Biltest: Citroën C6

Vägar med eftersatt underhåll, gropar och ojämnheter försvinner genom Citroëns magiska  fjädringssystem. Det är helt otroligt. Jag tror knappast det är möjligt att åka skönare.

C6, och för all del Citroëns andra modeller med gashydraulisk fjädring, har en nära på obeskrivlig åkkänsla. Karossens rörelser är avmätta och avstannande. Det finns en slags bromsande tröghet i systemet som inte går att jämföra med vanliga bilars stötdämpare.

Den tekniska förklaringen är att i stället för en fjäder som mjukgörare och en stötdämpare som bromsar stötarna från vägen i en vanlig bil, så vilar C6 på en gaskudde. Och i stället för en fjäder och en stötdämparkolv så är det hydraulolja som leder hjulens rörelse till gaskudden och dessutom en oljepelare som bestämmer bilens höjd över vägen. Hela härligheten styrs av ventiler och mycket avancerad elektronik. Numera finns en egen fjädringsdator. 

Småstötar silas bort
Alla småstötar som får tänderna att skallra i många konkurrenter silas effektivt bort i C6.  Man tillåter helt enkelt en liten mängd olja att "läcka" genom stötdämparventilen mellan gasklockan och den övriga oljan i stötdämparröret. Då slipper man dunsandet över vägskarvar och bilen flyter över ojämnheterna!

Sedan Citroën började styra fjädringssystemet med elektronik har komforten i första hand kompletterats för att höja körsäkerheten. C6 växlar automatiskt mellan två lägen, komfort och sport. Det finns dessutom 16 olika hårdheter på dämpningen som datorn kan välja mellan.

Ändrar man stil och börjar köra mer aggressivt, eller om man kommer från motorväg och svänger in på en kurvig ojämn liten väg, blir fjädringen styvare och varje hjul får individuell dämpning.

I komfortläge strävar fjädringen efter att karossen ska följa en tänkt rak linje, vilken medger en mjuk dämpning och långsammare rörelser. Datorn försöker till och med filtrera bort skarvar och ojämnheter genom att jämföra framhjulens påkänningar i gupp och därefter tillfälligt ge en mjukare passering för bakvagnen.    

Komforten är på topp
Det råder ingen tvekan om att komforten är på topp. Mer överraskande är förmågan att klara tuffare körning. C6 klarar betydligt hårdare tag än väntat och bemästrar älgtestet elegant med tanke på tyngd och storlek. Med fjädrings-programmet i standardläge finns förstås alltid en liten fördröjning som man känner. Bästa konkurrenterna har inte det.

Skillnaden är att med konventionell teknik åker man alltid i ett "sportläge". Med allt vad det innebär. I C6 är det komfort som är standard.

Framstolarna är elektriskt justerbara i alla ledder. Visst sitter man bra. Men ärligt talat är stolen i en vanlig V70 eller 9-5 skönare för en lång svensk. Dessutom blev det hett som en bakugn i ryggslutet. Läderklädseln är inte ventilerad. Man ska väl inte behöva luta sig framåt, dra upp svettiga tröjan och öppna sidorutan, eller längta efter en kulsits i en bil för 500 000 kronor?

Instrumenteringen är speciell. Jag placerade omgående nallen i det lilla praktiska facket på instrumentbrädan, ända tills jag insåg att det var därifrån till exempel hastighetsmätaren speglades upp på insidan av vindrutan. Det är ett suveränt system men vid viss vinkel på solens strålar skapas en datasiffermoaré i vindrutan.

Även displayen i mitten och hastighetsmätaren är ganska dåligt skyddade från starkt solljus. Med solglasögon ser man varken siffror eller symboler. Många knappar är också alldeles för små och lite avigt placerade. Färddatorn och alla finesser är alldeles för krångliga att förstå sig på. Man måste läsa instruktionsboken noga för att trycka rätt.

Jag tycker till och med att farthållaren är avig att aktivera och ändra inställd hastighet på. Styrningen är lite lustig. I låg fart måste man vrida tillbaka ratten. Den återtar inte rakt-fram-läge tillräckligt snabbt och känslan är minst sagt diffus.

Å andra sidan: på motorväg i hög hastighet är styrningen formidabel. Det räcker att hålla ett lätt grepp runt rattkransen och styra dit man vill. Bilen går exakt rakt. Inte minsta korrigering krävs. Det är en härlig känsla.

C6 slukar mil med minimal ansträngning
C6 slukar mil efter mil med minimal ansträngning för den som kör, samtidigt som man faktiskt njuter av bilens lugna rörelser.

Ser man till innermåtten är C6 bred och med bra längd i kupén. Här kan man verkligen sträcka ut. Ganska resliga personer sitter bekvämt, däremot lär Frankrikes president vara tvungen att ta av hatten. Taket sluttar som en skidbacke.

Vårt testexemplar var utrustad med loungepaket vilket innebär två elektriskt justerbara stolar i stället för baksäte. Dessutom kan baksätespassagerarna själva justera luftkonditioneringen för bakre delen och vräka sig med ett brett mittarmstöd och diverse lyx.

Såväl de som åker i framsätena som där bak kan glädja sig åt det ovanligt lågmälda bullret. C6 är befriande tyst på de flesta underlag. Det är bara på de allra sämsta vägavsnitten som däckbuller slår igenom. Men för det mesta kan man prata med dem som sitter i baksätet även i motorvägsfart. 

Motorn är en version av den V6:a som också återfinns i C5 men här med något högre vridmoment och effekt.

Jämfört med andra prestigebilar är C6 närmast långsam när det gäller att sprinta från stillastående upp till 100 km/tim. Drygt tio sekunder gör C6 till en munsbit redan för de motorsvagaste versionerna av Audi A6 och BMW 5-serie.

Men frågan är hur intressant det är för den som väljer C6? Man kan ju faktiskt tycka att det är tillräckligt med en toppfart på 230 och att det inte är så viktigt om man hinner upp till nära körkortsgränsen på åtta, nio eller tio sekunder.

Tyvärr är bränsleförbrukningen väl hög och därför är kanske det dyrare dieselalternativet mer intressant.

Testad i Vi Bilägare nummer: 11/2006