Biltest: Citroën C4 Picasso, Renault Grand Scénic

Ingen utanför vet väl exakt vad som sades, men så här kan det ha gått till när Citroëns projektgrupp träffades första gången:

- Grabbar och tjejer, vi har fått i uppdrag att göra en MPV (multi purpose vehicle, multifunktionsbil) på Citroën C4-basen. Några idéer?
- Ja, vi kollar upp alla konkurrenter och sen gör vi något bättre.
- Och sen kryddar vi på med lite speciella Citroën-grejer.
- Och gör en fräck design!

I höstas var projektet klart och det är bara att konstatera, att idéerna funkade. Citroën C4 Picasso är en familjebuss som sannerligen skiljer sig från det dryga dussinet övriga bilar i klassen.

Formen är lik många andra, men detaljerna gör Picasso. Framrutan är cirka två kvadratmeter stor och välver sig över 30 centimeter längre upp på taket än de flesta andra normala rutor.

Vindrutestolparna är dessutom delade i två smala stag som ramar in jättestora (12 dm2) sidorutor. Picasso påminner om en smärre turistbuss och att sitta fram är som att vistas i en glaskupa.  Det ger en alldeles speciell och spännande känsla när man färdas genom omgivningen.

Kupén omges av sammanlagt 5,2 kvadratmeter glas och så mycket fri sikt erbjuder ingen annan bil. Att kliva över till Renault Grand Scénic känns ungefär som att sätta på sig skygglappar.

Men Picassos väldiga glasfront är tyvärr inte bara av godo. Det inser den som kommer ut till bilen en vintermorgon när isen lagt sig tjock och seg på bilen. En isskrapa med extra långt skaft och en pall att stå på borde ingå i bilens standardutrustning.

Visserligen är Picasso tryggt femstjärnig i Euro NCAP:s krocktester, men frågan är hur säker den är på våra viltrika vägar.  Vindruteöppningen är ju nästan tillräckligt stor för att släppa igenom en hel älg.

"Experterna/specialisterna simulerar alla tester som Euro NCAP genomför innan lanseringen. När det gäller C4 Picasso är testerna oerhört tillfredsställande och den stora vindrutan visar ingen svaghet", svarar Citroën.

Det låter dessvärre rätt svävande.

Man ska nog ta det lite varligt på småvägar genom skogen och dessutom helst hålla sig borta från grusvägar med Picasso.

- Oj! Det här blir inte billigt, utbrast glasmästaren när vi kom med ett stenskott.

Vindrutan kostar 7 500 kronor och vår glasmästare tippar att slutnotan för ett byte blir minst 10 000. Det betyder en självrisk på 3 500 kronor hos de flesta försäkringsbolag. Renault Scénic förses med en ny vindruta för ungefär halva priset.

Dyra DVD-system
Första generationen Scénic slog ned som en bomb i bilvärlden 1996 och valdes omgående till Årets Bil. Andra generationen kom 2003. Den har inte fått någon hederstitel men är ändå Europas mest sålda mindre familjebuss.

Sedan i höstas kallas Scénic "ny", men det är en sanning som bara innehåller modifikationer. Den har fått en ny front och LED-teknik i bakljusen samt lite nya inredningsdetaljer.

Med tillnamnet Grand är Scénic 24 centimeter längre och innehåller sju säten. De två bakersta ligger nedfällda i bagageutrymmets golv. Citroën Picasso är inredd på liknande sätt. Men det är en större bil - nio centimeter längre och några centimeter bredare och högre. Det märker inte minst passagerarna som sitter bak.

Stolsrad nummer två består i båda bilarna av tre separata stolar, men mittstolen i Scénic är smalare än ytterstolarna och passar bäst för barn. I Picasso är alla tre stolarna 45 centimeter breda och det finns isofixfästen för barnstolar på samtliga.

Stolarna går att skjuta var för sig i längsled men i alla lägen är benutrymmet betydligt mera generöst i Picasso än i den kortare Grand Scénic.

Renault var först att introducera små uppfällbara bord bakpå framstolarnas ryggstöd. Citroën har snott idén, men gjort den bättre.

Borden är snyggare integrerade i ryggstöden och lyses upp av små läslampor. Den som har råd att lägga till 19 000 kronor kan få videoskärmar inmonterade som, när de inte används, döljs av de uppfällda borden. Med den utrustningen blir långresorna med familjen närmast totalt tjat- och grälfria!

Även Grand Scénic kan förses med DVD: en stor skärm uppe i taket. Den kostar drygt 20 500  kronor och kan inte användas i bilar som extrautrustas med glastak (för 6000 kr).

Sådan begränsning har ju inte Citroëns system utan baksätespassagerarna kan växla mellan att titta på videofilm och himlen genom ett extra stort glastak - 1,2 kvadratmeter (som kostar 7 000 kr). Utsikten framåt får de dock avstå från. Framstolarnas mycket breda nackstöd skymmer effektivt allt framför bilen.

Biostolar
Att förvandla bilarna till sjusitsiga är ingen besvärlig procedur, även om man i Scénic måste ta bort och vika ihop mattan som täcker bagagerummets golv. I Picasso viker man bara undan golvet som är listigt delat. Sen är det bara att dra i öglor så rätar stolarna upp sig från sitt ihopvikta läge.

På rad tre sitter barn förstås bäst. I den större Picasson kan vuxna till nöds klämma sig in, men i Scénic är utrymmena för knappa. Picasso är suveränt enkel att komma in i tack vare en listig konstruktion av bakstolarna. Med ett enkelt handgrepp viks dyna och ryggstöd ihop som en biostol och sen är det bara att skjuta fram sätet och kliva in.

För att ta sig in på tredje raden i Scénic behöver man vara rätt vig. Bakstolarna viks ihop och fälls framåt och öppningen blir inte stor. Det gäller också för passagerarna att akta fötterna när stolarna fälls tillbaka. De förankras med vassa fästen som kan krossa tår om man inte passar sig.

Bilbältena både till bakre mittstolen och sätena längst bak får passagerarna fiska fram från hållare i Scénics tak. Citroën har löst även den detaljen smartare. Mittstolen har ett integrerat bälte och till bakersta stolarna sitter banden elegant inrullade i sidopanelen.

Båda bilarna är uppbyggda som biosalonger med golv som blir högre under de bakre stolsraderna för att ge passagerarna bättre sikt. De som sitter längst bak har det ändå ganska instängt. Bäst ser de ut i Picasso vars bakersta sidoruta är ganska stor - 20 kvadratdecimeter. Scénics passagerare har bara en liten glugg att kika ut genom.

Att fuska med bilbältet går inte i Picasso. Alla sju platserna övervakas och på en display visas vilka bälten som används. Om någon i smyg tar av sig bältet när bilen börjat rulla piper en varningssignal. Sådan service har inte i Scénic. Den varnar bara om föraren struntar i bältet.

Kylskåpsstort
Trots att Renault Grand Scénic är mindre, sväljer den i liter räknat nästan lika mycket gods som den större Picasso. Men Citroën är lättast att göra om till lastbil. Mellanradens stolar fälls ihop med ett handgrepp och sjunker ned i nivå med bagageutrymmets golv.

En platta bakpå stolarnas ryggstöd fälls ut över mellanrummet mellan stolsraderna och vips skapas ett så gott som slätt lastplan. Där går det att stuva in prylar som är 190 centimeter långa, över en meter breda och 90 centimeter höga.  Ett rejält kylskåp eller en garderob är alltså inga problem att frakta.

Är grejorna tunga att lyfta kan bilen sänkas några centimeter med en knapp som reglerar luftfjädringen. Denna finess finns emellertid bara på den dyraste varianten med beteckning Exklusive.

När Scénic kom för tio år sedan prisades Renault för idén att stolarna kunde tas ur om bilen skulle frakta mycket gods. Men i dag känns den lösningen väl krånglig och omodern. Det är slitsamt att lyfta ur mellanraden - ytterstolarna vägar nästan 18 kilo styck. Med stolarna fällda men kvar i bilen blir lastutrymmet bara cirka 150 centimeter långt.

Vardagsrum på hjul
Man åker bra i både Citroën Picasso och Renault Scénic, men det var inte bara på grund av benutrymmet och videkoskärmarna som passagerarna föredrog Citroën på den långa testresan norrut. Den är lugnare att åka i.

Luftfjädringen filtrerar bort smågupp och ristningar och ger bilen en svävande gång. Motorns 143 hästar drar nästan ljudlöst, bullret från däcken är dämpat. En extra mysig stämning skapas av varmgula ljusramper som lyser runt hela kupén.
  
- Bilen är som ett rullande vardagsrum, tyckte en passagerare.

Även förarna var bäst tillfreds i Citroën, när de väl vant sig. Den som första gången sätter sig bakom ratten blir lätt lite förvirrad och modstulen inför den säregna förarmiljön.  Rattnavet innehåller 21 knappar.

Testbilen var försedd med Citroëns automatväxlade EGS-låda, vilken kan styras manuellt med paddlar intill rattspakarna. Ovanpå rattstången sitter växelspaken i form av en liten pinne. En massa information lyser från tre stora fönster mitt på instrumentbrädan. 

Men det finns en rätt enkel logik i det hela och Picasso är lättkörd. Den sexväxlade lådan jobbar mjukt, men växelbytena går lite långsamt. Trampar föraren hårt på gasen, inför en omkörning exempelvis, kan lådan växla ned flera steg och då stannar bilen nästan upp under ett ögonblick. Manuella växelbyten går fortare och under etapper med många långtradare att köra om använde vi alltid manuellt läge och växlade med paddlarna.

Citroën Picassos stolar är betydligt bekvämare än Renaults ganska platta säten.

- I Citroëns stol får jag bättre stöd och sitter i en rakare, vaknare ställning, konstaterade en av testförarna.
När en av vinterns stormar blåste upp var det dock slut med lugnet i Picasso. Vindbyarna slog hårt mot sidorna, bilen vinglade och ryckte och föraren fick händerna fulla med att parera.

Plötsligt började regnet falla över den isiga vägen och då blev det ändå mer svettigt att köra Citroën. Vägkontakten är diffus och föraren har svårt att känna om framhjulen halkar. ESP-systemets blinkande varning kom ibland som en överraskning.

22 800 kr skiljer
Renault Scénic är ärligare och mer lik en personbil att köra. Karossens veck verkar bryta udden av blåsten - vindstötarna hördes mer än de kändes. Kontakten mellan framhjul och ratt är tydlig. Renault har uppenbarligen lärt sig finkalibrera sin elektriska servo.

Innan stormen drog fram hade dock Renault Grand Scénic inte haft mycket att sätta emot Citroëns nya familjebuss. Utom priset, kanske. Mellan de fullt utrustade testbilarna skilde 22 800 kronor. Men Citroën Picasso innehåller en hel del mera än sin konkurrent:  luftfjädringen som alltid håller karossen på rätt nivå oavsett last, en extra krockkudde för förarens knän, automatväxlad låda, enklare sätesfällning och större utrymmen för både prylar och passagerare.

Därtill en del roliga detaljer som den mysiga belysningen runt om i kupén och inte minst den enastående sikten.

Citroën C4 Picasso känns som en framtidsbil medan Renault Grand Scénic börjar verka lite omodern. 
 
Testad i Vi Bilägare nummer: 2/2007