare i motorn och sävligare i övriga reaktioner än den betydligt piggare Forden.

Undanmanöverprovet klarar Sandeo utan problem, även om den inte slinker inte lika kvickt och smidigt mellan konerna som Fiesta. Dacias antisladdsystemet bromsar mer i svängarna, dock utan att påverka styrningen negativt, och bilen går tryggt och säkert dit föraren vill. Sammantaget får Sandero klart godkänt för sina köregenskaper. Säkra men inte särskilt roande, blir omdömet.

Även vid mer vardagligt användande är det Ford som får flest rosor av testlaget. Den har den piggaste motorn, mest lättjobbade växellådan, bästa styrresponsen och stadigaste  väghållningen. Det gör att den alltid känns följsam, trygg och  smidig att hantera – oavsett om man befinner sig innanför stadsmurarna eller ute på landsvägen.

Lite revansch för debaclet i älgtestet får Space Star när det vi mäter bensinförbrukningen. 5,3 l/100 km är klart lägst i test, även om det är drygt 20 procent mer än vad som anges i bränsledeklarationen. Mitsubishi drivs av en trecylindrig 1,2-litersmotor som till skillnad från testkonkutrenterna inte har någon turbo, men väl testets sportigaste motorljud och näst bästa prestanda efter Fiesta.

Största förbrukningsbesvikelsen står Ford för. Den lovordade trecylindriga EcoBoostmotorn (Engine of the Year 2012), som i övrigt fungerar så fint, håller inte alls vad den lovar i fråga om förbrukning. Fiesta drog under testet, där de tre bilarna kördes efter varandra under identiska förhållanden, hela 40 procent mer än vad som anges officiellt. Där har väl ändå Ford missat något...

Då är Sandero betydligt ärligare, med en överförbrukning på acceptabla 12 procent. TCe-motorn, med tre cylindrar och turbo, är för övrigt det modernaste på hela Dacian. Den är identisk med de drivkällor som sitter i dagens nya Renault-bilar (Dacia ägs av Renault). Resten av Sanderos teknik är däremot hämtad från Renaults lagerhyllor, främst från tidigare generationers Clio-modeller.

Dessvärre befinner sig även Dacias säkerhet på en delvis föråldrad nivå och det är den allvarligaste invändningen mot bilen.

Sandero nådde visserligen fyra Euro NCAP-stjärnor när den krocktestades. Men brister finns i säkerhetsutrustningen och bilen rankas dessutom som sämre än testkonkurrenterna när det gäller pisksnärtskyddet och karossens krockstruktur.

Säkerhetsronden vinns av Ford, som är testets enda femstjärniga bil och dessutom den enda som erbjuds med autobroms. Dock inte som standard, utan som tillval för överkomliga 2 000 kronor.

Space Star nådde, liksom Sandero, fyra stjärnor i Euro NCAP:s säkerhetsranking. Ett inte direkt imponerande resultat med tanke på att den är testets senast lanserade bil. Karossstruktur och nackskydd håller dock måttet och bristerna ligger i förarstödsystemen. Precis som Dacia saknar Mitsubishin modern aktiv säkerhetsutrustning, typ autobroms.

Väljer man en liten och förhållandevis billig bil kan man förstås inte vänta sig en ljudkomfort i limousineklass. Men man ska heller inte behöva stå ut med den bullernivå som alstras i Mitsubishi Space Star.

I lite högre farter är oljudet i kupén direkt plågsamt och bilen bullrar, till skillnad från Ford och Dacia, elakt även när den körs på slät asfalt.

När det gäller fjädringskomforten klarar sig Mitsubishin lite bättre och rullar mjukast i trion.  Men, som vi redan berört, sker det på bekostnad av väghållningen som är minst sagt svajig.

När det gäller chassiteknik har Mitsubishi en hel del att lära, i synnerhet av Ford. Fiesta har testets i särklass bästa balans mellan åkkomfort, säker väghållning och pigga köregenskaper.

Dacias fjädringskomfort är okej, utan att på något sätt  imponera. Bilen sväljer större ojämnheter hyfsat, men har problem med korta tvära gupp, typ potthål och broskarvar. Då smäller det både rått och osofistikerat i hjulställen.

Ford vinner även ronden bästa förarplats. Ratt, stol, inställningsmöjligheter, utrustning, kvalitetsintryck – Fiesta är överlägsen testkonkurrenterna på alla punkter. Men ytterbackspeglarna kunde förstås vara lite större och multimediaanläggningen lite mindre rörig att hantera.

I Dacia led testförarna, åtminstone vid lite längre turer, av den svampiga förarstolen. Den känns mjuk och skön på korta turer, men ger alldeles för dåligt stöd vid långsittningar. Det är också svårt att hitta en idealisk körställning, eftersom varken stol eller ratt går att justera i höjdled.

Dacia har även sparat in på ytterbackspeglarna, som båda justeras manuellt och är även i övrigt påvert komfortutrustad. Dessutom tar det en stund att hitta tutan, som på gammalt fransk manér sitter i toppen på blinkersspaken.

Mitsubishis stol är heller inget under av komfort vid längre sittningar, men är i alla snäppet bättre än Dacias. Ratten går att justera i höjdled och stolen kan höjas ett par centimeter med hjälp av en ratt. Utrustningsnivån i övrigt är betydligt mer påkostad än Dacias och såväl läderratt, automatisk klimatanläggning som nyckellöst lås-/startsystem (bekväm finess!) ingår i priset på Elegance-versionen.

Men trots finesserna är interiörens kvalitetsintryck tunt och plastig och för osökt tankarna till 90-talsbilar byggda enligt den asiatiska skolans formulär 1A. Trist var ordet!

Tittar man på vilken bil som erbjuder mest utrymmen för pengarna är Dacia Sandero klar testsegrare, särskilt när det gäller plats för last. Dacian har också det klart bästa insteget till baksätet tack vare de högt skurna dörrarna.

Däremot får Sandero se sig slagen när det gäller benutrymmet i baksätet. På den punkten är den smart utrymmesutnyttjade Mitsubishin bäst i test. Space Star har dock sämre takhöjd än Sandero, men båda baksätena rymmer två vuxna utan större problem.

Även i Fiesta får två vuxna plats därbak. Sätet är dock lite trängre än i testkonkurreterna och insteget är bökigare.

När det gäller plats för bagage är Dacia överlägset rymligast, följd av Ford. Sist kommer Mitsubishi, där kupéutrymmet prioriterats framför lastkapaciteten. Space Star är med sina 371 cm dessutom betydligt kortare än Sandero, 406 cm, och Fiesta, 397 cm.

Som synes spretar våra tre testbilar en del när det gäller yttermåtten och samma sak när det handlar om utrustning och pris. Dacia Sandero är inte bara överlägset störst utan också i särklass billigast i trion. Priset ligger bara snäppet över 100 000 kronor inklusive navigator, multimediaanläggning och metalliclack.

Det är frestande lågt och som enkel, robust, rymlig och bra rostskyddad bruksbil har Dacian en hel del att ge. Med en högre säkerhetsnivå skulle den till och med haft vissa chanser att bli vår testsegare, trots sin lite föråldrade framtoning  och totala avsaknad av tekniskt raffinemang.

Nu går titeln istället till Ford Fiesta, trots att den är i särklass dyrast i testtrion. Men det är också den tveklöst mest kompetenta bilen. Den är trevligast, roligast, smidigast och säkrast att köra. Dessutom har den, och det är inte minst viktigt, som enda bil i jämförelsen belönats med högsta krocksäkerhetsbetyg av Euro NCAP.

Testets absoluta jumbo blir Mitsubishi Space Star, som inte alls föll testlaget i smaken.

Trots ett relativt högt pris känns den Thailand-tillverkade bilen överraskande tunt och plastigt byggd. Den har dessutom ett undermåligt rostskydd och ett chassi som inte alls håller måttet när det utsätts för lite tuffare prov. Att Space Star  missade fem stjärnor i Euro NCAP:s krockprov ger heller inga pluspoäng.

Med tanke på alla övriga brister kan inte ens den generösa  nybilsgarantin på åtta år rädda Mitsubishin från en bottenplacering.

Sammanfattning:

1. Ford Fiesta
Nyligen uppfräschade Ford fiesta tog hem testsegern lätt som en plätt. Den spänstiga lilla Forden är överlägsen sina båda konkurreter på nästan alla viktiga punkter – utom när det gäller inköpspriset. Där ligger Fiesta skyhögt över både Dacia och Mitsubishi. Men ser man till milkostnaderna blir skillnaderna inte så stora. Forden är, enligt våra kalkyler, drygt 3 kr/mil dyrare än Dacia att äga och knappt 2 kr/mil dyrare än Mitsubishi. Det är den värd, tycker testlaget. Största besvikelsen blev bränsleförbrukningen. Fords hyllade – och fint arbetande – trecylindriga EcoBoost-motor höll inte alls vad den lovade i det avseendet. Överförbrukningen blev hela 40 procent och det är förstås alldeles på tok för mycket.

2. Dacia Sandero
Testets budgetalternativ, Dacia Sandero, är egentligen inte så dum. Den är visserligen påvert utrustad och saknar teknisk förfining. Men som billig och rymlig och bruksbil har den en hel del att ge. Tyvärr har Dacia snålat på säkerheten – och det gillar vi inte!

3. Mitsubishi Space Star
Nya Mitsubishi Space Star fick inte särskilt många plus i protokollet och hamnade ohjälpligt sist i testet. Köregenskaper, ljudkomfort, rostskydd och kvalitetskänsla hör till det som fick hårdast kritik. Förbrukning och garantier var däremot bäst i test.