Begtest: Volvo V50

Volvo V50 kom 2004 och ersatte Volvos tidigare mellanklasskombi V40. Under en tid såldes bilarna emellertid parallellt med varandra. V50 baseras tekniskt på sedanmodellen S40N som kom några månader tidigare. Även nyare Ford Focus och Mazda3 har samma plattform.

Motoralternativen är flera, till en början fanns enbart femcylindriga motorer på 2,4 liter, med 140 hk, 170 hk eller 220 hk, den sistnämnda kallas T5. Senare kom en 1,8-liters fyrcylindrig motor på 125 hk eller 145 hk samt en 1,6-liters motor på 100 hk, samtliga från Ford. Dieselmotorer finns också, 1,6D med 110 hk och 2,0D med 136 hk. Fyrhjulsdrift från Haldex finns bara i kombination med turbomotor.

Etanolmotorn kräver oljebyten ofta, redan efter 1 000 mil är det dags för service. På de motorer som har kamrem ska den bytas efter tio år eller 16 000 mil.

V50 finns med flera olika utrustningsnivåer. Till en början fanns Addition, Plus och Plus Plus, av vilka den sistnämnda är mest välutrustad. Numera heter det enklaste utrustningspaketet Kinetic och väljs av de flesta köpare. Nästa steg i utrustningsnivå heter Momentum och lyxpaketet är Summum.

Vägegenskaperna är mycket bra, V50 är stabil och rolig att köra både på motorvägar och kurviga småvägar. Antisladdsystem är standard, oavsett utrustningsnivå.

Förarmiljön är lättanvänd, med tydliga instrument och reglage. Komforten fram är hög, men baksätet är ganska trångt och insteget krångligt. Sikten i stadstrafik kunde vara bättre, stolparna är breda och backspeglarna små. Bagageutrymmet är lättlastat och rymligare än man först tror.

Elektronikfel vanliga
Säkerhetstänkandet är högt och V50 räknas som säkrare än medelbilen enligt Folksams olycksstatistik. S40 fick fem stjärnor i Euro NCAP:s krocktest och V50 bör vara lika säker eftersom det handlar om samma konstruktion.

Besiktningen klarar V50 något bättre än genomsnittet. Glapp i spindelleder är exempelvis inte lika vanligt som på andra Volvobilar.

Däremot finns det andra kvalitetsmissar att se upp med. Elektronikfel har tyvärr varit vanligt förekommande med förtretliga ägarbekymmer som följd. Startproblem, strul med nycklar, lås och larm, krånglande fönsterhissar och felande klimatanläggning har ägarna drabbats av. Orsaken är att det kommit in fukt i känsliga delar. Vart och ett är dessa fel oftast inte särskilt dyra att laga, men irriterande för bilägaren. Fel på motorstyrdonen har också upptäckts på en del bilar.

Fuktproblem i luftkonditioneringen har gjort att det bildas mögel som luktar illa. Det har Volvo i flera fall åtgärdat på garanti, oftast upp till fyra år. Vår långtestbil från 2006, en V50 1,8F, spenderade en hel del tid på verkstaden. Bland annat för kärvande växellåda vid kyla, fel på dörrlås och fönsterhissar samt trasig spjällmotor till klimatanläggningen. Det senare hade kostat drygt 4 000 kr om inte garantin gällt.

Rostskyddet är tämligen gott och bättre än på V40, men inte lika bra som S60 och V70. Plus för bra innerskämar i plast och dörrar som är väl limmade och skyddade inuti med vax. Balkarna under bilen är vaxbehandlade. Slitskyddet på underredet täcker fram till bakaxeln där plastsköldar har monterats som skydd. Under dessa saknas dock behandling, en grogrund för framtida rost. Vårt rostbetyg blev ändå en fyra.

Kombibilar från Volvo brukar vara populära som begagnade. Det gäller också V50. Andrahandsvärdet är hyggligt och priserna är högre än för motsvarande S40. Exemplar som rullat som hyrbilar bör vara billigare än privatkörda exemplar.