Begtest: Nissan Micra

Micra presenterades som modell 1983. Efterträdarna har kommit med tio års intervaller, alltså 1993 och 2003. Här har vi tittat på den senaste generationen som begagnad, en bil med klart retro-inspirerad design.
Från början fanns Micra generation III med 1,2-liters motor på 65 hk eller 80 hk eller 1,4-liters motor på 88 hk. En 1,6-liters motor på 110 hk kom sent 2005. En dieselmotor på 1,5-liter finns också med i programmet, den ger 65 eller 80 hk.

Utrustningsvarianterna är flera, Visia är den enklaste basmodellen. Mest såld är mellanmodellen, kallad Accenta. Tekna är den mest välutrustade med bland annat klimatanläggning och knappar i ratten för radio/cd.
Nissan Micra har stabila köregenskaper och en direkt styrning. Tyvärr finns inte antisladdsystemet ESP förrän 2005 och då bara i vissa modeller. Vi provade 65 hk-motorn, som är tillräckligt pigg utan att ge racerprestanda.

Förarplatsen får både ris och ros. Instrumenten är små, men tydliga. Ett plus är de smarta facken som finns lite överallt. Däremot har körställningen fått kritik, både från långa och korta förare.

Som i alla småbilar är utrymmet i baksätet och bagageutrymmet högst begränsat. Däremot är baksätet skjutbart 20 cm för den som prioriterar baksäteskomfort eller bagageutrymme. För långa personer är baksätet i trängsta laget, även om det finns konkurrenter med ännu sämre utrymmen.

Den första generationen Micra var säkerhetsmässigt riktigt usel. Den andra generationen fick en tvåa i krockbetyg av EuroNCAP.  Den tredje generationen Micra  fick en fyra  i krockbetyg, vilket är skapligt för en småbil. Däremot har sidokrockgardiner varit tillval.

Senaste generationen av Nissan Micra är så färsk att den nyligen presenterats i bilprovningsstatisken. Två procent av årsmodell -03 underkändes. Bilen klassas som bättre än medelbilen. Den förra generationen (1993-2002) klarade sig också bra i besiktningen, utom för ojämn bromsverkan och trasiga lampor. Trasiga lampor lär förekomma även på nyare Micra. Asiatiska bilar förbrukar lampor snabbare.

Småbilar med låga körsträckor brukar innebära små bekymmer och för Micra stämmer det bra. Få bilar brukar hålla samma driftsäkerhet i längden. Dessutom brukar andra ägandekostnader, service och försäkring exempelvis vara låga.

Däremot dök ett märkligt elektronikfel upp på Vi Bilägares testbil. Det elektroniska nyckelsystemet havererade nästan direkt. Det visade sig vara fel i elektronikboxens programvara.

Bromsarna kan ta stryk speciellt på exemplar som inte körs så ofta. Att Micra har trummor bak är en fördel för slitaget.

Nissan Micra saknar skyddlister på karossen runt om. Det är en nackdel och gör bilen känsligare för parkeringsskador. Stötfångarna är också känsliga för repor och de är dyra att byta.

Kamaxeln drivs av kedja i stället för kamrem, vilket är en fördel från underhållssynpunkt. Normalt sett behöver inte kamkedja bytas under bilens livslängd. Men på äldre Micra har den rasslat och behövts byta ändå. Lyssna efter onormalt rassel, speciellt på exemplar som rullat långt. Att byta kamkedja är en dyr affär.

Rostskyddet är den svagaste punkten på Micra, precis som på de flesta Nissan. Bilen saknar invändig behandling i balkar och dessutom är skärmkanterna av en smutssamlande konstruktion. Minus också för bränslepåfyllningsrör i plåt samt halvbra slitskydd under bilen. Däremot är limfogarna på huv, dörrar och baklucka välgjorda. Bensintank i plast och vettiga innerskärmar fram är också plus. Men det räcker inte mer än till en tvåa i rostbetyg.

Andrahandsvärdet på äldre Nissan Micra har varit halvbra. Den nyare generationen är mer eftertraktad som begagnad och därmed också klart dyrare.

Micra har till det yttre inte ändrats, vilket gör att en bil från 2003 utseendemässigt är lik en helt ny. Det påverkar andrahandsvärdet positivt och bidrar till att prutmånen kan vara lite kärv. En del exemplar har rullat som hyrbilar. Dessa bör vara klart billigare än bilar som rullat privat.