Begtest: Mitsubishi Pajero

Mitsubishi Pajero kom till Sverige i mitten på 1980-talet. En ny modell presenterades som årsmodell 1992, med en facelift till 1996. Den ersattes under 2000. Vi har här främst tittat på Pajero Wagon/Shogun. En helt ny generation kom i början av 2007.

Pajero finns även i andra utföranden, som Pajero Pinin, en kort minimodell. Galloper Execced är en licenstillverkad Pajero från Hyundai, baserad på 80-talsmodellen. Pajero Sport baseras på pickupmodellen L200 och saknar samma avancerade 4WD-system som Pajero Wagon/Shogun. Den modellen såldes dock bra på grund av sitt väsentligt lägre pris. Den bör också vara klart billigare som begagnad.

En V6-motor på 3,0-liter och 181 hk finns, liksom en 3,5-liters V6 på 208 hk. Nyare exemplar har  V6 GDI-motor på 3,5-liter och 202 hk,  liksom en diesel på 3,2-liter och 160 hk. Valet mellan bensin eller diesel står mellan prestanda eller bränsleekonomi. V6:an på 181 hk är en verklig pärla med ett klipp på gränsen till sportigt.

Mitsubishi Pajero Wagon av äldre årgång är en typisk terrängbil att köra. Styrkänslan är vag,  kurshållningen är dålig och den höga bilen kränger i kurvorna. Fyrhjulsdriften ger dock en fördel i halka. Den nyare generationen från 2000 är klart bättre och stabilare på vägen. Från våren 2003 är antisladdsystem standard.

Terrängegenskaperna är Pajeros starkaste kort. Normalt sett är bilen bakhjulsdriven. Men med inkopplingsbar fyrhjulsdrift, lågväxel och diffspärrar klättrar Pajero lätt över stock och sten och genom lera. 4WD-systemet är en av de bättre på marknaden. Styrningen är dock aningen för lätt och direkt vilket kan göra färden lite vinglig.

Förarmiljön är lättöverskådlig och korrekt, men plastig i utförandet. Komforten fram är hög, baksätet är rymligt, men sätena där är inte särskilt bekväma. Sjusitsmöjlighet finns, dock utan trepunktsbälte längst bak samt på mittplatsen i mittenraden. Det är en säkerhetsmiss. Trepunktsbälte på alla platser kom först 2001. Bagageutrymmet rymmer mycket last.

Sikten framåt är bra. Men sikten bakåt begränsas av det utanpåliggande reservhjulet. Pajero är rambyggd, vilket har till nackdel att bilen är krockaggressiv mot mindre bilar. Fördelen är tålighet i terräng och som dragbil.

Besiktningen klaras av något bättre än medelbilen för de flesta årsmodeller. Trasiga lampor är dock vanligt, liksom rostiga avgassystem på äldre modeller.

Rostangripna bromsledningar är ett vanligt fel, 37 procent av 1994 årsmodell får anmärkningar på det i besiktningen. Slitna hjulager är också vanligt, liksom slitna bromsskivor och stötdämpare.

GDI-motorn har haft problem med igensotning. Det har dock inte drabbat Pajero i samma omfattning som andra Mitsubishimodeller med samma motorkonstruktion. Om inte garantin gäller så räkna med kostnader på minst 5000 kr för en reparation.

Kamremmen ska bytas var 9000:e mil, var noga med det för att inte riskera dyrbara motorhaverier. Ett kamremsbyte kostar cirka 4 500 kr. På äldre motorer förekommer också oljeläckage från topplocket. Det kostar 3000-4000 kr att åtgärda. En del exemplar har drabbats av läckage från styservon.

På äldre Pajero kan styrsnäckan läcka in smutsvatten. Om det då börjar rosta där så väntar en dyr reparation. Lyxversioner med dubbla luftkonditioneringar är dyra att laga. På manuellt växlade bilar kan synkroniseringen vara sliten, det kan kosta 10 000  kr att åtgärda.

Hög släpvagnsvikt gör Pajero populär som dragbil. Men tunga släp frestar på för kraftöverföringen. Lyssna efter missljud från växellåda, drivknutar och bakaxel. Pajero är inte rosttestad av Vi Bilägare, men exemplar äldre än sex år bör undersökas noga med tanke på rostangrepp. Hjulhus, stötfångare och skarvar är  rostkänsliga.

Höga kostnader för bränsle och däck får ägarna räkna med. Servicen är dubbelt så dyr som till en Volvo XC70. Andrahandsvärdet är inte heller något vidare. Höga ägandekostnader har gjort att intresset på begmarknaden har svalnat. Det bådar för skaplig prutmån.