Begtest: Mercedes E-klass

Den senaste generationen av Mercedes E-klass, internt kallad W211, kom våren 2002. Kombin lanserades exakt ett år senare. En facelift kom sommaren 2006. E-klass finns som fyrdörrars sedan och som femdörrars kombi. De flesta exemplar är bakhjulsdrivna, men fyrhjulsdrift har också sålts, dock i begränsad omfattning.

E-klass finns med en rad motorer, både bensin och diesel. Basmotorn är på 163 hk, kallad E200 kompressor. E240 har V6-motorer på 177 hk eller 224 hk. E500 har V8-motorer på 306 hk eller 388 hk. AMG har gjort värstingmodellerna med V8-motorer. De ger 476 hk eller 514 hk. Dieselmotorer finns från 122 hk till 314 hk. Vanligast är  de med effekter på 136 hk, 150 hk och 170 hk.  

Köregenskaperna är mycket stabila, E-klass tål att köras hårt och fort både på motorvägar och kurviga småvägar. Inne i stan är dock styrningen något tung i parkeringsmanövrar. De vanligaste motorversionerna ger bra prestanda, även om bilen är tung.

Förarplatsen är på Mercedesvis elegant, tydlig och välordnad. Komforten är hög, såväl i framsäte som baksäte. Det är rymligt och gott om plats för ben och huvud. Bagageutrymmet är stort, både i sedanen och kombin. Den senare är dock mer flexibel. En komfortmiss är dock bullernivån på grov asfalt.

Säkerheten är ett starkt kort när det gäller Mercedes E-klass. Högsta betyg i Euro NCAP och antisladdsystemet ESP är standard i alla versioner.

Besiktningen klaras av klart bättre än genomsnittsbilen, speciellt med tanke på att många  E-klass rullar långt. Däremot är servicekostnaden för E-klass ovanligt dyr.

Elektronikfel av olika slag har drabbat den nya versionen. Bland annat har varningslampan för krockkuddar tänts omotiverat. Buggar i dataprogrammen har också orsakat fel i navigations- och telefonsystemen. Ett styrdon har medfört fel på batteriet som lett till att bilen plötsligt inte går att starta.

Många av dessa fel har åtgärdats på garantin. Men när garantin har gått ut blir  felsökningen dyr för den bilägare som själv får betala.

Det elektroniska bromssystemet har också fått kritik från ägarna, bromsverkan har i några fall också varit dålig. Detta har ändrats på den faceliftade modellen som fått ett konventionellt bromssystem.

Den femväxlande automatlådan har i början inte haft något intervall för oljebyte, vilket ibland har lett till oljeläckage eller slirande automatlådor. Att byta automatlåda kan bli mycket dyrt, 40 000 - 50 000 kr, dessbättre är det ovanligt.

Vanligare är att styrdatorn till växellådan behöver en uppdatering av mjukvaran. Osmidiga växlingar är tecken på detta. En åtgärd som kostar någon tusenlapp på verkstad.

Glapp i spindelleder förekommer främst på långmilare. Det märks genom ett klapprande läte i framvagnen och kostar ett par tusen kronor att få åtgärdat.

Rostiga E-klass har varit en följetong i Vi Bilägare de senaste åren. Tyvärr är inte problemen ur världen heller med nya E-klass.  De tidiga exemplaren har drabbats av en del rostproblem. Främst gäller detta sedanmodellens baklucka. Där kan nederkanten vara angripen.

Kritik får bakskärmskonstruktionen med smutssamlande hylla och tröskellådan vars skarv ligger nedåt där vägsprutet är som värst. Stora plastsköldar ska skydda bottenplattan, men som en extra skyddsåtgärd för den nordiska marknaden plus Kanada har Mercedes från oktober 2003 också satsat på extrabehandling under sköldarna.

Detta sker vid utskeppningshamnen i Travemünde. Vi Bilägares rostbetyg förbättrades från en fyra istället för som tidigare en tvåa, men grundlackens vidhäftningsförmåga är det svårt att få grepp om. Hur bra den är får framtiden utvisa.

E-klass håller högt andrahandsvärde och är dyr även som begagnad. Det har lett till stor privatimport. Dessa bilar bör vara billigare även i tredje hand och bör synas noga. Mätarställningen kan exempelvis vara manipulerad och rostskyddet är sämre eftersom dessa bilar inte fått den nordiska extrabehandlingen.