Begtest: Renault Scénic

Succén var omedelbar när Scénic lanserades hösten 1996, som årsmodell 1997. Renault hade på ett begåvat sätt skapat en familjbuss i Golf-format. Flexibilen blev ett begrepp och i dag har nästan alla tillverkare en utmanare i klassen. Europeiska motorjournalister utsåg Scénic till Årets Bil i Europa 1997.

Tekniskt sett baseras Scénic på ­Mégane. De vanligaste motorerna var 1,6-liters på 90 hk och 2,0-liters motorn på 114 hk. Till årsmodell 2001 fick 1,6-litersmotorn 107 hk och 2,0-litersmotorn 139 hk. En 1,8-litersmotor med 116 hk finns också. En facelift gjordes hösten 1999 med ny front, annorlunda inredning och ännu fler prylfack.

Under 2000 kom en fyrhjulsdriven modell, RX4, som dock sålde dåligt.
En helt ny Scénic visades under 2003 och inför modellskiftet annonserades gamla Scénic till mycket attraktiva priser, vilket höll försäljningen igång.
Scénic är en trevlig bil att köra, med pigg motor och riktningsstabila kör­egenskaper. Fjädringskomforten är fin, bilen rullar mjukt över ojämnheter. Nackdelen är att Scénic kränger ganska mycket i tvära kurvor, men trots det är väggreppet ändå bra. Vårt testexemplar var något oroligt i bakvagnen på grusvägar.

Förarplatsen är bra, med lättavlästa instrument och enkla reglage. Sikten från förarplats är god åt alla håll, vilket underlättar i stadstrafik. Där är Scénic smidig att köra. Däremot kan rattens lite bussliknande lutning irritera innan man vant sig vid den.

Det främsta köpargumentet för Scénic är den rymliga och flexibla kupén. Baksätet består av tre stolar, som enkelt kan fällas ihop och plockas ur. Små utfällbara fikabord i baksätet, flera prylfack och mugghållare gör kupén trivsamt praktisk. Trepunktsbälte finns på samtliga sittplatser. Däremot går krockkudden på passagerarsidan inte att stänga av, den går inte ens att deaktivera hos verkstad.

Kvalitetsmässigt har inte Scénic hållit måttet riktigt. Bilägarna klagar ofta på skrammel och gnissel, högt vindbrus, svårjusterad värme, imbildning på rutorna, på rostproblem och elektronikfel.

Ett annat fel är problem med nycklar och lås. Det beror ofta på en trasig fjärrsändare i nyckeln. Då går inte bilen att starta. En ny nyckel måste programmeras in. Dörrar som går i baklås förekommer också.

Dåliga hjullager är också vanliga. I en del fall måste de bytas redan efter 4 000 mil, vilket är väldigt tidigt. Rostiga bromsskivor, skrikande eller kärvande bromsar är förekommer också frekvent.

Bilprovningen slår främst ner på glappande spindelleder samt på dålig färdbroms och trasiga positionslyktor. Överlag får Scénic sämre resultat än medelbilen vid besiktningen.  

Trasiga tändspolar förekommer, då går motorn på tre cylindrar. Det kostar omkring 1 200 kronor per tändspole att byta. Fläktmotstånd har det också varit fel på ibland. Det brukar kosta mellan 1 200 och 2 800 kronor.

Kamremmen bör bytas senast var femte år eller 12 000 mil. Just vid 12 000 mil är servicen stor - och väldigt dyr, uppåt 14 000 kronor om den görs på märkesverkstad. Rejält prutläge om den servicen inte är gjord!
Den största svagheten på Scénic är det dåliga rostskyddet, speciellt på tidiga exemplar. På årsmodell 1998 gav vi lägsta möjliga betyg, en etta, för rostskyddet.

Till årsmodell 2000 höjdes betyget till en tvåa.
Generalagenten har tvingats reparera och efterbehandla bilar av årsmodell 1999 och 2000 för att de skulle kunna klara rostskyddsgarantin.

Rosten kan du hitta i framkant på bakskärmarna, på infästningen av dörrarna och runt hjulhusen. Andra rostfällor är trösklarna samt en balk mellan bakhjulen.

Kvalitetsproblemen till trots är Renault Scénic en ganska eftertraktad bil på begagnatmarknaden. intressantast är den ansiktslyfta versionen som började säljas sent 1999. Men utbudet av begagnade exemplar är enormt och köparen har gott om tid på sig att välja och vraka. Det finns alltid en till att titta på.